”Staten måste öka sitt ansvar”– vad betyder det?

Bloggen läser med intresse den debatt som förs på debattsidan i senaste numret av Lärarnas Tidning (nr 19). Tyvärr har man inte lagt ut debattinläggen på nätet så vi citerar utförligt i detta blogginlägg.

Publicerad Av

Fortfarande pågår alltså en het debatt efter den märkliga debattartikeln i DN den 1 november där LF, Lärarförbundet, och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, gick ut i armkrok i frågan om vem som ska ha ansvar för skolan. Man kan ju på goda grunder förmoda att SKL anser att kommunerna ska ha det slutgiltiga ansvaret för skolan och därmed ansvaret för hur pengarna fördelas …

Mycket riktig var ju budskapet att lärarna inte vill ha ökat statligt ansvar för skolan eller statlig skola. Och detta har väckt starka reaktioner i lärarkåren. Helt enkelt därför att lärare i de senare årskurserna vet hur deras villkor förändrats och försämrats med kommunaliseringen av skolan.

I ett tydligt debattinlägg i tidningen skriver lokalombudet och specialläraren Ulf Engman under rubriken ”Högstadielärarna ej önskvärda?”. Här återges stora delar av hans utan tvekan representativa inlägg:

”Lärarförbundets undersökning av lärarnas syn på förstatligandet av skolan är ett typexempel på hur man ska göra om man vill manipulera en fråga så att man får det svar man önskar. Man undrar om Lärarförbundet medvetet vill göra sig av med sina medlemmar på högstadiet eller är man bara okunnig (manipulerad av Sveriges Kommuner och Landsting)?

Självklart tycker lärarna att det är viktigt och bra med grupper/klasser runt 20 elever kontra ett förstatligande av skolan. Lärarnas tar också hellre emot ett bra program för kompetensutveckling men det vore stabilare med statlig kontroll av skolan, där riksdagen vågar ha en helhetssyn på hur skolan ska se ut.”

"En procent vill enligt undersökningen ha ett förstatligande. När vi nu har facit i hand efter kommunaliseringen kan vi se att den misstro många hade mot dåvarande Kommunförbundets intentioner till att ge skolan det den behöver’ har kommit som ’hand i handske’. Sämre matematikkunskaper, sämre läskunnighet, (vem tog bort kravet att 1-7 lärarna skulle ha adekvat utbildning i läsinlärning?), sämre löneutveckling med ökade arbetsuppgifter.

Jag gick med i Lärarförbundet 1975 och ända fram till det att vi blev kommunaliserade tyckte jag att förbundet drev 6-9 frågorna bra. Men det har definitivt skett en förändring under 2000-talet. Man bör inom förbundet se över perspektivet och bättre nosa på vad som sker på verkstadsgolvet, alltså klassrummet.

Snart har väl Lärarförbundet endast 1 procent av sina medlemmar i 6-9 skolorna – ni driver definitivt inte våra frågor som LR gör. Eller är det som på 90-talet: 6-9 lärarna är så få att man inte behöver ta hänsyn till deras åsikter?”

I samma tidning skriver LF:s förbundsordförande Eva-Lis Sirén i ledaren (ja, i Lärarnas Tidning skriver förbundsordföranden tidningens ledare) under rubriken ”Staten måste ta ökat ansvar” att det är dags att sätta punkt för ”pajkastningen” om hur skolan ska styras.

Hon menar den debatt som förs mellan de två lärarorganisationerna om skolans styrning, men hon tänker inte på att hon också då samtidigt tycker att förbundets egna kritiska medlemmar ägnar sig åt pajkastning längre fram i sin tidning, som ombudet och specialläraren Ulf Engman …

LF.s förbundsordförande skriver vidare i sin tidningsledare:
"För Lärarförbundet är det glasklart: Vi vill se ett ökat statligt ansvar. Skolan ska vara likvärdig med hög kvalitet för alla elever."

Enlig Sirén fastslog LF:s kongress att ”både statens och kommunernas ansvar för skolan måste öka”. Inte på varandras bekostnad får man då förmoda – och då är det svårt att se vad en sådan ansvarsökning ska resultera i …

Många läsare kommer nog att höja ögonbrynen åt den historierevisionism som sedan uttrycks:

”Låt mig en gång för alla säga: Lärarförbundet kritiserade kommunaliseringen. Sveriges lärare ville inte förändra skolans huvudmannaskap.”

Några meningar senare konstateras dock att förbundets medlemmar (ja, alltså inte de som var lärare i högstadiet och gymnasiet) fick ett betydande lönetillskott i och med kommunaliseringen . Eller som det står:

”Vi tog betalt – andra lät bli.”

Frågan är om dock man ska sälja sig till vad som helst? För skolans – för lärarnas och för elevernas skull – har det i alla fall visat sig vara en mycket olycklig försäljning.

Lärarnas Riksförbund inställning i frågan om statens ansvar för skolan kan man läsa om i bland annat följande debattinlägg i dagens Smålandsposten. Johan Runesson, distriktsordförande Lärarnas Riksförbund i Kronoberg, ger tydligt besked om förbundets hållning. I artikeln "Tyst diplomati gagnar inte svensk skolalänk till annan webbplats" skriver han bland annat:

”Lärarnas Riksförbunds kongress har fattat beslut om att verka för ett ökat statligt ansvarstagande med sikte på ett förändrat huvudmannaskap.”

Och vidare:

”Staten ska formulera tydliga mål och därefter utvärdera skolans resultat. Men för att målen ska kunna förverkligas måste staten, i konsekvensens namn, också finansiera undervisningen, för vilken målen gäller.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla