Lärarbas säger ifrån

Även om det är glädjande att serier, om än såpaserier med dramaturgiskt upplagda berättelser, lyfter fram skolan och lärarnas viktiga roll och uppgift, så finns det ett problem med att lärarkåren ensam ska åläggas det ansvar som rätteligen ligger på politiker, skolhuvudmän och skolledare.

Publicerad Av

Metta Fjelkner skriver bland annat:

"I fallet med klass 9 A i Örebro kan man fråga sig var skolledarna varit då en klass tillåtits halka efter andra kamrater i samma ålder? Varför låter man en enskild lärare i en enskild klass stå till svars för tillkortakommanden som politikerna inte tagit ansvar för? Varför ställs inte de högst ansvariga, politiker och skolledare, till svars för att både elever och lärare på alltför många håll har en ohållbar situation?"

Artikeln avslutas med följande:

"Jag menar att svensk skola måste låta lärarna leda igen. Men för att det ska var möjligt behöver vi ha ett system där ansvariga lyssnar när lärare varnar för att problem uppstår, att elever behöver särskilt stöd och att fokus måste ligga på undervisning och resultat. Men det kräver också att lärare får det stöd som behövs och den fortbildning som är nödvändig i alla yrken."

Att denna artikel tas emot med öppna armar av många lärare som står upp för sitt yrke och som inte vill vara syndabockar för kommunernas misslyckande är tydligt när man på Aftonbladets hemsida läser kommentarer som "Ihacs":

"Lärarnas Riksförbund (LR) är den enda fackliga organisation som diskuterat den svenska skolan de senaste 20 åren. Göran Persson skriver själv i sina memoarer hur han, genom att höja lärarlönerna i grundskolan, lyckades "lura " lärare från Lärarförbundet att rösta JA till kommunaliseringen av den svenska skolan. Jag tillhörde själv den gruppen, men när jag insåg sveket bytte jag förbund till LR. Under alla dessa år när skolan och skolfrågor blivit degraderade, har det känts bra att Metta Fjelkner varit den som vågat framföra kritiska synpunkter. Hon har ett engagemang för skolan som saknats hos många av de "profeter" som talat sig varma för elevernas självbestämmande och makt. Eleverna visste ju bäst vad de behövde....Nu återstår det att se om Björklund och Alliansen lyckas ändra riktning på skolskutan. Detta är mycket allvarliga frågor för hela vårt land och vår framtid. Björklund fick utstå mycket spott och spe när han tillträdde. Men med tiden verkar det som att folk förstår vad han menade när han talade om "flumskolan". Vi kan inte utsätta barn och ungdomar för den stress som det innebär att vistas i ett rum där den starkes lag gäller, när den starke är den som söker bekräftelse genom att bli bäst på att vara värst. Kanske för att han en gång i börja av sin skoltid satt timme efter timme och försökte välja vad han ville göra....Det var hans 'frihet'.”

Även bloggaren Moteld har samma uppfattning och skriver i inlägget "Utbildning ingen kommunal angelägenhetlänk till annan webbplats" bland annat:

"Återvänder till ett av mina mantran, skolan. Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbundlänk till annan webbplats, har rätt i att man måste lyssna på lärarna. Det slutade man dock med redan 1989 när Göran Persson var skolminister, trots lärarnas strejker. Han satte den första spiken i kistan med kommunaliseringen. Den banade väg för det kaos som idag råder i skolvärlden."

På Tysta tankar läser vi dock att lärarutbildaren Mats tröttnat på dessa angrepp på kommunerna (och på lärarutbildningens stora brister). I "Det är gentagelserna som är helvetet…länk till annan webbplats" skriver han att han drabbas av en oresonlig matthet när han läser Fjelkners text. Det kan jag förstå ... Men tyvärr ger verkligheten anledning att fortsätta skriva texter som dessa.

Man kan alltid hoppas att den berömda droppen kan urholka stenen ... och att politiker slutligen ska tvingas ta sitt ansvar.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla