Maktlöshetens illusion

Publicerad Av

"Det är ingen idé att försöka, det spelar ändå ingen roll". Hört det någon gång? Är det verkligen ingen idé att engagera sig och försöka åstadkomma förändring och vad skulle ett engagemang egentligen kunna innebära?

Jag kan förstå lockelsen i "lilla jag är maktlös så nu tänker jag sitta här på min häck och inte ens försöka" men som ni förstår kan jag inte välja det alternativet. Ibland tänker jag att det hade varit en lyx att acceptera maktlöshet, rycka på axlarna och bara ha mina lektioner men är man vald till fackligt ombud (och dessutom lite galen) så är man och då finns inte det valet.

Hur maktlös är du egentligen, som enskild lärare eller SYV?

Även som enskild liten, liten, liten lärare eller SYV, helt utan fackligt uppdrag, kan du göra följande:

  • Skriva insändare eller debattartiklar
    Vi som jobbar i skolans värld är både vältaliga och välskrivliga!
  • Säga "nej" varje gång din rektor säger "eller hur?"
    Börja åtminstone med ett "nej" och låt dig sedan, genom logiska eller faktamässigt belagda argument, flyttas mot ett "okej då, men fungerar det inte så ..."
  • Kontakta din kommunstyrelse
    Ofta, gärna och mycket.
  • Nicka varje gång ditt ombud säger emot din rektor på ett personalmöte
    För "facket" - det är du också!
  • Klicka på "Gilla" och "Dela" vid för oss fördelaktiga nyheter på Facebook
    När tidningarna märker att det finns stort intresse kring en viss artikel, skriver de gärna en uppföljare. Du har väl tid och ork för ett klick?
  • Skriv under protestlistor, när dina fackliga företrädare anser att de behövs.
    För "facket" ... just det - det är du!

I normala fall, när allting tuffar på, kan du förlita dig på att dina fackliga ombud sköter ruljangsen utan din inblandning. Vi ser till att de värderingar du delar med dina bröder och systrar i fackförbundet du valt, förs fram i huvudmannens beslutsprocesser.

När det gäller allvarligare saker, då behövs alla. När huvudmannen fått fullständigt tuppjuck på den senaste fortbildningsflugan, när ingen åtgärdar lärarnas arbetsbelastning eller när, som i t ex Eskilstuna, skolorna står inför katastrofala nedskärningar och höjningar av arbetsbelastningen för alla som jobbar i skolan, då behövs alla.

Då behöver alla skriva, ringa, maila, klicka och skriva under. Då behöver alla hjälpas åt med att vara arga och sluta upp bakom sina ombud på ett sätt som märks.

I Lund hade vi kunnat låta kommunen famla runt några år till utan att åtgärda lärarnas ohälsosamma arbetsbelastning. Visst, ett par dussin kollegor till oss hade gått in i väggen eller slutat varje år och undervisningens kvalitet hade fortsatt falla men vi hade kunnat intala oss själva att vi är maktlösa.

I Eskilstuna hade de fackliga ombuden kunnat spela ut "det är ingen idé"-kortet och låta kommunen säga upp närmare 100 av våra kollegor men istället anmälde de kommunen till Arbetsmiljöverket ("Lärarnas Riksförbund i Eskilstuna anmäler kommunen till Arbetsmiljöverketlänk till annan webbplats") och sätter sig på tvären på alla sätt de kan.

Vad kan då du göra, som vanlig privatus?

Du kan stötta arbetet vi gör i Lund genom att skriva under vår namninsamling (LÄNKlänk till annan webbplats - tar 2 minuter) och du kan stötta våra bröder och systrar i Eskilstuna genom att klicka på deras länkar, "Gilla", "Dela" och "Retweeta" och allt vad det heter, för att skapa tryck bakom frågan. Skriv insändare och skicka mail, prata med dina vänner om vad som kommer att hända i skolan om de planerade nedskärningarna genomförs (samtidigt som kommunen går över 100 miljoner plus). De olika vägarna till att bidra är betydligt fler än den återvändsgränd som den inbillade maktlösheten innebär.

När stora förändringar ska åstadkommas, alternativt stoppas, behövs alla och alla kan bidra.

Alternativet är att du sitter på din häck och låter dig luras av en illusion av maktlöshet.


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla