Våra medlemmar behöver ett nytt lönesystem!

Verklig förändring krävs

”Ur led är tiden” sa Hamlet och ondgjorde sig över att vara den som fötts för att vrida den rätt igen. ”Ur led är svenska lärares lönestruktur” sa Lärarnas Riksförbunds kongress 2020 och kavlade upp ärmarna för att skapa ordning och reda igen.

Det är självfallet mycket lättare att konstatera att något är ruttet i det nuvarande lönesystemet än att också skapa en förändring i ett lönesystem som är vida accepterat på svensk arbetsmarknad. Men sedan kongressen 2020 har Lärarnas Riksförbund tagit viktiga steg i detta arbete.

Det är i huvudsak två saker vi måste lyckas åstadkomma för att skapa verklig förändring i lönesystemet. Det första gäller meriteringen och fortbildningen, det andra det individuella och differentierade lönesystemet i sig självt.

När vi jämför lärarkollektivets lönestruktur från slutet av 1990-talet med lönestrukturen idag kan vi se att lönestrukturen pressats samman, förflackats och att slutlönernas procentuella övertag relativt ingångslönerna är lägre nu än då. Vid slutet av 1990-talet nådde en högstadielärarmedlem kollektivets slutlönenivåer i 55-årsåldern. Idag nås denna redan vid 45-årsåldern.

Att lönestrukturen kunde komma att utvecklas på detta sätt under individuell och differentierad lönesättning var inte okänt under 1990-talet. Snarare hade svenska studier under 1970-talet kunnat belägga en liknande utveckling på privat sektor, som hade övergått till individuell och differentierad lön före offentlig sektor. Det denna forskning kunde visa var att detta i stor utsträckning berodde på arbetsgivares felaktiga hantering av det så kallade ”icke-nivåhöjande utrymmet”, eller så kallade ”ålders-, kvalifikations- eller befordringstillägg”. Under 1980-talet visade det sig senare att dessa problem skulle bli ännu större på kommunal sektor.

Trots att LR:s ombud slitit hårt för att på olika sätt upprätthålla lönestrukturen har densamma försämrats över tid, mycket till följd av ett ointresse för frågorna lokalt. Av dessa skäl beslutade LR:s kongress 2020 att förbundet nu måste verka för ett nytt lönesystem för lärare. Ett första viktigt steg i detta arbete är nu taget i och med att en utredning av ett nytt lönesystem är färdig. Detta förslag kommer förbundet att presentera under våren.

Kaoset i lärares lönestruktur beror dock inte endast på det individuella och differentierade lönesystemet. Det beror också på i vilken mylla lönesystemsförändringen landade ned i slutet av 1990-talet. Övergången till det nya lönesystemet skedde samtidigt som kommunaliseringens verkliga effekter slog igenom: Avskaffandet av lärares behörighetsregler, meriteringsreglerna, befordringsgången och nedmonteringen av länsskolnämndernas tidigare fortbildningssystem för lärare. Jämför vi lärarnas lönestruktur med yrken som bibehållit regler av dessa slag – men som samtidigt övergått till individuella och differentierade löner – så ser vi att deras lönestruktur inte alls utvecklats på samma sätt.

Av detta skäl måste förbundet arbeta hårt för att återupprätta ett regelverk av detta slag. Lärarlegitimationen var steg ett. Nästa steg är att upprätta ett nationellt fortbildningssystem för lärare och ett nytt meriteringssystem. Här har förbundet kommit en god bit på vägen. Dessa förslag har varit ute på remiss i regeringens förslag till ett nytt professionsprogram. Nu jobbar vi ihärdigt för att regeringen ska återkomma med en proposition där man har beaktat LR:s medskick.

Ledare i Skolvärlden #2 2022

”Det är i huvudsak två saker vi måste lyckas åstadkomma för att skapa verklig förändring i lönesystemet. Det första gäller meriteringen och fortbildningen, det andra det individuella och differentierade lönesystemet i sig självt.”

Åsa Fahlén