Fallet fortsätter

Nu är Sverige på plats 21 av 34 OECD-länder. Finland, Sydkorea, Japan, Kanada och Nya Zeeland är de fem bästa länderna i Pisa-studien. Läs mer om de dystra resultaten på Skolverkets hemsida.

Publicerad Av

Läs också Lärarnas Riksförbunds bekymrade kommentar Ohållbar utveckling i svenska skolan. Bloggen citerar Metta Fjelkner:

”Våra medlemmar har varnat för detta under lång tid. De ser hur klyftorna i svensk skola ökar alltmer. Sverige slits isär i en del som har och får kunskap och en del som inte får det. Detta är ohållbart! Vi måste nu få en ökad statlig styrning och finansiering av skolan där rätt resurser går till undervisning och där vi kan garantera en likvärdighet. Jag, och vi, kommer aldrig ge upp den kampen.”

Och så har vi optimisterna på Sveriges Kommuner och Landsting som för allt smör i Småland inte vill göra några större förändringar av svensk skola. Skruva på rattarna och justera skruvarna, är modellen.

Under rubriken ”Lär av dem som lyckas med skolan” säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på avdelningen för lärande och arbetsmarknad på SKL:

”Vi vet att det går att vända en negativ utveckling genom att ständigt ha fokus på elevernas resultat och lärarnas skicklighet. Vi måste alla låta oss inspireras av dem som lyckas med alla sina elever oavsett bakgrund. Vad gör läraren som får alla att knäcka läskoden i årskurs 1 och vad gjorde rektorn som tillsammans med lärarna lyfte resultaten från botten till toppen”

Ja, vad gör kommunerna med de duktiga lärarna? Det kan man fråga sig. Synd att SKL tydligen vet vad som måste göras, men inte kan förmå sina kommuner att göra det i större utsträckning än vad som är fallet … Eller menar de att vi ska lära söka utomlands?

Nu ska givetvis inte allt ansvar läggas på Sveriges kommuner. En befogad fråga är: Varför har inte friskolereformen hjälpt till att lyfta svensk skola?  Vi letar efter svaret från Friskolornas Riksförbund och hittar det inte idag .Vi återkommer när vi finner det …

I dag kan vi också passande nog läsa i Dagens Nyheter, ”Svensk skola på efterkälken”, om den stora rapport som konsultbolaget McKinsey & Co släppt. Man har undersökt vad som kännetecknar framgångsrika skolsystem i hela världen. Här kanske några svar finns?

De olika ländernas skolsystem delas in i fem olika utvecklingssteg, där ”svagt” är sämst och ”förträffligt” bäst. Sverige ligger i mitten i gruppen ”bra”. McKinsey ser att för att ett skolsystem ska kunna förbättras finns vissa framgångsfaktorer som alla länder inom samma utvecklingssteg bör fokusera på oavsett statsskick, ekonomi och kultur. För att Sverige ska kunna lyfta utbildningsnivån i svensk skola till nästa nivå - och inte fortsätta halka neråt som dagens Pisa-resultat visar - så krävs det enligt rapporten att:

"• lärare öppnar upp klassrummen och släpper in såväl coachande kolleger som rektorer.
• ett systematiskt samarbete där lärare lär av varandra och särskilt framgångsrika lärare lyfts fram och används för att förbättra undervisningen.
• tydliga karriärvägar för lärare, lika klart definierade som för läkare eller jurister.
• rektorerna ägnar mer tid åt att utveckla undervisningen på sina skolor och får mer makt, tid, resurser och frihet att göra det – utan central detaljstyrning."

Detta är recept som Lärarnas Riksförbund kan skriva under på och som förbundet skrev ut redan när debatten om att kommunalisera skolan började föras. Ibland är det tråkigt att få rätt, i alla fall i denna fråga som handlar om landets framtid som en kunskapsnation.  

Läs gärna den bloggande läraren Christer Magister som kommenterar den nya McKinsey-rapporten, "Recept på skolutvecklinglänk till annan webbplats".
Här refereras till en intressant debattartikel i gårdagens Svenska Dagbladet, "Hög tid att lyfta skolorna i Sveriges mest utsatta områdenlänk till annan webbplats" av Jan Jönsson, ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd tillika speciallärare i Södertälje. Han konstaterar att aldrig tidigare har så många skolor som i år hamnat under andelen 75 procent gymnasiebehöriga elever. Vilket går helt i linje med Pisaundersökningens resultat.

Även Sundsvalls Tidnings ledarblogg skriver om McKinsey, under rubriken "Dränera inte lärarkåren". De kommenterar bland annat att det krävs en satsning på lärarna enligt rapporten för att kunna lyfta skolan. Men idag är det svårt för en duktig lärare att göra karriär.
"En duktig lärare ska rimligen ägna sig åt att lära ut. Inte snabbt ryckas bort från undervisningen för att bli rektor. Men det måste då löna sig att vidare utbilda sig och förfina sina färdigheter som lärare. Om det enda sättet att klättra är att bli rektor är det inte så konstigt om lärarkåren dräneras på de bästa pedagogerna."

Läs också den signerade ledaren av den skolintresserade Johannes Åman i Dagens Nyheter. Han påpekar att Sverige inte finns med i den nya rapporten om framgångsrika skolsystem. Bara detta konstaterande kanske borde leda till krav på rejäla strukturella förändringar. Han skriver:

”Huvudslutsatsen är att det på ett skolsystems resa från svagt till utmärkt finns tydliga faser. Där utgångsläget är dåligt gäller det först och främst att skapa en fast struktur och att höja bottennivån. Man måste koncentrera sig på att alla elever ska få grundläggande kunskaper i läsning och räkning.”

Låter förnuftigt. Åman fortsätter:

”När dessa förutsättningar etablerats kan man bygga vidare genom att samla in grundläggande data om elevernas resultat. Dessa behövs både för att man ska kunna utkräva ansvar och för att kunna tillförsäkra skolor och lärare pedagogiskt stöd.

Sedan kommer en fas som handlar om att stärka rektorer och lärare i deras yrkesroll. Det kan göras genom att de formella kraven på dem som arbetar i yrket höjs och kodifieras. Dessutom skapas ofta nya karriärvägar. Inte främst sådana som innebär att lärare överger undervisning för att ägna sig åt administration utan tjänster som förutsätter att de tar ett bredare pedagogiskt ansvar.”

Han påpekar att många av de åtgärder som utbildningsminister Jan Björklund driver igenom är sådant som tas upp i McKinsey-rapporten: ”betoning av läsning och räkning under de tidiga skolåren, nationella prov, skriftliga omdömen, betyg och fler inspektioner från centrala skolmyndigheter”.

Johannes Åman ställer också den viktiga frågan:

”Men vad blir nästa steg? Om vi inte är nöjda med att vara en medelmåttig skolnation utan åter vill börja en resa uppåt, är det då inte hög tid att börja tänka på kommande faser?”

Ett tips är att fråga lärarna.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla