Förödande att inte tro på eleverna

Läs Maciej Zarembas granskning i DN av hur läskunnigheten försämrades i den svenska skolan. Och läs om hur tron på att alla eleverna vill nå kunskaps­målen och samtidigt hur tro och krav på såväl lärare som elever var grunden i hur Haninge kommun lyckades höja resultaten.

Publicerad Av

På tisdagen fortsätter Maciej Zarembas reportageserie i Dagens Nyheter under vinjetten ”Hem till skolan”.

Denna gång är rubriken ”’En förolämpning mot barnen’ Så sänkte skolan kraven på läskunnighet”.
Zarembas granskar hur läskunnigheten försämrades i den svenska skolan. Och om hur tron på att alla eleverna vill nå kunskapsmålen och samtidigt hur tro och krav på såväl lärare som elever var grunden i hur Haninge kommun lyckades höja resultaten.  

Läsaren tas också med på en nationell resa i den kommunala skolan med sänkta kunskapskrav och ursäktande salsavärden. Zaremba har bland annat läst Gunnar Ohrlanderslänk till annan webbplats av många lärare så uppskattade bok, ”Den gudarna älskar. Konsten att överleva som lärarelänk till annan webbplats”, innan han gav sig ut i landets klassrum.

I den boken skrev Ohrlander bland annat:
”Under de senaste trettio åren har inte en enda pedagogisk metod som lanserats varit baserad på att fler barn lär sig mer om man gör just på det viset. Det har inneburit att många av de pedagogiker som förts in i svensk grundskola varit förödande.”

Det finns ett mycket intressant avsnitt i Zarembas artikel som man anar att han kommer att utveckla och återkomma till. Det är när han berättar om Haninge kommuns remarkabla upphämtning när det gäller elevernas kunskapsnivå.

Mycket har skrivits om hur man förbättrade kvalitén i undervisningen och höjde resultaten helt enkelt genom att ha höga förväntningar på eleverna och på lärarna i Haninge. Zaremba skriver:

"Det var inte konstigt att så få barn klarade bättre än godkänt. Skolorna i Haninge hade inte högre ambitioner. De lärare som avstod från att lära ut och övergick till att ”handleda” stod högre i kurs och hade bättre lön. Det var svårt att se var daghemmet slutade och skolan började. Det var samma chef för bägge – och närapå samma pedagogik. Lärarnas förväntningar på barnen låg under deras mogenhetsnivå. Och de visste inte vad eleverna lärt sig eftersom det ansågs olämpligt att testa deras framsteg. Många menade att deras främsta uppgift var att se till att barnen trivdes. Då skulle kunskapstörsten komma.”

Haninges satsning blev en succé och kunskaperna ökade. Men det var inte en god nyhet för alla, konstateras. I alla fall inte hos Pedagogiska Magasinet, ”Lärarförbundets organ”, påpekar Zaremba. Vi får återgivet hur kritiskt tidningen beskrev försöket i Haninge. Maciej Zaremba söker en bild för att återge ointresset från de han kallar för ”fackpedagogerna” inom citationstecken. Han fastnar för denna: 

”Ett sjukhus lyckas neutralisera stafylokocker, men ingen på Karolinska är nyfiken på hur doktorerna bar sig åt.”

Vi fortsätter att följa denna serie med stort intresse.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla