Svensk politiks svarta vecka – vad kan en SO-lärare göra?

Det kanske är en yrkesskada som SO-lärare att dra historiska paralleller. Här kommer en: Det första världskrigets utbrott brukar bland annat tillskrivas de allianser som de europeiska stormakterna ingått före kriget. I ett givet läge kom dessa allianser att ha en förödande inverkan. Ett allianssystem med vilket Europas stater trodde sig skapa säkerhet kom att få motsatt innebörd. Den svarta veckan sommaren 1914 har ofta beskrivits som ett händelseförlopp som skedde mer eller mindre av sig självt. Processen leder fram till en situation som ingen i grunden vill ha, men som ingen förmår att stoppa.

Naturligtvis utan VARJE jämförelse i övrigt får jag känslan av att det som nu händer i svensk politik sker på ett liknande sätt. Vi rör oss mot en punkt som inte kommer att leda till något gott, men som ingen förmår att bryta. För ett extraval kommer inte att lösa problemet med att vi har ett relativt stort parti som övriga partier på goda grunder sagt att de inte kommer att samarbeta med. Detta gör att vi per definition måste ha en regering som har stöd av mer än 50 % av riksdagen. Eller åtminstone accepteras av en sådan majoritet, inte bara när den tillsätts, utan också när den lägger fram sin budget.

Denna vecka har många talat om ansvar, men få har tagit det. Vilket ansvar kan vi som lärare ta i den här situationen? En sak som vi som SO-lärare faktiskt kan göra är att undervisa om några grundläggande samhällsekonomiska förhållanden. Ett sådant är att det mänskliga arbetet, såväl andens som handens arbete, har den underbara egenskapen att kunna producera ett mervärde. Med det menas att frukterna av vårt arbete har ett större värde än det vi behöver för att få mat, kläder, bostäder och allt annat vi behöver för vårt uppehälle.

Det betyder att med rätt förutsättningar kommer alltid fler människor i ett land att ge möjlighet till ett ökat välstånd i samhället. Detta är grundläggande ekonomiska fakta. Fredrik Reinfeldt uttalar sig idag i den danska tidningen Politiken på ett sätt som förtjänar att citeras:

”Vad betyder ordet "nog"? Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta över det svenska landskapet. Det vill jag råda andra att göra. Där finns oändliga marker och skogar. Där finns så mycket plats man kan tänka sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt.”

Det är den typen av tankevändor som behövs för att skapa fler aspekter i debatten. Jag beklagar att Reinfeldt inte använde den typen av argument före valet, när hans uttalanden istället kom att tolkas som om valet stod mellan välfärd och invandring.

Kanske kan vi som lärare så en del tvivel, och skapa nya insikter och perspektiv, genom att undervisa om detta under denna vinter. Att visa att människor under rätt förutsättningar är ett kapital, ett tillskott, och inte en belastning. Kanske kan vi då göra denna turbulenta tid till början på någonting gott. I annat fall riskerar vi att de mörka krafterna ytterligare flyttar fram sina positioner.