Satsa på framgångsrik yrkesutbildning

Vi måste nu ta ett rejält och samlat grepp om gymnasieskolan och framförallt lyfta yrkesutbildningen. Vi måste få fler att söka sig till yrkesprogrammen och fullfölja studierna till examen.

Under de senaste veckorna har jag ett flertal gånger fått möjligheten att tala om gymnasieskolan och i synnerhet dess yrkesutbildningar. Jag har bland annat besökt ett politiskt ungdomsförbund, Sveriges Elevkårer och medverkat på Skolverkets lärlingskonferens. Jag har mötts av många instämmande huvudnickningar, många intressanta frågor, positiva reaktioner och ett stort engagemang. Gymnasieskolan är en fråga som berör.

Idag har Sverige en gymnasieskola där var fjärde elev hoppar av sina studier utan att nå gymnasieexamen. Det får enorma konsekvenser för den enskilde, men också för hela samhället.

Vi har också en gymnasieskola som inte lockar elever till yrkesutbildningarna, samtidigt som arbetsmarknaden står tomhänt i väntan på yrkesutbildad arbetskraft.

Så här kan vi inte ha det.

Vi måste nu ta ett rejält och samlat grepp om gymnasieskolan och framförallt lyfta yrkesutbildningen. Vi måste få fler att söka sig till yrkesprogrammen och fullfölja studierna till examen.

Det gläder mig att gymnasieskolan är en högt prioriterad fråga för regeringen, som nu gör en satsning för att höja yrkesutbildningarnas status och kvalitet. Yrkesprogramsutredningen har lämnat flera förslag på åtgärder, bland annat införandet av branschskolor och obligatoriskt prao i grundskolan med möjlighet att praktisera på yrkesprogrammen. Den stora gymnasieutredningen som ska redovisas nästa sommar kommer att presentera ytterligare åtgärder. Dessutom blir 2016 Yrkesutbildningens år. Regeringen, tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv, satsar 30 miljoner kronor för att höja utbildningens attraktivitet och kvalitet.

Lärarnas Riksförbund har blivit partner till Worldskills Sweden, Det är vi mycket glada för och vi kommer med stort engagemang att medverka både vid Yrkes-SM i Malmö under våren 2016 och vid Yrkes-EM i Göteborg senare under hösten.

Vi i Lärarnas Riksförbund har tagit en aktiv roll i debatten om gymnasieskolan. Med vår antologi Kompetens för framtiden tog vi initiativ för att verka för yrkesutbildningens attraktivitet. I mitt kapitel i boken presenterar jag en helhetslösning med förslag på snart sagt alla områden inom yrkesutbildningen. Jag är övertygad om att de steg som vi från Lärarnas Riksförbund föreslår är nödvändiga, om Sverige ska ha en framgångsrik yrkesutbildning.

Låt mig kort lyfta fram några av dessa.

Av rädsla för att yrkesprogrammen innebär stängda dörrar väljer många elever högskoleförberedande program. Yrkesprogrammen får inte uppfattas som en återvändsgränd, därför bör de per automatik leda till grundläggande högskolebehörighet. Det ska dock finnas möjlighet för eleven att eventuellt kunna välja bort detta.

För att få fler att välja och fullfölja yrkesutbildningen räcker det dock enbart inte med att lösa frågan om högskolebehörigheten. Det krävs flera satsningar, både strukturförändringar och motivationsskapande åtgärder. Framförallt behövs flera satsningar på att få den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen att bli bättre. Och det är bara om skolan och arbetslivet går hand i hand som det kan bli riktigt bra. Här måste branscherna både ta, och få, ett större ansvar för att höja kvaliteten på APL och på lärlingsutbildningen. Kompetensen hos företagen som tar emot elever måste också öka, därför behövs påtryckningar för att få fler att genomgå en handledarutbildning. APL-utvecklare och väl fungerande programråd är också avgörande aktörer i arbetet med att förbättra den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen.

Gymnasieskolan måste ta ett större ansvar för att motivera elever. Inom yrkesprogrammen innebär detta att bygga upp en yrkesidentitet. Eleverna som väljer yrkesprogrammen för att göra något annorlunda ska inte få möta en gymnasieskola som är alldeles för lik grundskolan. Elevernas första gymnasieårskurs borde därför fyllas med så mycket karaktärsämnen som möjligt.

De olika yrkesprogrammens särart bör betonas, eftersom olika yrken ställer olika krav på kompetens och färdigheter. Detta skulle kunna innebära att det finns skilda krav mellan programmen vad gäller yrkesutbildningarnas längd. Det borde framförallt innebära att även de gymnasiegemensamma ämnena anpassas till elevernas kommande yrkesliv. Det bör inrättas en ny gymnasieexamen, som anpassas till respektive program och som bedöms av bland annat representanter för branschorganisationer och nationella yrkesråden.

Särskild uppmärksamhet bör ges till förstärkt studie-och yrkesvägledning. Studie-och yrkesvägledarnas roll är avgörande i arbetet för att höja yrkesutbildningarnas status och för att få eleverna att göra väl underbyggda studie- och yrkesval. Genom att skapa rätt förväntningar, ge adekvat information och bra beslutsunderlag, kan en studie-och yrkesvägledare också motverka avhoppen från yrkesutbildningarna.

Vi ska inte glömma dem som är nyckeln till elevernas framgång. Att höja yrkesutbildningens status utan att höja yrkeslärarnas status är en omöjlighet. För det första, måste vi få fler att vilja bli yrkeslärare. Bara rimliga arbetsförhållanden och konkurrenskraftiga löner kan få dem som har yrkeskunskaperna att vilja byta bana. För det andra, krävs det statliga satsningar för att garantera yrkeslärarnas fortbildning. Staten ska även satsa på anpassade utbildningar till dem som redan arbetar inom yrkesprogrammen, men saknar behörighet.

Ett nödvändigt steg mot en mer högkvalitativ gymnasieskola är att införa ämnesbetyg vilket skulle minska stressen för både lärare och elever samt ge positiva effekter på elevernas kunskapsinhämtning. Eleverna behöver också garanteras mer lärarledd undervisning och därför är det angeläget att återgå till regleringen som innebär att en gymnasiepoäng motsvarar en garanterad undervisningstimme. Till sist, statlig styrning, finansiering och dimensionering sätter ramarna runt verksamheten och är en garant för kvaliteten och likvärdigheten. Var i landet eleven genomför sin utbildning ska nämligen inte få ha någon betydelse för elevens möjligheter.

Men vilka satsningar det än görs på själva utbildningen, hjälper det inte om vi inte förändrar bilden som finns om att praktiska kunskaper skulle vara mindre värda. Yrkesutbildningen har setts som ett alternativ till elever med lägre motivation och studieförmåga och denna syn behöver brytas. I framtidens gymnasieskola ska yrkesutbildning vara ett tänkbart alternativ för alla – inte en särlösning för vissa.


Bo Jansson

Högstadielärare. Tidigare ordförande i Lärarnas Riksförbund 2013-2016.

Mejla