Nygamla röster med distorsion

Att lyssna till Lärarförbundets ordförande, låg- och mellanstadieläraren Eva-Lis Sirén, är som att höra Lärarnas Riksförbunds budskap, om än med en viss distorsion.

Publicerad Av

Mångsyssleriet manas ofta fram som en mycket mystisk, ja magisk del i läraryrket. Tidigare har LF ofta talat om det ”tredje benet” för lärarna. Ett ben som väl ingen begripit vad det egentligen är, vid sidan om läraryrkets två välkända ben; ämneskunskap och ämnesmetodik. Själva relationen med eleverna är en förutsättning för arbetet och ska inte ”förmärkvärdigas”, eller mystifieras. Så det är på tiden att man lämnar detta.

Därför är det välkommet att även Lärarförbundet vid sin kongress nu lyfter fram lärares betydelse för att få varje enskild elev att nå så långt som möjligt, att nå gränsen av sin förmåga.

När vi i dag från LF:s kongress hör tal om att eleverna ska nå kunskapsmålen, och att varje elev ska nå randen av sin förmåga, kan vi nicka. Lärarnas har sagt det själva under många år. Och det är bra med stöd i lärarnas kamp.

Dock glömmer LF att våga kräva att särskilt de högutbildade lärarna, de som stått tillbaka i löneutvecklingen så länge, ska kompenseras. Att det blir så förstår man då de ska värna sina medlemmar, där tyngdpunkten arbetar på dagis/förskola, men där stora medlemsgrupper är skolledare, rektorer, alltså arbetsgivarens representanter. Det blir lätt trubbigt om man inte kan fokusera på just de kvalificerade lärarnas behov.

Tyvärr har LF valt att lyfta fram huvudmannaskapsfrågan inför sin kongress. I en debatt­artikel som upprört många lärare, inte minst de som är medlemmar i LF, påstår man på svag grund att lärare inte tycker att skolans styrning är en viktig fråga. Det kan man beklaga.

Eller kanske hellre välkomna, eftersom de lyfter fram skillnaderna mellan de två lärar­organisationernas ledningar, det SACO-anslutna Lärarnas Riksförbund och det TCO-anslutna Lärarförbundet.

Här finns en intressant skillnad i fokuseringen på undervisningen och synen på det utslätade och det konforma. Antingen vågar man företräda just kvalificerade yrkesutövare med tydlighet, eller så vill man tala för alla som råkar befinna sig i skolan eller i förskola eller dagis, och där tyngdpunkten är en också angelägen omsorgsverksamhet.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla