Var finns SKL:s vilja att satsa på lärarna?

Om SKL:s ovilja att satsa på lärarna i grundskola och gymnasieskola och om förvanskande av fakta och mindre sann statistik.

Publicerad Av

Efter att debatten mellan Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner och SKL:s Ingela Gardner Sundström i SVT Agenda avslutats vid tiotiden på söndagskvällen skickade SKL ut ett pressmeddelande; ”Svartmålning av skolan ett hinder för framgång!”
Där säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKL:

”Sverige har mycket bra skolor och många skickliga lärare. Att den svenska skolan skulle vara i fritt fall stämmer inte med verkligheten. Svartmålningen är en dålig grund att bygga en bättre skola på. Den bidrar till sämre status för läraryrket och sänkta förväntningar på elevernas resultat.”
Vidare:
”Majoriteten av landets elever och lärare är nöjda eller mycket nöjda med sin skola. Det är svårt att tro, när man lyssnar på den pågående skoldebatten. När allt beskrivs som dåligt missar ansvariga parter vad som är de riktiga utmaningarna och de möjliga lösningarna”

Och:
”Lärarutbildningen behöver bli bättre. Lönespridning och karriärvägar inom yrket behöver bli större. Det finns säkert fler åtgärder som kan bidra till högre status för lärarna. Här måste arbetsgivare, fackliga organisationer, staten och intresseorganisationer ta ansvar för sina områden och bli bättre på att samarbeta”, säger Per-Arne Andersson.
När man läst detta så ska man minnas att sanningen är att kommunerna och friskolorna under många år inte har velat lyfta denna viktiga grupp. Någon vilja att göra en verklig satsning på att kraftigt höja lönerna för just grundskollärarna och gymnasielärarna syns inte.

I Agenda drog ju Gardner Sundström till med att det skulle kosta 36 miljarder kronor att höja lärarnas löner med de 10 000 kronor som Metta Fjelkner kräver. Men då valde man att ta med förskollärarna, en mycket stor grupp som inte alls är aktueill i de krav som framförts och en grupp som haft en  mycket god  - och säkert välförtjänt - relativ löneutveckling under lång tid.  
 
Samtidigt kommer ett mejl från en lärare som har sett debatten. Så här skriver denne lärare och han börjar med att ställa följande fråga: ”Finns det någon rättvisa i skolan?”
Han skriver vidare: 

”Jag har jobbat i 10 år som adjunkt. Mina elever har alltid värderat mig som ämneskunnig, och mkt sträng. Så är det jag vill att eleverna ska få kunskaper i skolan. Min ingångslön var 19 000 kr och idag är den 25 000 kr. Jag bor ensam med mina två barn och idag, 1 maj, har jag 400 kr kvar att leva på tills barnbidraget kommer. Hur ska det gå till? På grund av kommunens löner kommer jag nu byta arbetsgivare, jag måste få upp lönen. Därför blir jag glad att höra dig på Agenda med önskemålet att lönen borde upp 10 000 kr. Det håller jag med om. Håll fast vad detta!”

Så jo, Per-Arne Andersson och SKL, det finns ett väldigt stort problem i skolan. (Bland många andra.) Och detta problem kan inte nog kan svartmålas.

Detta "problem" är det faktum att en välutbildad och kompetent adjunkt, en lärare med magisterexamen, får 25 000 i månadslön för att utbilda morgondagens samhällsmedborgare. Mer än så är inte hans arbete värt. Det arbete som statsministern kallat för ett av landets viktigaste yrken.

Dessutom ser vi att SKL fortsätter fara med något som måste benämnas som osanning, när de säger att ”endast 1 av 100 lärare stöder tanken på att skolan ska förstatligas". Det var antalet lärare som tyckte att statlig skola var den viktigaste åtgärden för att förbättra skolan. Före det vill lärare ha högre lön och drägligare arbetsvillkor. Ganska rimligt.
Men SKL och Lärarförbundet (som tillsammans gjorde denna undersökning) frågade aldrig vad som på sikt var viktigast för skolan. De vet nämligen att då skulle ett nytt statligt modernt huvudmannaskap för skolan vara något som en majoritet av lärarna i grundskola och gymnasieskola vill se.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla