En folkbildningsinsats

Frågan är hur det kan komma sig att ett land som levt så högt på att satsa mycket på utbildning och kunskapstillväxt, har företrädare i ledande ställning inom forskning och lärarutbildningar som kan vara så avvisande till betyg för bedömning och uppföljning?

Publicerad Av

Där finns en professor i pedagogik som vill rensa bort allt i kunskapssynen sedan Platons dagar och där finns en docent i pedagogik som ställer motivation mot ”hotivation” där det sistnämnda ska följa av att kunskaper mäts med betyg(!).

Detta till skillnad mot när satsningar på folkbildningen lyfte Sverige i början av förra seklet. Då förde nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen fram sin ambition att genom kunskap och studier ge människor inte bara kunskap, utan också bildning för att kunna vara fria medborgare och ta sitt demokratiska ansvar. Betyg var en naturlig del i skolan då.

Den inställningen har inte det nätverk som läraren Johan Kant tar upp till granskning på sin blogg.

Han gör en folkbildningsinsats som bör lyftas fram. Det är många, lärare liksom andra, som inte har en aning om vad som pågått under lång tid.

Kant visar vad som i det tysta sker i svenska skolan och i de svenska pedagogiska nätverken. Denna insats har kunnat följas den senaste månaden på Johan Kants blogg. ”En blogg om skola, inlärning, betyg, läsning, skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag.”

Johan Kant har sedan serien startade i juletid gått igenom de som motarbetar Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet – Lpo 94 – och i synnerhet frågan om bedömning och betyg.

Nu i helgen kunde vi läsa det sista sammanfattande inläggetlänk till annan webbplats. Passa gärna på och läs alla de tolv inläggen på bloggen. Och det kan komma fler granskningar. Johan Kant skriver:

”Den här bloggserien har haft ett enda syfte, att synliggöra några av de dolda krafter som är reaktionära inom skolans värld. Att synligöra ett av de nätverk som finns och som jobbar emot fattade riksdagsbeslut, med en egen agenda att sabotera. Det finns flera nätverk och kanske kommer jag utforska dem, för jag känner till några och känner till namn inom dessa nätverk. Och det handlar om professorer och docenter i pedagogik. Men det beror på om jag har tid, för jag måste göra en del research. Och om jag har lust.”

Vi hoppas att Johan har både tid och lust.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla