Mot något bättre?

Publicerad Av

Hur kan man få den individuella lönesättningen att fungera bättre för lärare? Hur kan man skapa ett system där det finns belöningar och incitament som uppfattas som legitima?

Mitt förra blogginlägg länk till annan webbplatslästes av 3600 personer och gav upphov till omfattande diskussioner på både Facebook och Twitter. Uppenbarligen tycker och känner många som jag och även de som gillar individuell lönesättning var mycket nyanserade i sina inlägg. Visst, jag tillskrevs "han vill ha tarifflöner" på några ställen, vilket jag varken vill eller skriver, och några var oroade för att de unga lärarna skulle förlora på ett tariffsystem (vilket jag alltså fortfarande inte förespråkar men om jag gjorde det, skulle jag svarat "ungdom är ett tillstånd som går över"). Diskussionerna handlade till stor del om vad man kan göra åt problemet, vilket jag tycker är betydligt mer relevant än att gräva ner sig i hur bra tariffsystemet var (eller inte var). Allt detta var jättebra och ger mig nästan tron åter vad gäller sociala mediers funktion i samhällsdiskussionen. Bra jobbat, alla!

För att snabbt rekapitulera - de två främsta strukturella problemen enligt mig:

  1. Ingen som jobbar i skolan verkar vara överens om vad en "bra" lärare är, utom på något flummigt, övergripande plan som vi ändå inte kan använda oss av för att bedöma en arbetsprestation. Hur många kilo bra är jag?
  2. Skolledarna fattar sina beslut om lönesättning baserat på bristfällig information, mycket beroende på tidsbrist.

Ett individuellt lönesystem ska möjliggöra styrning av de anställdas arbetssätt och skapa incitament för förbättrade prestationer men gör bara det om systemet uppfattas som legitimt och i någon mån rättvist av de anställda och så är oftast inte fallet när det gäller lönesättning av lärare.

Så hur skulle systemet då kunna förbättras? Några förslag framkom under diskussionerna på Facebook och Twitter och några exempel har jag själv sett:

  1. Om rektor själv undervisar, åtminstone någon lektion i veckan, tycks lärarna uppfatta lönesättningen som mer legitim.
  2. Man kan först langa ut ett generellt påslag och först därefter belöna somliga med lite extra. Man använder sig sedan av andra belöningar än pengar.
  3. Kanske använda ett system med löneboxar, där antal års erfarenhet placerar dig i en viss box, som motsvarar ett visst lönespann, och därefter bedöms du av rektor? Detta blir en slags hybrid mellan tariffer och individuella löner. Eftersom tjänsteår går att mäta objektivt, kan ett sådant system, teoretiskt, åtminstone, leda till en ökad känsla av "rättvisa".
  4. Lönekriterier kopplade till arbetsuppgifter kan skapa tydlighet i snömoset. Till exempel kan man tänka sig en modell med "alla får samma utom Karin, eftersom hon är ämnesföreståndare/handleder studenter/undervisar i skolans jävligaste klass och därför får 500 spänn mer". Någon som är avundsjuk på Karin för hennes löneökning? Gör då hennes jobb!
  5. Lönekriterier som fokuserar på i hur hög grad läraren har jobbat med sig själv, t ex tagit initiativ till och fullföljt fortbildning av olika slag, skulle vara intressant att se. Fokus hamnar då på rörelsen (som går att mäta för skolledningen) istället för tillståndet (som de omöjligen kan bilda sig en fullständig uppfattning om).

Bara några idéer. Det finns alldeles säkert många fler men vi kommer aldrig att komma på något bättre än det vi har om vi inte först vågar prata om att ja, kejsaren är naken!


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla