En gammal man betraktar dåtiden (?)

Publicerad Av

Ett känslosamt och välskrivet blogginlägg väckte gamla minnen till liv - minnen från tiden vid lärarutbildningen i Malmö när jag var ung, vild och vacker (nu är jag bara "och").

Bloggaren "Onlyisabel" skrev ett känslosamt och en smula uppgivet blogginlägg om lärarutbildningen (länklänk till annan webbplats) och hennes uppgivna frustration spred sig snabbt genom det digitala molnet. Texten fick mig att minnas min egen upplevelse av Lärarhögskolan i Malmö, 1995-99, som tyvärr inte verkar vara så annorlunda.

När jag påbörjade gymnasielärarprogrammet med ingång Samhällskunskap såg utbildningen i Malmö väldigt annorlunda ut jämfört med idag. Efter två veckor på lärarhögskolan, då jag inte precis minns vad vi gjorde, åkte vi alla till Lund för tre terminers ämnesstudier. Vi läste då de reguljära universitetskurserna i statsvetenskap (1 termin), nationalekonomi (1 termin) och sociologi (halv termin) samt en specialare i geografi vid geografiska institutionen. Efter terminen med nationalekonomi, då vi läste tillsammans med blivande civilekonomer och uthärdade två gigantiska 12-poängstentor och en 6-poängare, var det så dags att återvända till Malmö för en termin av pedagogiska studier och 8 veckors praktik.

Jag minns fortfarande känslan - känslan av att köra i hundratio längs den akademiska motorvägen i Lund, rakt ner i en pöl med segt snor. Under tiden på Lärarhögskolan fanns inga tentor, ytterst små krav, knappt något att läsa och VÄLDIGT lite av det vi egentligen efterfrågade. Jag minns hur irriterade vi var - en irritation som bara växte av de kvalitativt högstående åtta veckornas praktik. Jag kan aldrig tacka mina fantastiska handledare under praktikperioderna nog, eller förlåta lektorerna vid lärarutbildningen för de sammanlagt 18 veckor av mitt liv som kastades bort där (jag har dragit bort 6 veckor för mitt examensarbete som var kul och givande men ju skrevs av mig själv, så ...). Vi gick alltså från stenhårda ämnesstudier till en utbildning vars innehåll kändes smått onödigt och dessutom alltid skulle redovisas i gruppdiskussioner eller liknande mysig samvaro.

Åherregud vad arga vi var! Minns ni, om någon av er "gamlingar" läser detta, sista lektionen med samhällslektorerna? Jag minns i alla fall hur en av er skrek, slängde utvärderingen och stormade ut.

Men från utbildningen fick jag 16 veckors riktigt bra praktik och gedigna ämneskunskaper, levererade av Lunds universitet genom de reguljära universitetskurserna.

Jag hoppas verkligen att min upplevelse av lärarutbildningen inte är typisk för de som läser till lärare nu (och jag vet ju att lärarutbildningarna ser väldigt olika ut vid olika lärosäten) men jag har träffat så många lärarstuderande genom åren som säger exakt det Onlyisabel skriver om lärarutbildningen i Malmö:

"Jag oroar mig inför den dagen då jag faktiskt står där och ska ha en egen klass. Hur går man tillväga? Hur ska man kunna vara en engagerad lärare och uppmärksamma alla elever, samtidigt som man ska lära sig allt från grunden eftersom man inte gjorde det på utbildningen? Vi gör mycket saker i skolan, men väldigt lite som man faktiskt kan använda i praktiken. Frågan HUR ekar i mitt huvud. Hur ska jag klara det? Hur ska jag göra? Hur gör andra för att hinna med allt?"

Svaret på den sista frågan är "det gör inte alla". De två första åren var slitiga även för mig och det är inte alla som orkar med. Jag önskar jag kunde försäkra alla blivande lärare om att allt ordnar sig men om sanningen ska fram ...

För den som däremot härdar ut, som ser till att skaffa sig gedigna ämneskunskaper och verkligen maxar nyttan av praktikperioderna, väntar ett yrke som är utmanande, omväxlande och oftast meningsfullt och som jag varmt kan rekommendera.

... och till dig som är orolig - vi tar hand om er när ni kommer ut, vi gamlingar, så välkommen till gänget!


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla