Anmälningarna mot huvudmännen

Vad hände med anmälningarna till AV och SI?

Vad hände då med min anmäla mot den politiska beslutsnivån i Sjöbo kommun, rörande dessas budgetbeslut kring skolan? Ja, det blev till viss del som väntat, till viss del överraskande och till stor del en viktig lärdom.

Publicerad Av

(Om du behöver friska upp minnet om vad detta handlar om, kan du göra det HÄR, HÄR och HÄR)

På grund av min begäran om föreläggande mot Sjöbo kommun på ett flertal punkter - alla riktade mot Familjenämnden och Kommunfullmäktige - gjorde Arbetsmiljöverket inspektion i kommunen. Vid inspektionen avslog inspektörerna samtliga punkter i min begäran, oavsett vad de handlade om. Den muntliga motiveringen vi fick gick ut på att politiska församlingar aldrig verkställer några beslut, vilket gör dem immuna mot krav på riskbedömningar. Detta gällde även om, i vårt fall, Familjenämnden fattar en del beslut som ingen längre ner i organisationen får ändra på (som t ex storleken på skolpengen, storleken på den sociala omfördelningspengen och en del annat). Inspektörerna var alldeles uppenbart ute efter att slippa ta i denna kärnfråga - frågan om politikers ansvar för de anställdas arbetsmiljö - och ville helst inte se något av mitt underlag. Kommunens och nämndens arbetsmiljöpolicies frågade de inte ens efter. Mot slutet undrade de om jag ville dra tillbaka min 66a men jag svarade då att jag önskade ett skriftligt avslag, eftersom frågan är principiellt intressant.

När det skriftliga avslaget anlände, kunde jag till min stora förvåning konstatera att de använde andra argument för avslaget än jag fått muntligen. Nu hette det helt plötsligt att riskbedömning inte kan göras förrän ett beslut verkställs. Alltså ingenting om att politiska församlingar skulle ha en särställning och ingenting om när ett beslut egentligen verkställs (vilket jag tycker är en synnerligen intressant juridisk fråga). Inte heller tar deras beslut ställning till min begäran om revidering av kommunens arbetsmiljöpolicies, för att dessa faktiskt ska vara vägledande och utvärderingsbara. Detta nämns inte alls, förmodligen för att de hade så bråttom med att distansera sig från frågan om politikers ansvar att de glömde bort den detaljen.

Jag anser att Arbetsmiljöverket sprungit och gömt sig i det här ärendet, att man utförde en slarvig inspektion för att slippa ta i fakta, undvek sakfrågan i det skriftliga avslaget och i detta även undvek att ta med den muntliga diskussionen från själva inspektionsmötet. Jag förväntade mig ett avslag när jag inledde processen, det känner många av er till, men jag förväntade mig inte ett uppträdande från Arbetsmiljöverket som jag inte kan kalla något annat än rent ohederligt. Jag tycker faktiskt att vi har rätt att förvänta oss att AV:s inspektörer uppvisar samma mod som vi skyddombud måste visa hela tiden, när vi lokalt på våra arbetsplatser utmanar vår arbetsgivare i frågor som rör just AV:s regelverk.

Samtidigt har de kommunala politikerna och tjänstemännen skött ärendet prickfritt och vid inspektionen hade man bemannat upp med de högst ansvariga för skol- och personalfrågor (dock ingen politiker) och de hade egentligen ingen annan uppfattning i sakfrågan än jag. Diskussionen var trevlig och vi är överens om att försöka jobba med saken lokalt, oavsett AV:s beslut.

Regelverket gav mig möjlighet att överklaga till Förvaltningsrätten men jag har valt att inte göra det. Mitt beslut grundar sig på att jag dels inte kan överklaga på den juridiskt intressanta sakfrågan, då AV tagit bort denna i sitt skriftliga avslag, dels på att vi i ett fungerande regelverk aldrig ska hamna i en situation där ett enskilt skyddsombud ska behöva släpa den statliga myndighet vars regelverk man är satt att bevaka inför Förvaltningsdomstolen. Regelverket och inspektionsmyndigheten ska bara helt enkelt fungera och gör de inte det, behöver vi se en lagändring eller en förändring av regeringens instruktioner till myndigheten.

Så mycket om Arbetsmiljöverket. Hur gick det med det där att anmäla huvudmannen till Skolinspektionen för att de anslår för lite resurser för att Skollagen ska kunna efterlevas?

Om Arbetsmiljöverket presterat betydligt sämre än jag trodde, har Skolinspektionen överraskat åt det positiva hållet. Som lärare har man ju en viss syn på SI MEN de tog upp mitt ärende till utredning och ställde frågor till Familjenämnden i Sjöbo (skolnämnden). Att de specifikt vände sig till den politiska beslutsfattaren betyder att SI inte alls tar det som självklart att politikerna står utanför SI:s arbetsområde i skolans värld. Intressant, eller hur? Om du undrar över deras frågor och de svar de fick, kan du läsa om det HÄRlänk till annan webbplats.

Den 7 oktober fattade de ändå beslut om att lägga ner mitt ärende (2019:5290) men deras motivering är både intressant och lärorik. Intressant är den för att deras argument inte alls handlar om det jag anmält, utan alldeles uppenbart går ut på att ducka undan sakfrågan (politikers ansvar) och lärorik på grund av det andra som står i avslaget:

  1. De vill bara hantera individärenden
  2. Det pågår redan en reguljär tillsyn av den skola där lärarna i en enkät rapporterade in att ingen elev får den hjälp den behöver och denna tillsyn (43-2018:6512) ska försöka täcka in den nedlagda anmälan. Underlaget från min anmälan förs alltså över dit.
  3. De var missnöjda med svaren de fick av skolnämnden och har därför öppnat ett nytt ärende, fört över mitt underlag till det ärendet (2019:7885) och har gett sig ut på jakt efter de elever personalen sagt inte får den hjälp de behöver.

Var allt detta landar vet jag inte ännu. Alla arbetslag på skolan har kallats in för intervjuer, där vi fått frågor om vilka och hur många elever som har utretts av de som borde utretts samt om vilka åtgärder som vidtagits och om eller hur ofta dessa har utvärderats. Vi har fått en del direkta frågor och efter vad jag förstått har mina kollegor varit rätt direkta i sina svar. Detta var ju inte precis vad jag var ute efter med min ursprungliga anmälan men det är klart - om det leder till något bra för vissa elever är jag delvis nöjd. Elevernas skolgång är ju på sätt och vis också lärarnas arbetsmiljö. Om fler elever får den hjälp de behöver för att klara av skolan, leder detta både till ett bättre liv för vissa elever och att lärarnas arbetsmiljö förbättras.

Så vad hände egentligen, vad kan vi lära oss och vad händer i framtiden?

Följder av våra anmälningar, i ingen särskild ordning:

  • Skolinspektionen och Arbetsmiljöverket har tvingats sätta sig ner och fundera över hur de ska förhålla sig till politiska beslutsfattares ansvar och anmälningar om att detta ansvar inte tagits
  • En annan typ av diskussion kring arbetsmiljö, ansvar och förutsättningar i våra tre kommuner (en del spännande idéer, som jag får skriva om någon gång, har dykt upp här i Sjöbo)
  • Ett mindre inbördeskrig mellan kommunstyrelse och gymnasienämnd i Karlshamns kommun, som hade sin upprinnelse i att ingen politiker ville ta ansvar för kommunens beslutade besparingar
  • En annan sorts diskussion i andra kommuner än våra tre, där vissa andra kommuner är på väg att bli anmälda och vissa andra anstränger sig för att slippa bli anmälda

Vad har vi lärt oss, då?

  • Arbetsmiljöverket anser inte att politiska beslut någonsin “verkställs” men vill inte diskutera vad begreppet egentligen betyder
  • Skolinspektionen bryr sig inte om ifall arbetsgivaren själva skriver, i protokoll, att det föreligger risk för brott mot Skollagen på grund av pengabrist. De vill att ett problem redan ska ha uppstått innan de tar itu med det
  • Skolinspektionen bryr sig inte om statistik om elevresultat
  • Skolinspektionen reagerar däremot på enkätresultat, där lärare svarat att det finns elever som inte får den hjälp de behöver (i det här fallet att ingen får den hjälp den behöver)
  • Skolinspektionen vill helst ha en lista med namngivna elever som inte fått det de har rätt till men kan tänka sig att leta upp enskilda individer själva.

I framtiden, då? Jo, jag har en del idéer om saker jag skulle vilja prova. En del av dessa idéer går säkert inte att genomföra men de är, i det här läget, bara idéer och som sådana bättre än inga idéer alls (alternativet är ju att ge upp, vilket inte är något alternativ alls).

  • mata SI med specifika elever?
  • Personalenkäter. Både i sitt avslag, i sina frågor till politikerna och i samtal med mig, har Skolinspektionen tryckt på framför allt två enkätfrågor. Jag tänker nu att om dessa två frågor skulle kompletteras med ytterligare 3-4 frågor, som hämtas ur Skollagen - vad skulle då hända? Jag funderar också på vad som händer om vi fackliga rullar ut en sådan enkät på ALLA skolor i hela kommunen och får samma negativa svar från alla håll … skulle SI då kunna fortsätta undvika att ta sig an de politiska beslutsfattarnas ansvar för elevernas skolgång?
  • Ny 66a om arbetsmiljön, riktad framför allt mot nämnd och kommunstyrelse. Den här gången ska jag följa mer specifika beslut och plocka fram en annan typ av underlag. Jag funderar på om själva underlaget som läggs fram till politikerna från tjänstemännen, som ju är en slags riskbedömning av olika handlingsalternativ, skulle gå att ge sig på? Om jag kan sätta fokus på var i beslutskedjan enskilda beslut “låses”, blir det kanske svårare att hävda att de inte “verkställs” förrän de trillar ner i huvudet på min rektor?
  • Jag kommer att begära ett nytt föreläggande om kommunens arbetsmiljöpolicies, eftersom jag inte fått något beslut i den frågan än. Min begäran kommer att kompletteras med ett skarpt formulerat brev. Jag tänker dessutom förbereda en ny 66a-anmälan till arbetsgivaren när jag följt processen kring de kommande budgetbesluten i kommunfullmäktige och Familjenämnden, den här gången med mer fokus på enskilda beslut för att se om det fungerar bättre.
  • Skrivelse till arbetsmarknadsministern om att regelverket kring arbetsmiljö på svensk arbetsmarknad inte fungerar och måste ses över. Jag tar gärna hjälp med det av er andra, för det är väl ingen jävel som bryr sig om vad ett skyddsombud från Sjöbo tycker?

Jag gav mig in i den här processen för att antingen nå framgång eller bevisa att regelverket inte fungerar och jag tror inte jag är klar med något av det än.

En mer allmän tanke jag har, är att vi fackliga kanske gjort fel som distanserat oss alltför långt från Skolinspektionen och eleverna. SI står på elevernas sida och elevernas rättigheter enligt Skollagen är i stor utsträckning samma sak som lärarnas arbetsmiljö.

Värt att tänka på.

 

"SI står på elevernas sida och elevernas rättigheter enligt Skollagen är i stor utsträckning samma sak som lärarnas arbetsmiljö"

Mer inom ämnet


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla