Det farligaste som finns

Publicerad Av

2014 uppmärksammades att det var 100 år sedan Första världskriget bröt ut. 2015 är det 40 år sedan ett av de sjukaste och mest destruktiva samhällsexperimenten i världshistorien påbörjades. På förekommen anledning värt att minnas.

Den 17 april 1975 intogs Kambodjas huvudstad, Phnom Pen, av Röda Khmererna, vilket innebar slutet på flera år av inbördeskrig. Ledaren för Röda Khmererna, Pol Pot, satte genast igång med att införa sin version av det kommunistiska paradiset. I hans vision levde hela landets befolkning på landsbygden, där de brukade jorden tillsammans i kooperativ. För att realisera sin dröm tömde Pol Pot städerna, satte de som inte passade in i dödsläger, införde en hjärntvättande läroplan i skolorna och startade en klappjakt på akademiker. Under åren 1975-79 dog uppåt tre miljoner (av en befolkning på åtta miljoner) kambodjaner som en följd av avrättningar, svält och sjukdomar. För att klassas som akademiker räckte att man bar glasögon, vilket var lika med en dödsdom, ofta efter utdragen tortyr.

Pol Pot må ha varit galen men han hade rätt i en sak - skolor, lärare och akademiker är det farligaste som finns för en auktoritär styrelse. Inte dessa saker i sig, förstås, utan det de sprider - kunskap, bildning, kritiskt tänkande. Vill man kunna lura folk till att göra tokiga saker måste dessa saker först tryckas ner.

Omvänt är ett samhälle immunt mot militanta och radikala dumheter om det har en skola som är fri från politisk styrning och har gjort bildning och utbildning tillgängliga för alla. Det är egentligen mycket enkelt - ge alla kunskap och träning i kritiskt tänkande och ge alla medborgare i ett land möjligheten att utbilda sig och utveckla sig själva. Mycket enkelt men också svårt.

Bildning och utbildning är inte något ett land behöver bry sig om för att vissa ska kunna gå till jobbet i kostym och få en hög lön. Det är det demokratiska och toleranta samhällets självförsvar mot våldsamma och enkla lösningar. I nuläget tappar det svenska skolsystemet runt 10 % av de unga, beroende på vad man menar med "tappar".

Om jag använt ordet "begränsar" istället hade siffran varit flera gånger större.

Vad tror vi blir följden av det?


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla