Att bli sedd eller utvandra till den virtuella världen

I ”Massutvandring till en virtuell världlänk till annan webbplats” så väcks det många tankar, frågor och även en del invändningar.

Publicerad Av

Den handlar helt enkelt om att spelen på nätet och i datorn är så mycket mer lockande än den verklighet våra ungdomar – och vi själva – lever i.

Ingen ny tanke direkt, men Mildner för vidare resonemanget och menar att vi i den verkliga världen måste anpassa oss för att kunna locka ungdomarna till exempel till skolan.

Han refererar till forskare som talar om ”en helt ny samhällssituation, där vi inte kan hålla spelandet åtskilt från något vi benämner verkligheten. Ekonomiprofessorn Edward Castronova kallar detta för en massutvandring till de virtuella världarna. Det handlar inte om förströelse för stunden, utan om att vi mer eller mindre bosätter oss på en annan plats under stora delar av dygnet.”

En annan forskare som refereras av Mildner, Jane McGonigal, anges mena att ”detta gör att det inte längre går att betrakta spelandet som eskapism. Spelarna flyr inte verkligheten. De söker bara upp det de behöver för att vara lyckliga i sina liv. Vad de jagar är de positiva känslor och stärkande erfarenheter som vardagen inte erbjuder.”

Men om detta inte är just eskapism, vad är det då?

Å andra sidan vet alla som har barn (kanske särskilt pojkar) i den intensivaste dataspelåldern att ungdomarna befinner sig i ett utvidgat kompisrum. De talar och spelar med klasskompisar, vänner och även nya bekantskaper i andra städer och länder när de spelar online.

Mildner skriver:
“Allt talar för att dagens elever under sin skolgång kommer att tillbringa lika mycket tid i spelvärldarna som i lektionssalarna”.

Han menar att:
“Den väsentliga frågan blir därför inte hur vi ska få unga att stänga av datorerna så att de ska orka ägna sig åt skolarbete, utan tvärtom: hur skolarbetet kan bli lika engagerande som spelen.”

Samtidigt sätter Mildner fingret på vad som är både hot och möjlighet i framtidens skola och samhälle. Eller egentligen inte bara framtidens, utan istället är det väl dagens, nuets situation, han beskriver. Hur visionära vi än vill vara och peka framåt med våra spaningar, så är vi ändå omgivna av nuets flöde.

Och då kommer frågan om inte det grundläggande mötet med en ämneskunnig lärare som med metodik, pedagogik och kunskap kan stå sig och engagera eleverna.

Givetvis måste skolan stimulera och lärarna motivera eleverna att söka kunskap också genom att använda ny teknik och verkyg och kanske även TV- och onlinespelens belöningsstrukturer och incitament.

Men ändå borde det fysiska mötet med en annan engagerad människa som ser dig och ser vem du är ge så mycket mer än endast möten i den virtuella världen. Vad tror du?


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla