Demokratin måste försvaras

För hundra år sedan, den 17 december 1918, fattade Riksdagen beslut om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män i Sverige. I historiens ljus är det lätt att glömma att detta beslut inte kom till i någon harmonisk konsensusprocess. Tvärtom var det efter många års kamp och opinionsbildning som de konservativa krafterna till slut gav efter för kraven. Av många konservativa krafter uppfattades det rent av som något man motvilligt måste gå med på för att undvika en revolution.

Idag betraktar vi den allmänna och lika rösträtten som självklar. Eller har åtminstone gjort fram tills nu. Förra året gav näringslivets tankesmedja Timbro ut en bok med titeln ”Efter demokratin” av den amerikanske filosofen och samhällsvetaren Jason Brennan. Den amerikanska originaltiteln ”Against Democracy” uttrycker mer brutalt vad boken handlar om.

Författaren argumenterar för att den breda massan är alltför oupplyst för att kunna ges inflytande i allmänna val. Någon form av kunskapsprov ska vara grunden för att få lov att rösta. Det kan ligga nära till hands att finna sådana tankar lockande i tider då populister på högerkanten skördat framgångar i amerikanska presidentval och europeiska parlamentsval.

Men det skulle vara ett förödande misstag att börja tumma på den parlamentariska demokratin av denna anledning. De argument som Jason Brennan framför ligger mycket nära de som framfördes av rösträttsmotståndarna i början av förra seklet.

Skriften ” Att tänka på innan man lofvar eller beslutar - några sanningens ord från Fosterländska förbundet i Stockholmlänk till annan webbplats” från 1902 ger en inblick i hur argumentationen kunde se ut. En bärande mening i texten är denna: ”man bör ha rösträtt därför att man är något och göra något och vill något på samhällsutvecklingens område, inte bara därför att man råkar existeralänk till annan webbplats”.

Som lärare, och kanske särskilt som lärare i samhällsvetenskapliga ämnen, har vi ett stort ansvar att försvara demokratin, och rusta våra elever för att stå emot alla former av totalitära locktoner som de kan komma att utsättas för i livet. Tyvärr känns den uppgiften idag angelägnare än på flera decennier.


Sten Hagberg

Gymnasielärare och ordförande för ämnesforumet för humaniora och samhällskunskap.

Mejla