Hostmedicin mot allt?

Publicerad Av

Har även du hört talas om skolor där alla lärare tvingas använda samma metod? Kan tänka mig det! Har du hört talas om sjukhus där alla läkare måste skriva ut samma medicin, oavsett sjukdom? Nej, tänkte väl det.

Då och då hör jag talas om skolor där skolledare eller skoltjänstemän tvingar lärarna att undervisa med samma metoder, oavsett ämne, klass eller årskurs. Det handlar ofta om någon variant av problembaserat lärande eller ämnesövergripande tematrams men oavsett vad det handlar om, är det fullständig idioti. Denna övertro på att det finns en lösning, ofta enkel och billig, är det lätt att göra sig lustig över. Trots det komiska i många av dessa likriktningsförsök finns det ju även en allvarligare sida och det är den jag tänkte ägna det här blogginlägget åt.

Låt oss, till exempel, anta att du antingen är en lärare på en av dessa skolor, där rektor eller förvaltningsfjompar fått för sig att alla ska använda samma undervisningsmetod, eller att du är fackligt ombud som kallas in för att försvara en lärare på en sådan skola, som gjort det oerhörda och inte fogat in sig i ledet. Ingen av dessa situationer är komiska, det kan jag lova, och medan fanatiker är lätta att driva med på avstånd, tar de sig själva och sitt trams på dödligt allvar när det gäller.

Hur kan man bemöta dumheterna?

Om vi börjar med Skollagen, som ju alla ska följa, såväl lärare som rektorer som förvaltningstomtar - säger den något om undervisningsmetoder? Nej inte direkt, däremot säger den det här:

”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

Skollagen Kap 3 § 3. (Min understrykning)

Om vi plockar fram Läroplanen, i det här fallet LGR11, och kollar vad den säger om att använda samma metod gentemot alla elever, hela tiden, hittar vi till exempel detta:

"Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov."

"Läraren ska ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande ..."

Detta är ju naturligtvis helt orealistiskt men säger definitivt emot principen "hostmedicin till alla".

Skolverkets Allmänna råd, har till exempel detta att säga om metodval:

"LÄRARE BÖR VID PLANERINGEN AV UNDERVISNINGEN ... skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling ... välja arbetssätt och arbetsformer som ger eleverna möjlighet att utvecklas i riktning mot de övergripande målen i läroplanens
andra del ... utgå från erfarenheter från tidigare utvärderingar av den egna undervisningen"

Om nu inte detta regelverk räcker, tycker jag man alltid ska gå till de etiska principer som finns kopplade till vår lärarlegitimation. Jag hittar där 5 principer som går emot "hostmedicin till alla":

"I sitt arbete sätter lärare eleverna och deras lärande i centrum."

"Lärare möter eleverna både som enskilda individer och som en del av ett kollektiv. Detta förhållande bidrar till läraryrkets komplexitet och lärare måste finna en balans mellan att se eleverna som individer och som ett kollektiv."

"Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande ..."

"Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet"

"Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i
skola och samhälle som kan skada eleverna."

Utifrån Skollagen, Läroplanen, de allmänna råden från Skolverket och de yrkesetiska principerna, drar jag följande slutsatser:

  1. Både rektorer och lärare är skyldiga att åtminstone försöka anpassa metoderna efter eleverna eller eleven, inte tvärtom.
  2. Lärare är skyldiga att sätta elevens lärande före annat, som till exempel individuell lönesättning eller rektors blodtryck. Vi är i klassrummet för att utveckla elevens kunskap, inte för att utveckla rektors ego.
  3. Lärare är skyldiga att säga ifrån när ett beslut eller en metod hotar elevernas kunskapsutveckling. Detta är inte "gnäll" eller "illojalt beteende", som rektor kan försöka stämpla det som, utan en fråga om att följa yrkesetiken och hävda sin legitimation. Om inte elevens lärare säger ifrån när något inte fungerar - vem ska då göra det?

Till dessa argument skulle jag vilja lägga följande:

Skulle alla läkare på ett sjukhus endast ordinera hostmedicin till alla patienter, oavsett vad de lider av, bara för att överläkaren fått för sig att hostmedicin fungerar mot allt?

Nej, precis ...


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla