Adjö, CSN, och tack för allt!

Hej, Centrala studiestödsnämnden! Idag gör jag min allra sista inbetalning till er och jag ville bara säga “hej då” och tacka för den här tiden.

Publicerad Av

Jag ska erkänna att jag aldrig riktigt funderat på hur mycket som återstår av mitt studielån utan, som många, bara utgått från att jag ska betala av till Döden dyker upp med schackspelet men så helt plötsligt var den här - dagen då den sista inbetalningen ska göras. Kanske än mer oväntat än slutstationen för min och CSN:s relation, var de minnen och känslor som rördes upp. Jag skulle vilja dela med mig av allt detta och samtidigt passa på att lovsjunga CSN, sannolikt en av vårt lands osexigaste myndigheter men samtidigt en av de allra viktigaste och en fantastisk symbol för svenskheten.

Vi svenska akademiker uttrycker oss gärna som att “CSN tar en del av min lön” eller “nu har jag fått brev från blodsugarna i Östersund igen” men jag skulle vilja att vi alla, både vi som är mitt i arbetslivet och ni som håller på med en utbildning just nu, tar ett litet steg tillbaka och ser det större sammanhanget. För vad är det egentligen CSN är för oss som individer och för Sverige som land?

CSN är möjligheter.
CSN är frihet.
CSN är utveckling, tillväxt och ja, CSN är Sverige.

Lite överdrivet, tycker du? Bara tänk hur vi haft det annars. I ett samhälle där vi alla (d.v.s. våra föräldrar) behövt betala kostnaden för våra egna studier - vilka av oss hade då kunnat välja vår livsväg? Visst, så länge utbildningen som sådan var gratis, hade de som bodde någorlunda nära en utbildningsort kunnat utbilda sig, förutsatt att de kunnat bo kvar hemma och försörjas av sina föräldrar i flera år, men frånvaron av studiebidrag och studielån hade klart gjort tillgången till högre utbildning smalare. Jag skulle därför vilja gå så långt som att säga att utan CSN hade jag inte varit där jag är idag, hade inte gjort det jag gjort de senaste 22 åren och hade sannolikt behövt acceptera ett yrkesliv som valts åt mig av omständigheterna och inte av mig själv.

När jag berättade för min mormor att jag skulle utbilda mig till lärare, berättade hon för mig om hur mycket hon tyckt om att gå i skolan och lära sig saker, att hon hade högsta betyg i allt och att hennes lärarinna sagt att hon borde utbilda sig till lärare. Min mormors familj hade dock bara råd att låta henne gå de obligatoriska sex åren i skola, sedan var hon tvungen att börja arbeta på betfälten på Marsvinsholms slott. Jag minns inte att hon någonsin var vare sig bitter eller politisk av sig. Kanske just därför minnet av just det här samtalet hänger kvar. Det och kanske att det var någonting särskilt med hennes blick när hon pratade om hur mycket hon tyckt om att gå i skola.

Min morfar gick bara sex år i skola, han också, och arbetade sedan som byggare resten av sitt liv. En gång när vi besökte honom gav han mig en bok han kommit över på en loppis.
“Den här ska du ha, som är lärare”, sa han. Boken heter “Svensk arbetarhistoria” och är en skamfilad men från början vackert inbunden bok med artiklar från svensk arbetarrörelses framväxt. Jag tackade för boken men frågade aldrig riktigt varför jag fick den. För att lärare ska ha fina böcker? För att jag inte skulle glömma var jag kommer ifrån, när jag går till mitt fina jobb i mina fläckfria kläder? Jag vet inte. Vi män pratar ju aldrig om viktiga saker förrän det är försent.
Mormor och Morfar har varit borta i ungefär 20 år nu men boken står där den alltid stått, på hyllan vid mitt skrivbord på skolan.
För var skulle den annars vara?

Ja, ja… Jag hoppas att ni statliga byråkrater i vad jag föreställer mig vara ett ovanligt grått statligt kontor i Östersund, kan ursäkta en medelålders akademiker hans sentimentala minnen men ni är också en del av detta. Ni och de som beslutat om att ni ska finnas har möjliggjort och fortsätter att möjliggöra miljontals svenskars fria livsval och utveckling och det är ingen liten sak.

Så tack, CSN, och adjö. Kanske vi ses igen?

Passa gärna på och läs lite om studiestödets historia i Sverige, för att påminna dig om att detta inte föll från himlen utan byggdes av oss: https://www.csn.se/om-csn/vart-uppdrag/studiestodets-och-csns-historia.html Länk till annan webbplats.

”sannolikt en av vårt lands osexigaste myndigheter men samtidigt en av de allra viktigaste och en fantastisk symbol för svenskheten”

Alldeles för få


Fredrik Andersson

Gymnasielärare i högstadiet som undervisar i samhällskunskap, historia, geografi och religion. Förbundsstyrelseledamot och sammankallande för intresseföreningen för ämneslärare.

Mejla