Könsroller i skolan

Ordföranden i DEJA, Delegationen för jämställdhet i skolan presenterar i en debattartikel delar av delegationens slutbetänkande, Flickor, pojkar, individer - om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan. (SOU 2010:99), som i dag lämnas till regeringen.

Publicerad Av

Delegationens granskning visar, kanske föga förvånande, att flickor och pojkar i den svenska skolan inte får lika förutsättningar. Resultatet är att pojkar presterar sämre än flickor i skolan, men att flickor samtidigt mår sämre än pojkar, och att flickor oftare utsätts för trakasserier. Både pojkar och flickor hindras av de traditionella könsrollerna.

Som Ekström påpekar har väldigt lite hänt när det gäller jämställdhet och våra könsroller. Att pojkar presterar sämre än flickor i skolan är en sanning så länge som kunskaperna har mätts. Detta mönster syns också i andra OECD-länder.

I slutbetänkandet lyfter man också fram att internationell forskning om varför pojkar presterar sämre än flickor i skolan visar att skillnaderna i begåvning mellan gruppen pojkar och gruppen flickor är små eller obefintliga. Det är välkänt att många flickor lägger ner mera tid och engagemang i skolarbetet och att det finns en antipluggkultur bland pojkarna. Samtidigt är lärare, kamrater och föräldrar mycket viktiga i vilka förväntningar som ges så att både pojkar och flickor ska anstränga sig och lära sig mycket i skolan.

I slutbetänkandet så som det presenteras i debattartikeln föreslås bland annat:

* att mer effektiva insatser från skolmyndigheternas sida görs för att både pojkar och flickor ska få stöd när det gäller psykisk ohälsa och trakasserier.

* att ansvaret för att utreda och beivra kränkningar och diskriminering när det gäller barn och ungdomar i skolan ska helt och hållet ligga hos Skolinspektionens barn- och elevombud istället för att som idag delas mellan inspektionen och Diskriminerings­ombudsmannen.

* att rektorer, lärare och andra vuxna i skolan måste ha bättre kunskaper och mer beredskap kring hedersproblematiken (en viktig, men ändå numerärt begränsad fråga) och som ställer stora krav på skolans jämställdhetsarbete. 

* att skolan behöver en motsvarighet till Statens beredning för medicinsk utvärdering; ett fristående organ för utvärdering av metoder och arbetssätt som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Läs också den debattartikel länk till annan webbplatssom Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner skrivit om vikten av att bryta könsrollsmönstren i skolan. Hon skriver just om det enda som verkligen kan skaka om maktstrukturerna i skolan och hela samhället i grunden: "Vi måste våga se varje individ för att bryta mönstren."
Så enkelt och samtidigt svårt är det.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla