Vad gör en bra lärare?

Givetvis ett engagemang i människan, i eleven. Men det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör skillnaden.

Publicerad Av

Vissa har en särskild fallenhet och begåvning för yrket. Men nog kan även en "medelbra" lärare bli bra med rätt utbildning och rätt fortbildning och inte minst rätt stöd från skolledning och ansvariga?

Ett lag kan inte bara byggas av stjärnor. Det behövs en bulk av tillräckligt bra lärare som utgör stadgan i en kår och som låter stjärnorna lysa och inspirera kollegorna, som säkerligen Stavros och Gunilla gör med sina unika metoder, som ändå vilar på beprövad erfarenhet.

Idag läser vi en krönika i gratistidningen Metro, ”TV-programmet Klass 9A får mig att gråta igen”. Den tar upp just tankar om läraryrket och hur en bra lärare är och vad han eller hon gör.

Det är en sympatisk text av studenten Fridah Jönsson, som jag dock har ett problem med. Och det är i korthet att: Om det här är vad som krävs så krävs det för mycket av en lärare, tänker jag …

Måste man ge bort egna tillhörigheter, som läraren som gav bort sin elbas till en elev i förra omgången av Klass 9 A som sändes 2008 och som Fridah Jönsson berättar om?

Vill man ha en ängel som lärare?

Nej, engagemanget sitter förstås inte i en elbas som ges bort, och det inser även Fridah. Det handlar om förhållningssättet och bemötande av eleverna. Helt enkelt om man som lärare är intresserad av sina elever och deras kunskapsutveckling. Om man bryr sig om vart de ska ta väg i livet, och om man visar ett genuint intresse.

Samtidigt måste vi komma ihåg att läraryrket just är ett yrke. Det kan inte och ska inte vara ett ”kall”. Alltför länge har arbetsgivare och huvudmän kunnat utnyttja lärares dåliga samvete och önskan om att göra lite mer för sina elev och ytterligare lite mer och … till dess att de bränt ut sig eller resignerat eller kanske lämnat yrket.

Ansvaret för detta ligger delvis på den enskilde läraren, liksom det ligger på varje anställd att sköta sitt arbete professionellt och sätta sina gränser. Men främst ligger ansvaret på arbetsgivare och huvudmän som inte ger lärarna tillräckliga förutsättningar.

Men ändå, visst är det härligt att läsa när Fridah beskriver en bra lärare” in action”. Visserligen tycker också hon att inte årets upplaga av serien är lika bra som den förra, nu är den mer ytlig och man kan bara hålla med. Fridah skriver:

”Men ibland gnistrar det till. Som när Stavros förklarar saker för eleverna, bryter arm med dem eller bjuder dem på kexchoklad. Jag blir så rörd och så glad – för det är så man ska göra. Man ska inte göra som den märklige matteläraren Johnny och ”skämta” med eleverna om att de är kassa. Man ska helt enkelt hitta eleverna och vara trevlig.
De mest poppis lärarna i min klass är de som är personliga. De som pratar med oss på rasterna, som visar att de är uppdaterade och har koll på vad som händer i världen och som helt enkelt visar sig intresserade av oss.
De som ”skämtsamt” kallar oss för hopplösa fall vinner inte lika mycket cred hos oss. Det är det Stavros har fattat.
Elevers respekt och uppskattning vinner man genom kunskap och glädje. Och så lite kexchoklad.”

När man ser tillbaka på sin skolgång nog var det just dessa lärare som man minns och uppskattar. Stränga men kunniga lärare som bryr sig. Stränga men ändå snälla. Lärare som Gunilla och Stavros.

Samtidigt behöver läraryrket en akut statushöjning och större urval av lärarkandidater. Inte bara en medieanpassad "quick fix" från SVT med nya Klass 9A ...

Frågan är hur ska en kunskapsöverföring och fortbildning som är värd namnet kunna utvecklas ur detta mentorskap som Lärarnas Riksförbund länge kämpat för. Det kräver till syvende och sist att arbetsgivaren och huvudmannen också tar sitt ansvar.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla