Kan skolkommissionen rädda skolan?

Så kom då skolkommissionens första delbetänkandelänk till annan webbplats. Diverse kompromisser, men ändå förslag i tydlig riktning mot ökat statligt ansvarstagande för skolan. Jag kommer i detta inlägg att fokusera på ett av deras delförslag, nämligen "tydliga utvecklingssteg och karriärmöjligheter för lärare" Det var en av de punkter jag för ett år sedan föreslog i mina fem förslag till skolkommissionen.

I det förslag till professionsprogram som kommissionen överväger finns fem steg: "introduktionsperiod, tjänstgöring efter introduktionsperiod, förstelärare, lektor och särskilt kvalificerade lärare."

Oavsett vad man kallar de olika stegen så är det enligt min mening viktigt att få ett system med förutsägbarhet och därav följande avsaknad av godtycklighet. Det kan inte överlämnas till huvudmännen att avgöra när en lärare skall ta karriärsteg och vilka steg den ska ta. Ett statligt definierat och reglerat system skulle skapa trygghet och förutsägbarhet, och också motverka den självcensur som många menar att det individuella lönesystemet lett till hos många lärare. En normalfungerande lärare ska kunna räkna med att med viss regelbundenhet ta karriärsteg som ger betydligt högre grundlön för varje steg.

Dock tror jag att skolkommissionen är alltför optimistisk när den skriver att "Kommissionen utgår från att de behov som finns av att premiera utveckling och ökat ansvarstagande tillvaratas inom den reguljära lönebildningsprocessen"

Jag tror tvärtom att detta behöver vara statligt reglerat. Den vildvuxna flora av olika sätt att tillämpa karriärtjänstreformen i våra kommuner är ett bevis på detta. Trots förhållandevis stor tydlighet i karriärtjänstförordningenlänk till annan webbplats har en nästan osannolikt brokig flora av olika tillämpningar kunnat ses ute i kommunerna.

När vi nu står inför en ny statlig lönesatsning i form av det så kallade lärarlönelyftetlänk till annan webbplats så befarar jag att vi kommer att få se ännu en vildvuxen flora av kommuner som hittar på sina egna lösningar.

Statligt ansvarstagande är viktigt för att skapa en likvärdig skola för eleverna. Men det är också centralt för att skapa en likvärdig skola för lärarna. En skola där lärarkåren kan slå vakt om sin professionella frihet, och ingen frestas att snegla på vad man tror för tillfället är mest populärt hos den lönesättande chefen.

Skolkommissionen verkar vara på rätt väg, men mer krävs för att vända utvecklingen i svenska skola, för såväl elevernas resultat som för läraryrkets villkor och attraktivitet!


Sten Hagberg

Gymnasielärare och ordförande för ämnesforumet för humaniora och samhällskunskap.

Mejla