Staten bör ta ökat ansvar för skolan, men inte för stort ansvar?

Det är svårt att tolka LF:s, Lärarförbundets svar i den debatt som pågått på många håll i landet, på annat sätt än att ökat statligt ansvar för skolan är bra, men inte för mycket statligt ansvar.

Publicerad Av

Då blir det dåligt. Men det är inte alldeles säkert, för hur det nu är så kan man ju alltid ta emot betalning för att byta åsikt i frågan.

Idag läser vi nämligen en artikellänk till annan webbplats i Hallands Nyheter av Hans Löfsved, styrelseledamot för Lärarförbundet i Varberg. Bland annat skriver han oförblommerat om hur LF inte tvekade att ta betalt för att stödja kommunaliseringen i början av 1990-talet.

”Vi tog betalt – andra lät bli.”, skriver Löfstedt stolt. Man kan ju undra vad hans medlemmar i de lärargrupper som inte belönades tycker?

Att Lärarförbundet valde ta betalt för vissa medlemsgrupper vet alla som var med då och som kunde se hur förskollärarna tog ett kliv uppåt i löneutvecklingen, vilket givetvis är bra. Däremot fick lärarna för de äldre eleverna i högstadiet och gymnasieskolan en usel löneutveckling i den kommunaliserade skolan. Kommunerna tyckte att väl att de högt utbildade lärarna var tillräckligt välbetalda och skulle stå tillbaka. Resultatet har vi bland annat kunnat se med att läraryrket blivit allt mindre attraktiv.         

Men Löfsveds ärende i artikeln är egentligen att bemöta Sten Hagberg, förbundsstyrelse­ledamot samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Halland, som den 13 december gjorde ett debattinlägglänk till annan webbplats i Hallands Nyheter där han välkomnar debatt om skolans styrning och om hur skolan ska kunna klara sina problem.

Hagberg förklarade då att Lärarnas Riksförbunds kongress fattat beslut om att verka för ett ökat statligt ansvarstagande med sikte på ett förändrat huvudmannaskap. I detta arbete krävs att lärarnas villkor och förutsättningar förbättras. Tydligt klarlägger Hagberg att LR förespråkar en statligt finansierad skola där staten ska formulera tydliga mål och därefter utvärdera skolans resultat.

”Men för att målen ska kunna förverkligas måste staten, i konsekvensens namn, också finansiera undervisningen, för vilken målen gäller.
Det behövs också ett tydligt delegerat ansvar till lärarna avseende just undervisningen. Vidare behöver rektor känna att lojaliteten ligger i det statliga uppdraget att förverkliga måluppfyllelse, inte hos kommunpolitiker eller privata ägare.
Vårt mål är att såväl allmänheten som våra medlemmar inom både kommunala och privata skolor ska uppfatta en ny statlig finansieringsmodell som något positivt. Vi blickar framåt och vill finna vägar för ett modernt och nytt huvudmannaskap för skolan, där staten formulerar mål, finansierar och utvärderar undervisningen.Vi skiljer oss alltså från LF genom vårt krav på statlig finansiering för en nationellt likvärdig skola. Låt oss tala tydligt om detta. En tystare skoldebatt gagnar vare sig svensk skola eller lärarnas arbetsvillkor. Undfallenhet, uppgörelser bakom dörrar eller ’tyst diplomati’ har inte gagnat svensk skola under de senaste tjugo åren. Vi vill ha en tydlig debatt och tydliga krav på politikerna och huvudmännen för svensk skola.”

I sitt svar hävdar Löfsved att:
”För Lärarförbundet är det glasklart! Lärarförbundet vill se ett ökat statligt ansvar. Skolan ska vara likvärdig med hög kvalitet för alla elever.”

Det låter ju bra. Men i praktiken tycker man alltså att det är bra som det är. Några fler förändringar än regeringens beslutade reformer behövs inte. Och:
”Lärarförbundets syn på skolpolitiken är klar: Statens ansvar för skolan behöver öka men huvudmannaskapet ska inte förändras.”

Det är bra med tydliga besked. Den som läst Lärarförbundet kongressrapporter, vilka lyfter fram orättvisor och problem i skolan, har ändock svårt att förstå varför man ska göra halt vid just det kommunala ansvaret för skolan. Det får alltså inte ens justeras på något vis?

Kan det var så att den kommunaliserade skolan är helig för LF och för de politiker och partier som ”baxat det ända hit...” - för att citera finansminister Kjell-Olof Feldt (S) när han skaldade om löntagarfonderna? Det var just densamme Feldt som var en drivande kraft bakom kulisserna i att det blev en kommunalisering av skolan. 

Men den historien få vi återkomma till när vi läser om den i media. Vi håller ögonen öppna.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla