Fler reaktioner till fortsatt kunskapstapp

Jag har själv fått höra att på vissa tidningsredaktioner var stämningen något beklämd efter gårdagens resultat där Sveriges fall i kunskapsmätningar fortsätter. Många inser att detta är förödande för landets framtid. Svenska elever står sig allt sämre i konkurrensen med övriga världens elever. Att då drömma om svenska nobelpris blir alltmer orealistiskt ...

Publicerad Av

... Om inte något görs. Något som tar tag i roten till problemen. Mer om detta kommer längre fram. Lärarnas Riksförbund har nämligen förslag på lösningar som skulle göra skillnad och kunna lyfta skolan relativt snabbt. Frågan är om politikerna är redo att ta sitt ansvar för den svenska nationella skolan?

I Svenska Dagbladet skriver Anders PJ Linder en signerad ledare med rubriken " Lång väg kvar till Kunskapslandetlänk till annan webbplats".

Han hoppas de reformer som är på väg att genomföras ska få effekt:

"Regeringens reformer är omfattande och pekar i de allra flesta fall i rätt riktning. Men ledtiderna i skolan är långa – dagens 15-åringar började skolan och fick sin grundläggande läsundervisning långt innan Jan Björklund blev minister – och förbättringarna kommer inte över en natt. Men hans fokus på kunskap och utvärdering bör ge resultat om reformerna tas väl om hand.
Ramverket har ändrats. Det är vad staten i dagsläget kan bidra med. Nu är det kommunernas tur, och om de vill behålla huvudmannaskapet över skolan vill det till att de ger rektorer och lärare de bästa förutsättningarna och ägnar ett helt annat intresse än hittills åt kvalitet och resultat."

I Dagens Nyheter läser vi Johannes Åmans signerade ledartext, "Pisa 2009: Studien visar att skolsystem kan förbättras relativt snabbt".

Åman är bekymrad, men ändå hoppfull. Han skriver bland annat:

"Oljetankern är en bra liknelse för den som vill ha mer tid. När Björklund i sin kommentar till Pisa i går förutspådde att resultaten kommer att sjunka ytterligare till nästa undersökning om tre år finns dock skäl att ifrågasätta hans inställning till uppdraget.
Visst finns det tröghet i skolsystemet. Unga lärare som fått en bristfällig utbildning på lärarhögskolan har många år i yrket framför sig. Men människor kan också utvecklas i sin yrkesroll, inte minst om de verkar i en miljö präglad av en strävan att steg för steg förbättra verksamheten.
Pisaundersökningarna visar att det finns länder som inom loppet av sex år gjort stora framsteg. Det borde vara möjligt även i Sverige."

Hårdare tongångar finns det i Expressen. I "Björklunds flumskola" går man hårt åt det för skolan ansvariga statsrådet Jan Björklund. Inledningen är värd att citera:

"Varning: denna text kan vara svår att förstå för svenska 15-åringar. Den kommer att innehålla en del procenttal och det är alldeles för svårt för många som genomgått den mediokra svenska grundskolan. Texten kommer även att innehålla referenser till Pisa-undersökningen, vilket troligen lär få en del att tänka på ett lutande torn och felaktigt placera det i Spanien."

Sedan går man hårt åt Jan Björklund och regeringen och stödjer Lärarnas Riksförbunds linje om tidigare skolstart för svenska elever:

"Vad har då utbildningsminister Jan Björklund att säga när svenska skolelever fortsätter att rutscha utför kunskapsbanan?
Tja, inte mycket mer än att det måste bli sämre innan det kan bli bättre:
"Vi kommer troligen inte att se effekt vid nästa mätning utan jag räknar med att resultaten fortsätter att sjunka."
Politiskt taktiskt är det givetvis smart att tona ned förväntningarna av hur snabbt effekterna av alliansens upprustning av skolan får genomslag.
Visst, det finns inga snabba och enkla politiska lösningar, det tar onekligen tid att räta upp den lutande skolan i Kisa, och alla andra runtom i Sverige. Men just tidsfaktorn talar för att Jan Björklund så snabbt som möjligt sjösätter den tioåriga grundskola Folkpartiet, Centern, Moderaterna och numera även Socialdemokraterna vill ha.
Svenska barn börjar, i en internationell jämförelse, sent i skolan och har färre undervisningstimmar. Att låta dagens sexåringar i förskole-klassen i stället börja i första klass borde vara självklart.
Det är inte bara absurt, utan ett flumskolebeteende, av Björklund att låta Kristdemokraternas motstånd parkera oss där bland medelmåttorna."

I Kvällsposten läser vi  Jan-Olof Bengtsson som skriver en insiktsfull ledare, " Lika ohållbart som tidigare". "Mest anmärkningsvärt är att Sverige tappat sin internationella topposition när det gäller likvärdighet. Klyftan mellan hög- och lågpresterande elever vidgas. Likaså skillnaden mellan framgångsrika och svaga skolor. Dessutom spelar elevernas sociala bakgrund en allt större roll. Högpresterande elever söker sig till vissa grupper och skolor/stadsdelar medan de lågpresterande eleverna söker sig till andra. Orsaken beror så klart på vem man frågar. Men här är i alla fall ett försök till förklaring:
Långt ifrån alla elever klarar av att ta ansvar för individuellt projektarbete utan måste ledas av lärare. När så inte sker blir det kaos eller ointresse. Projektarbete och lärarlösa lektioner drar fram som en farsot i landet med allt sämre resultat. Budskapet måste förankras att skolan inte är en plats för förvaring utan en plats för lärande. Kunskap måste bemötas med respekt. Socioekonomiska skillnader är inte oöverstigliga hinder för lärande även om en och annan så kallad expert kapitulerat inför detta som ett faktum.
Statusen på läraryrket och lönerna i Sverige är för låga. Lite hårdraget kommer alla som vill plugga till lärare in på utbildningen medan i Finland kommer nio av tio intresserade inte in."

I Gotlands Allehanda skriver Mats Linder, ledarskribent (M), följande i ledaren "Lär av Pisalänk till annan webbplats":

"Det kommer att ta lång tid att vända utvecklingen. Regeringen har gjort mycket för att prioritera kunskapsskolan. Men än är det inte tillräckligt.
Ingenting är viktigare än lärarna för utbildningens resultat. Och det är viktigare att de är bra än att de är många. Detta måste regeringen våga ta i, samtidigt som man måste få lärarkåren med sig.

I Helsingborgs Dagblad skriver Ingrid Runsten under rubriken "Att se till varenda unges behov" att rapport efter rapport pekar på lärarnas och pedagogikens betydelse. Och man citerar Jan Björklund som sagt: "Det är ingen tvekan om att lärarnas kompetens är helt avgörande".

"Men ett problem som utbildningsministern inte riktigt vill ta till sig är den ökade segregationen i skolvalets spår. Det är staten och kommunernas ansvar att inte lämna skolor i socialt tunga områden i sticket. Där behövs de bästa skolledarna och de bästa pedagogerna med de högsta lönerna."

I dagens huvudledare i Sydsvenskan frågar man sig: "Hur mycket värre måste det bli innan det blir bättre?". Under rubriken "Sämre och sämre år för år" skriver man bland annat:

"Det paradoxala är att medan politikerna talat om det framväxande kunskapssamhället, om hur Sverige för att bevara välståndet i en tuff, globaliserad ekonomi måste konkurrera med kunskap, så har skolan tillåtits förfalla.
Kommunaliseringen, det fria skolvalet och friskolornas framväxt är reformer som bidragit till att likvärdigheten minskat, eller åtminstone gjort likvärdighet svårare att uppnå.
På samma gång är det viktigt att komma ihåg att det fria skolvalet inneburit en värdefull valfrihetsreform.
Att återförstatliga skolan är på många sätt en tilltalande tanke. Men det finns också en risk att alltför hård central styrning hämmar den mångfald, initiativkraft och kreativitet som är nödvändig för pedagogisk utveckling i ett samhälle som blivit allt mindre enhetligt."

Tyvärr hamnar också en liberal ledarsida i den bekväma slutsatsen att "det går inte att göra något" åt ett felbeslut. Man tänker inte på att ett justerat huvudmannaskap ska utformas för framtiden och inte blicka bakåt. Framåt vägen bär - och framåt med såväl "mångfald, initiativkraft och kreativitet". Det avgörande är att rätt resurser går till undervisningen och styrs med kompetens.
Däremot har Sydsvenskan helt rätt i att lärarnas status och yrkesutövning är helt avgörande: "Viktigast är kanske att höja läraryrkets status. Det kommer att ta tid och kräva målmedvetna satsningar.?
Om det räcker?
Pisa 2021 kanske ger svaret."

I en av många kommentarer till Sydsvenskans ledare hittar vi följande inlägg från "Peter Connee" som kan vara värt att citera:

"Det finns två helt avgörande punkter för att förbättra Sveriges plats som nr 22 på rankingen: FLIT och LÄRARE!
Det som många elever tyvärr måste lära sig är ”Work Hard” eller FLIT. Utan det spelar det ingen roll vilka insatser som görs i skolan!
Eleverna som kanske inte är så flitiga i skolan behöver uppmuntras och inspireras. Den svenska skolan behöver alltså inte fler, utan bättre lärare. Lärare som är bättre på att inspirera och engagera. En avgörande skillnad mellan Sverige och t ex framgångsrika Finland är att i Finland så är lärarna färre per elev, men har en högre lön!
Köpkraftsjusterat så ligger den svenska lärarlönen på ca plats 22 i OECD rankingen! En total korrelation med det betyg de svenska eleverna får i PISA undersökningen!
Skolan behöver alltså ett helt nytt löneläge för att attrahera de talanger som annars väljer andra karriärer.
Skolan behöver alltså bli en attraktiv arbetsplats för framtidens pedagogiska talanger."


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla