Debatt om vinstuttag och/eller kvalitet

Det har förts en intressant diskussion om kvalitet, valfrihet, friskolors vinstuttag och om villkoren för att bedriva skola.

Publicerad Av

Mikael Damberg (S) och Jabar Amin (MP), skoltalespersoner för sina respektive partier gick ut i DN inför sitt möte med utbildningsminister Jan Björklund (FP) om villkoren för friskolors verksamhet och vinstuttag. I en artikel den 13 december, ”Skolinspektionen ska ha rätt att förbjuda vinstuttag”, skriver de:

"Friskolorna har tillfört mycket positivt och är en naturlig del av vårt skolväsende. Men möjligheten att ta ut vinst måste regleras tydligare. Det visar återkommande exempel där huvudmän tar ut vinster samtidigt som undervisningskvalitet och elevstöd brister. Vi vill bland annat att ägare som tar ut vinst ska anmäla det till Skolinspektionen. Uppfyller inte skolan kvalitetskraven ska myndigheten ha rätt att utfärda vinstutdelningsförbud. Vid ägarbyten ska inte friskolornas tillstånd automatiskt följa med. Då ska Skolinspektionen vid behov kunna göra en ny prövning."

Dagen efter får de svar från Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega, och Anders Morin, välfärdspolitiskt ansvarig på Svenskt Näringsliv i en replik, ”Alla skolor ska behandlas lika”. De skriver bland annat:  

"I dag drivs en stor del av friskolorna i icke-vinstdrivande form, precis som de kommunala skolor som fortfarande har cirka 90 procent av grundskoleeleverna. Samma regler för kvalitetssäkringen av elevernas undervisning ska gälla alla - oavsett vilken huvudman skolan har. I den nya skollagen finns möjligheter att vidta åtgärder mot skolor som inte lever upp till kvalitetskraven. Man kan utdöma vite och även stänga en skola. Det centrala är att det ska vara neutrala regler som ger möjlighet att ingripa mot skolor som levererar dålig kvalitet oavsett om dessa är fristående eller kommunala, oavsett om de drivs i vinstsyfte eller ej.
Det är dags att ta steget från retoriken om friskolornas betydelse för skolans utveckling till att också i praktiken behandla alla skolor lika beträffande resultat, oavsett huvudman."

Istället för att exempelvis titta på lärartäthet vill de lyfta fram elevernas kunskaper. Tyvärr får Lindberg och Morin inte mycket stöd i verkligheten eftersom det sedan friskolereformen och kommunaliseringen på 1990-talet skett en stadig försämring av just elevernas kunskaper, nu senast manifesterat i exempelvis undersökningen PISA 2009.

Lärarnas Metta Fjelkner gjorde ett debattinlägg på Svenska Dagbladet Brännpunkt den 16 december, "Valfriheten har sänkt kvaliteten i skolanlänk till annan webbplats", där hon lyfter diskussionen och pekar på en valfrihetsfixering utan kvalitetskrav som skadat skolan. En valfrihet utan tydlig kvalitetsstyrning har visat sig vara förödande. Hon skriver bland annat:

"Jag menar att många som talar om likvärdig skola idag gör det yrvaket när man blivit varse konsekvenserna av reformerna på 1990-talet. Det finns ett ord som, oavsett sammanhang, väger tyngre än likvärdighet, nämligen valfrihet. Och denna valfrihet begränsar sig inte till valet av privat eller kommunal skola."

Och:

"Låt mig klargöra att det inte är valfriheten i sig som är problemet utan att valfriheten inte kopplats samman med ett kvalitetskrav i den meningen att skolan skall vara likvärdig, alltså lika bra var den än finns. Genomgående har man struntat i kvalitetsaspekterna. Valfrihet var lösningen, lärarna och traditionell undervisning definierades som problemet."

Samma dag får vi genom en mycket träffsäkerar debattartikel på debattsajten Newsmill se vad denna marknadsanpassning utan kvalitetstänk har lett till för lärarna. Det är den alltid lika skarpa Helena von Schantz som i "Var kommer lärarna in?" beskriver hur lärarnas yrke förändrats från att vara repekterat och viktigt för samhället, för elever och föräldrar, till att bli en serviceinrättning som ska leverera vad "kunden" vill ha - bra betyg. Vilken kunskap som eleverna egentligen får är satt i andra rummet, bara det finns en valfrihet och en kortsiktig kundfokusering.

