Skillnaderna mellan kommunernas skolresultat växer

Alltjämt sedan det kriterierelaterade betygsystemet infördes i slutet av 1990-talet har andelen elever som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet ökat.

Publicerad Av

År 1998, det första året med det nya betygsystemet, lämnade knappa 8 % av eleverna grundskolan utan behörighet. År 2013 var det dryga 13 %, det vill säga nästan 13 000 elever.

Detta är mycket allvarligt, i synnerhet eftersom att vi vet att de elever som inte lyckas i grundskolan får mycket svårt både i gymnasieskolan och senare som unga vuxna. Elever med låga meritvärden från grundskolan löper mycket större risk att inte fullfölja gymnasieskolan samt hamna i långvarig arbetslöshet (se undersökningar här länk till annan webbplatsoch härlänk till annan webbplats).

Sambandet mellan elevernas resultat och deras bakgrund är också mycket starkt. Samtidigt är ambitionen med den svenska grundskolan det rakt motsatta; vi vill att grundskolan i så stor utsträckning som möjligt ska kunna utjämna skillnader mellan elever med olika bakgrund, för att skapa så lika förutsättningar som möjligt för våra unga när de ska möta vuxenlivet.

Detta är ett viktigt skäl till varför Lärarnas Riksförbund driver frågan om ett nytt huvudmannaskap för den svenska skolan. Vi vill att likvärdigheten i det svenska skolväsendet ska förbättras och att skolans kompensatoriska effekt ska öka. Den grundläggande frågan vi ställer oss är om nuvarande system för hur skolan styrs och finansieras är tillräckligt för att vända den utveckling vi ser? Klarar alla Sveriges kommuner själva av att vända denna utveckling? Har alla svenska kommuner de kompetensmässiga förutsättningarna som krävs? De resursmässiga förutsättningarna?

Vi anser att det finns goda skäl att svara nej på dessa frågor.

Ett skäl är att vi kan se hur skillnaderna i grundskoleresultat ökar mellan kommunerna och att likvärdigheten därmed försämras, snarare än tvärtom. Detta illustreras i diagrammet nedan. I diagrammet visas gränserna för hur stor andel behöriga elever de 10 % bästa respektive sämsta kommunerna har haft år för år sedan 1998 (percentil 10 och 90):

graf1


Differensen mellan de 10 % bästa respektive 10 % sämsta kommunerna har vuxit från 9 till 15 % sedan 1998, det vill säga en ökning om 67 %.

Jag har bett Lärarnas Riksförbunds utredare att studera vad som förklarar dessa skillnader mellan kommunerna över tid. Analysen visar att betydelsen av föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå i kommunen samt andel elever som är födda utomlands har ökat kraftigt sedan 2005 (data saknas före 2003):

graf2

Denna analys visar att skillnaderna mellan kommunerna i stor utsträckning beror på strukturella skillnader mellan kommunerna, såsom den generella utbildningsnivån, demografi och liknande. Det nuvarande finansieringssystemet för skolan försöker att möta detta genom den kommunala skatteutjämningen, det vill säga det statliga system som försöker jämna ut de resursmässiga skillnaderna mellan landets kommuner. Beloppen i detta system räknas fram genom en modell som tar hänsyn till just aspekter som demografi, utbildningsnivå, skatteunderlag med mera.

Min slutsats, när jag studerar de två diagrammen ovan, är att detta system inte är tillräckligt för att skapa en likvärdig och kompensatorisk skola. De kommuner som återfinns bland de sämsta i det första diagrammet har alla sämre förutsättningar än de som återfinns bland de bästa och skillnaderna ökar.

Lärarnas Riksförbund anser därför att staten måste ta över finansieringen av skolan och öka de kompensatoriska inslagen i systemet. De kommuner och skolor som har de tuffaste förutsättningarna måste få de resurser som behövs för att kunna vända utvecklingen och öka likvärdigheten i skolan. Vi har i en tidigare undersökninglänk till annan webbplats föreslagit hur ett sådant system skulle kunna se ut för grundskolan och vi uppmanar nu samtliga politiska partier att ge väljarna löftet om att ett nytt system ska utredas under den kommande mandatperioden.

Våra unga förtjänar en likvärdig och kompensatorisk skola. Erfarenheterna hittillslänk till annan webbplats visar att alla kommuner inte klarar av att leverera detta. Därför är det hög tid att staten också tar ansvaret för skolans finansiering.


Bo Jansson

Högstadielärare. Tidigare ordförande i Lärarnas Riksförbund 2013-2016.

Mejla