Hatties budskap är provocerande enkelt

Häromveckan hade jag förmånen att vara moderator för en stor ”Hattie-konferens” på Svenska Mässan i Göteborg. John Hattie, James Nottingham och Anna Ekström på samma scen samma dag! Det kändes som att vara cirkusdomptör för de stora elefanternas dans …

Kärnan i John Hatties slutsatser är nästan provocerande enkel: det viktigaste är att få eleverna att begripa vad de ska lära sig! Ge dem konkreta bilder av hur framgång ser ut!

Jag vill påstå att denna form av tydlighet inte har varit självklar i svensk skola under de senaste decennierna. Det har tvärtom funnits en tendens att se det som något fult om vi blir alltför tydliga gentemot våra elever om vad vi förväntar oss av dem. Det har varit ett mål i sig att eleven ska finna sina egna mål. Vi lärare har, mer eller mindre uttalat, uppmanats att ta ett steg tillbaka.

Det tål alltså att betonas att Hatties metaanalys kommer fram till att det senare är en dålig väg till lärande. Som lärare ska vi tvärtom vara så tydliga som möjligt mot våra elever, och vi ska inte vara rädda för att ge dem väldigt konkreta exempel på vad som är ett gott resultat. Att inte tydligt visa för eleverna vad ett gott resultat innebär menar Hattie är som att låta dem spela en fotbollsmatch och inte tala om förrän efteråt vilka regler som gäller.

Någon kanske tycker att allt för mycket i den svenska skoldebatten utgår från John Hatties forskning. Jag menar att den viktiga och positiva förändring som vi bör bejaka inte handlar om varje enskildhet i Hatties slutsatser. Det handlar istället om att vi nu äntligen talar om evidensbaserad utveckling av skolan. Inte grundad på ideologier, inte grundad på anekdotisk evidens, inte grundad på eget tyckande, utan grundad på vetenskapliga studier av vad som fungerar och inte fungerar.

Detta bör inge hopp om utvecklingen inom den svenska skolan, även för den som inte är en lika notorisk optimist som undertecknad ...