Vi läser:
"Mikael Damberg (S) uppmanar Jan Björklund att sluta skylla ifrån sig när det gäller de sjunkande resultaten i skolan. Det är rätt magstarkt med tanke på vilken mängd skolreformer som har genomförts och är på väg att genomföras under alliansregeringen. Det är ännu mer magstarkt med tanke på att så många av reformerna handlar om att städa upp efter socialdemokraternas misslyckade skolsatsningar. Men vi lärare har ännu inte fått det lättare."

Helena von Schantz som är är lärare i engelska, franska och svenska vid Djäkneparksskolan i Norrköping och även medlem i Folkpartiet, skriver vidare:

"Åtstramningarna och den höjda kravnivån i lärarutbildningen, lärlingsprogrammet och de minskade möjligheterna att välja bort sin framtid på gymnasiet är några exempel på den städverksamheten. Nästa år får vi också en ny skollag som kraftigt stärker elevernas rätt, som ger friskolor och kommunala skolor samma skyldigheter och som tydliggör och skärper ansvarsförhållandena. Vi får också en ny läroplan, nya kursplaner och ett nytt betygssystem och fler nationella prov.
Med tanke på alla dessa stora och genomgripande förändringar som ännu inte har hunnit få effekt är det förståeligt att Björklund manar till tålamod och talar om atlantångare som tar lång tid att vända. Men eftersom den främsta framgångsfaktorn i skolan är lärarna behöver vi förstås framför allt rikta strålkastaren mot lärarens yrkesroll och arbetsvillkor. Hur har de påverkats av Björklunds skolreformer?
En sak man genast kan konstatera är att det varken blivit lättare, mer lönsamt eller trevligare att vara lärare under Jan Björklund. Trenden att lassa på oss lärare nya arbetsuppgifter består. Betyg i fler årskullar, skolkdokumentation, skriftliga omdömen två gånger om året i varje klass, åtgärdsprogram som ska följas upp var fjärde vecka, med mera, med mera.  Massor av nya uppgifter som läggs på oss utan att något tas bort eller någon kompensation erbjuds. Lönerna är fortsatt låga, arbetsdagarna fortsatt långa, arbetet fortsatt ofritt och undervisningen fortfarande satt på undantag. I skollag och läroplan står det mycket om elevernas och föräldrarnas rättigheter och om lärarnas och rektors skyldigheter. Men det finns inte ett ord om lärarnas rättigheter - eller för den delen om rektors rättigheter. Ändå är rätten att kunna bedriva sitt yrke i en rimlig miljö, att bli anständigt och respektfullt bemött och att tilldelas den tid som krävs för att sköta yrket på ett tillfredsställande sätt avgörande för läraryrkets attraktionskraft och för en framgångsrik skola."

Helena von Schantz ger flera exempel på hur läraryrkets degraderats och skriver vidare om vad som krävs att förbättra skolan i verkligheten:

"För den som har blivit lärare i brist på annat -  eller som så ofta idag för att man blivit övertalig och tvungen att omskola sig - som inte har den utbildning och läggning som krävs för att bli en bra lärare, som inte ges den tid som krävs för att kunna göra ett bra arbete hjälper det föga med de coachande kollegor eller pedagogiskt alerta rektorer McKinsey & Co förespråkar i rapporten "Världens bästa skola". Ska vi få en bra skola i Sverige måste läraryrket bli betydligt mer attraktivt och våra möjligheter att göra ett bra jobb betydligt bättre. Ett nödvändigt första steg på den resan är att återförstatliga skolan."

Vi kan konstatera att tyvärr verkar dock både ansvariga politiker och ansvariga i skolan bara orka med att lappa och laga i ett feltänkt system. Vad världens mest decentraliserade och flexibla skolsystem har gett för resultat ser alla som vill se.

Ändå är det hoppingivande att denna debatt nu börjar föras alltmer öppet och att kraven på ökad statlig styrning får alltmer stöd. 


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla