Dax för en “lex”?

Skulle anmälningsskyldighet för lärare vara ett sätt att komma åt resursbristen och åtminstone en del av våra arbetsmiljöproblem? Ja, med mina erfarenheter från det gångna året tror jag det kan vara en väg för oss att gå.

Publicerad Av

Vad händer när en elev inte får den hjälp den behöver för att lyckas i skolan? En del elever reagerar med att störa studieron och en del elever har föräldrar som ställer krav och anmäler till Skolinspektionen. Det är dock inte alla föräldrar som förmår eller förstår att driva sina barns rättigheter enligt Skollagen och även om rektorer och lärare trälar på och försöker jobba med eleven, gör ibland resursbristen i skolan att detta arbete misslyckas. En del av dessa elever blir till arbetsmiljöproblem för oss lärare, dels genom att de reagerar genom att störa undervisningen, dels genom att vi åläggs göra individanpassningar i vår undervisning som vi ibland inte har en chans att leva upp till.
Elevernas skolgång är på många sätt vår arbetsmiljö.

Om en patient lider skada i sjukvården, är alla anställda där skyldiga att göra en “Lex Maria”-anmälan (heter egentligen “Patientsäkerhetslagen 3 kap § 5” men det andra namnet låter betydligt bättre) till IVO (sjukvårdens ansvarsnämnd). Samma krav finns på den som jobbar med äldre och funktionshindrade. Där kallar vi lagen “Lex Sara” (Socialtjänstlagen Kap 14 § 3). Båda dessa lagar kräver alltså att den enskilde anställde ska anmäla om en patient skadats, så ansvarsfrågan kan utredas.

Åter till skolan …

I flera år nu har jag, då och då, stött på folk som sagt att det behövs en Lex Maria för skolan, både för att göra skolan rättssäker för alla elever och som ett sätt för varje lärare att, utan risk för repressalier från arbetsgivare, använda Skollagen för att se efter vår arbetsmiljö. På Lerbäckskolan i Lund har lärarna, i protest mot aviserade nedskärningar, gått samman och lovat att anmäla kommunen till Skolinspektionen vid minsta misstanke om att en elev inte får det den behöver på grund av resursbrist (https://skolvarlden.se/artiklar/larare-infor-egen-lex-maria-efter-sparkravlänk till annan webbplats).
Det intressanta i sammanhanget är egentligen inte varför de gör så, utan varför vi inte alla gör så. Om vi lärare hade en “lex” av samma typ som Sara och Maria, hade vi alla varit tvingade att anmäla till Skolinspektionen om en huvudman ger en resurstilldelning till sina skolor som innebär att skollagen inte kan följas till punkt och pricka. Varje gång en elev nekats den hjälp vi anser behövs, hade det varit vår plikt att anmäla, Problemet med skolhuvudmäns bristande resurstilldelning hade då synliggjorts och detta utan att enskilda lärare eller arbetslag stämplats som “besvärliga”. Eller för att uttrycka det med andra ord: lösningen på ett individproblem visar sig återigen vara en kollektiv lösning. Genom att vi alla måste anmäla, tar vi fokus från den enskilde lärarens anmälan av verksamheten.

En “lex” för skolan skulle kunna vara ett rätt enkelt tillägg i Skollagen och borde, enligt mig, döpas till “Lex Eva”. Jag har flera goda skäl för detta:

1. andra “lex” har bibliska kvinnonamn
2. det jobbar och har jobbat väldigt många lärare vid namn Eva i svensk skola
3. det fungerar som förkortning för “Enskild VerksamhetsAnmälan”
4. ingen partiledare eller fackföreningsordförande heter Eva, vilket gör det till det neutrala valet.

Så vad säger ni makthavare? Dax för en “Lex”?

 

”Lösningen på ett individproblem visar sig återigen vara en kollektiv lösning.”

Alla Kloka Människor


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla