Vägledningen får inte nedprioriteras

Alla elever har rätt till en bra förberedelse för yrkeslivet efter skolan

Det är ett problem att vägledningen i verkligheten är en nedprioriterad verksamhet och att tillgången till och kvaliteten på vägledning varierar stort mellan kommuner och skolor.
Både arbetsgivare och stat måste skärpa sig. En förändring brådskar. Vi har förslag på vad som måste göras.

Publicerad Av

Förra helgen kunde man läsa en debattartikel på DN Debatt ”Fler gymnasister borde välja yrkesutbildningar”.länk till annan webbplats

Där ges underbetyg till vägledningen i den svenska skolan och bristen på matchning kritiseras. Man menar också att arbetslivets parter inte tar ett tillräckligt stort ansvar för att informera elever om utbildningsvalen och arbetsmarknaden.

Det sista kan vi från Lärarnas Riksförbund hålla med om, men vägledning handlar inte bara om information. Utbildade studie-och yrkesvägledare är experter på kvalificerad vägledning och arbetsmarknads- och utbildningsfrågor, men behöver få tid och resurser för att kunna arbeta på djupet med dem. Det räcker inte bara med ett vägledningssamtal med ”information” inför gymnasievalet.

Jag instämmer i att det är ett problem med att för få normbrytande val görs. Men det är ett större och mer komplext problem än att bara handla om vägledning i skolan. Det handlar om föräldrars attityder och ytterst om vilka normer som gäller i samhället som helhet. Om studie-och yrkesvägledarna ska kunna bidra mer måste de också få förutsättningar att göra det.

Problemet är att vägledningen i verkligheten är en nedprioriterad verksamhet och att tillgången till och kvaliteten på vägledning varierar stort mellan kommuner och skolor. Vägledarna ansvarar för fler elever än vad de hinner ge kvalitativ vägledning till och det saknas skarpa behörighetskrav för tillsvidareanställning som vägledare i skolväsendet.

Både arbetsgivare och stat måste skärpa sig. Vad händer till exempel med förslagen som i fjol lämnades av SYV-utredningen? Inte mycket än så länge, vilket är svagt av regeringen.

Studie- och yrkesvägledare har länge använts som ”alltiallo” i skolan, något som Lärarnas Riksförbunds nya undersökning, ”Coronapandemin och studie- och yrkesvägledningenlänk till annan webbplats” också visar. Till exempel uppger 35 procent att de under våren behövt utföra andra arbetsuppgifter än de som ingår i deras ordinarie tjänst. Det handlar om administration men också om att behöva gå in och vikariera för sjuka lärare.

Från Lärarnas Riksförbund kräver vi därför att studie- och yrkesvägledare ska få hållbara tjänster. Det innebär bland annat att ett riktmärke för hur många elever en studie- och yrkesvägledare mest ska behöva ansvara för måste införas.
För att säkra kvaliteten i vägledningen är det av yttersta vikt att alla studie- och yrkesvägledare har den utbildning som krävs. Därför behövs det införas hårdare krav för att få arbeta som studie- och yrkesvägledare. Endast personer med studie- och yrkesvägledarexamen ska få tillsvidareanställas, på sikt följt av ett legitimationskrav.

Även garanterad tid för studie- och yrkesvägledning för varje elev behöver införas så att eleverna får de vägledningssamtal och andra insatser de behöver för att kunna göra väl underbyggda val inför framtiden. Vägledningen måste vara kontinuerlig, med start tidigt i grundskolan.

En förändring brådskar. Det är hög tid för krafttag från ansvariga beslutsfattare. Alla elever har rätt till en bra förberedelse för yrkeslivet efter skolan.

Åsa Fahlén, förbundsordförande, Lärarnas Riksförbund

”Vägledarna ansvarar för fler elever än vad de hinner ge kvalitativ vägledning till och det saknas skarpa behörighetskrav för tillsvidareanställning som vägledare i skolväsendet. ”

Åsa Fahlén


Åsa Fahlén

Ordförande Lärarnas Riksförbund

Mejla