Att veta men inte våga

Det finns fler som engagerat beskriver skolans problem och till och med rent ut säger att kommunaliseringen av skolan var helt fel, men ännu inte vågar löpa linan ut och säga öppet nej till och förorda en förändring av styrningen och finansieringen av skolan.

Publicerad Av

Från alltfler håll reses nu kraven på ökad statlig styrning av skolan. De senaste dagarna har vi sett både Expressen och Aftonbladet föra upp krav på statlig skola. Den liberala tidningen har satt ner foten, "En uppgift för statenlänk till annan webbplats", och vill se ett nytt modernt statligt huvudmannaskap, den socialdemokratiska tidningen är sakta på väg mot samma håll, "Skolan på rätt väg - men det krävs merlänk till annan webbplats".  

I veckan hade Aftonbladet också en kolumnist som på ledarsidan krävde att staten skulle ta över skolan, "Ny kunskapspolitik för vänstern i fem punkterlänk till annan webbplats".

I dag skriver också liberala Dagens Nyheters i sin huvudledare, "Den glömde lärarenlänk till annan webbplats", om skolans problem och kommunaliseringens misslyckande:

”Sänkta kunskapskrav, urholkad lärarauktoritet och missriktade pedagogiska idéer har bidragit till skolans kris”.

Och så lyfter man fram läraren som den avgörande faktorn för att skolan ska kunna lyckas med sitt uppdrag: ”... en bra skola börjar och slutar med lärarna.”

Men ännu har inte den liberala morgontidningen vågat landa i krav på nationellt statligt huvudmannaskap för skolan. Men nog kan man ana att vägen är förberedd, när man väl samlat modet.

”Att skolans negativa trend förstärktes av 1991 års kommunalisering är uppenbart. Alltför många kommuner har varit dåliga som arbetsgivare och svaga som huvudmän för skolan. Det har saknats kompetens och engagemang för att leda verksamheten professionellt.”

Det finns fler som engagerat beskriver skolans problem och till och med rent ut säger att kommunaliseringen av skolan var helt fel, men ännu inte vågar löpa linan ut och säga öppet nej till decentraliseringen och förorda en förändring av styrningen och finansieringen av skolan.

Och plötsligt tänker vi på den socialdemokratiske finansministern som var emot löntagarfonderna, men inte öppet förmådde stå upp för sitt motstånd som regerings­företrädare. Istället diktade han i smyg.

Kanske gör Anders Borg detsamma nu när han nu läser Maciej Zarembas reportage i just DN om den svenska skolans konkreta och strukturella problem?

Hittills har Borg och vi läst "Så vandaliserade kommunen en skolalänk till annan webbplats" och "Så sänkte skolan kraven på läskunnighet".

Innan nästa artikel i Zarembas reportageserie passar vi på att läsa Kjell-Olof Feldts diktade rader som han skrev fyra dagar före julafton 1983 och som fångades av en vaken fotograf.  

Varför inte pröva att byta ut "löntagarfonder" mot "kommunaliseringen av skolan" eller "90-talets skolreformer"? Och kanske "pamp" ska bytas mot "kommunpolitiker"?

"Löntagarfonder är ett jävla skit,
Men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder."

Nu vet vi vad som hände med löntagarfonderna. En del omvandlades till satsningar på högre utbildning och forskning i tre forskningsstiftelser.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla