Hets 1

I Liedmans nya bok känns en hel del av argumenten igen från de som menar att fel reformer genomförs i skolan nu. Men inte bara.

Publicerad Av

Författaren försöker uppenbarligen också hålla kunskapsuppdraget vid liv. Men hans budskap synes vara kluvet och inte helt koherent, som en annan akademiker kanske skulle formulera sig ...

I förlaget Bonniers presentation, som ska locka till läsning, står det:

"Aldrig har skolan varit en hetare potatis! Inför valet rankas skolan som den tredje viktigaste frågan enligt SIFO, och 2011 genomförs en rad nya reformer med ny betygsskala och läroplaner för grundskola och gymnasium. Det är omvälvande tider. Men får vi verkligen den skola vi behöver?"

Svaret kommer direkt:
"I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkratkarusell. Den eftertraktade skolpengen öppnar vägen för hungriga skolföretag med vinst i sikte. Men när eleverna väl sitter i bänken är det ingen som riktigt vet vad de ska göra. Ska de lära sig något? Eller är de där bara för att betygsätta lärarna? I Hets! riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han menar är ute på fel spår. Låt istället lärarna undervisa! Och låt eleverna leka sig fram till att bli kunniga och kritiskt tänkande människor, redo för ett långt yrkes-, samhälls- och privatlivs alla utmaningar."

I Svenska Dagbladet läser vi en recensionlänk till annan webbplats av Magnus Persson som bland annat skriver om debatten om skolan:

"På ganska kort tid har något märkligt hänt. Den under många år så polariserade och hätska skoldebatten har skiftat utseende; tonläget har förändrats och framför allt har de grundläggande meningsbrytningarna minskat. Är vi på väg mot en ny konsensus, liknande den som rådde före 90-talets stora skolreformer med nya läroplaner, kommunalisering, och friskoleexplosion? Svaret på denna fråga är ja, menar idéhistorikern Sven-Eric Liedman i en viktig bok om utbildningssystemets drastiska förändringar de senaste decennierna.
En tydlig indikation på denna samstämmighet är att det sedan en tid är svårt att finna någon som på allvar ifrågasätter den individualistiska, marknadsanpassade och valfrihetsorienterade ideologi som enligt Liedman genomsyrar nästan allt tänkande om utbildning, från förskola till universitet. Hur har det kunnat bli så här?"

Ja det kan man fråga sig ...

I Dagens Nyheter skriver Jonas Thente en recensionlänk till annan webbplats som ger en uppgiven bild av kunskapsläget i skolan. Han sammanfattar budskapet i Liedmans bok elegant:

"Det är alltså tydligt att Sven-Eric Liedman har givit upp om politikerna. Skulle jag ändå få rekommendera en lösning på grundskolans problem, kan den sammanfattas såhär: Låt företagsledarna åter få bli rektorer, socialassistenterna åter lärare, och tvinga kunderna att ta ansvar för sina barn och bli föräldrar igen.
Vad dagens skolpolitiker bör få bli kan jag däremot inte svara på. Men vad som helst, bara inte skolpolitiker."

I Helsinborgs Dagblad skriver Maja Ljung en uppskattande recension, som dock ändå framför viss kritik mot professorn:

"Stora delar av "Hets! En bok om skolan" är en gammal humanists muttrande. Det är ett irriterande och samtidigt befriande gnäll som hämtar färg i en bred bildningstunna, fylld genom åren. Tröttande ibland, med monotont mässande om dagens konsumistiska tid."

Expressens Karin Olsson är betydligt mer tveksam till om Liedman alls är inne på rätt spår. Hon skriver bland annat:

"Jag har svårt att inte bli beklämd av Sven-Eric Liedmans argumentation i hans uppgörelse med regeringens utbildningspolitik. Han tycker det är omodernt att lära ut fakta. För fakta finns numera så lättillgängligt på internet. Jo, professor Liedman hävdar faktiskt det. Betyg gillar han inte heller, eftersom han tror att de bara fångar in lätt mätbara kunskaper.
Framtidens skola måste tvärtom vara sparsam med betyg och endast använda dem som mått på 'mänsklig mognad'. Plötsligt känns det utslitna och delvis missvisande begreppet 'flumskola' hur spänstigt som helst."

Och hon avslutar sin text med följande:

"Liedmans beskrivningar av problemen i den högre utbildningen är lika relevanta och träffande, som hans idéer om grund- och gymnasieskolan är verklighetsfrämmande. Anledningen till det är lätt att räkna ut: han är själv akademiker. Grundskolan verkar han däremot inte ha besökt sedan 50-talet."


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla