Efter regn kommer blomstertid?

Maciej Zaremba sammanfattar debatten efter den uppmärksammade reportageserien "Hem till skolan".

Publicerad Av

Så har då turen kommit till Maciej Zaremba att avsluta den livaktiga debatten om skolan som utbröt efter hans välgörande artikelserie med reportage från den svenska skolan.
Idag läser vi ”Så får svenska skolan en ny blomstertid”. Först läser vi och håller med om bilden av svenska skolans problem och dess orsaker. Zaremba skriver:

”Häromveckan skulle jag redogöra för svenska skolreformer inför en forskare med ovanligt god överblick. Han är amerikan, bor i Centraleuropa och arbetar åt EU. Jag började med kommunaliseringen, fortsatte med skolpengen, det fria skolvalet, den fria etableringsrätten, lärarutbildningens omvandling, vidare med att staten släppt kraven på timplaner, läromedlen samt lärarbehörigheten. Han avbröt mig redan halvvägs. ”Vänta, låt mig gissa: Ni har betygsinflation och lärarna flyr yrket, right?”
Zaremba fortsätter:
”Konstigare är det inte. Men denne forskare trodde inte sina öron när han hörde resten. Som att det på årtionden inte skett någon central kontroll av vad skolorna lyckas lära ut eller att elevernas läsförmåga inte testats förr­än i puberteten." /…/
"Tvingas jag i en mening inringa det hemmagjorda i skolkrisen så är det att skolan nästan i ett slag befriades från de flesta kvalitetskrav – och samtidigt gjordes till fritt byte för både marknaden och lokalpolitiken. Ingen humanverksamhet kan överleva en sådan behandling med hälsan i behåll."

Sedan läser vi att Zaremba bland annat på ett korrekt sätt beskriver den numera rätt avsomnade katederdebatten. Han skriver:
”Skolministern vill fylla begreppet med ett sympatiskt innehåll och verkar få halva lärarkåren med sig. Katederundervisning är fint, menar Lärarnas riksförbund, den står för en lärare som kan sin sak, vågar ta plats och behärskar konsten att lotsa eleverna mot nya insikter. Inom Lärarförbundet däremot jublar ledningen skadeglatt. Katedern står för Caligula, så nu bevisar Björklund och adjunkterna hur omoderna och reaktionära de är.”
Visst vill Lärarnas återupprätta katedern, men med syftet att lyfta lärarnas uppdrag och betydelsen av den självständiga och viktiga lärarrollen. Den där möbeln är, som Metta Fjelkner skrivit, egentligen oviktig. Men den blir intressant som symbol om den skrämmer vissa i skolan.

Zaremba är som vanligt skarpögd:
"Att den symboliska striden om katedern är mindre lyckad betyder inte att den saknar grund. Det framgår inte minst av reaktionerna på min artikelserie 'Hem till skolan'.”  

Och Zarembas slutord är värda att återge:
”Vårens debatt visade inte minst att i skolfrågor är det särskilt lätt att människor talar förbi varandra. Detta är faktiskt en god nyhet. Då står kanske kombattanterna närmare varandra än de tror. Vidare: Lärarna rätar på ryggen och från Sveriges kommuner och landsting är det knäpptyst. Det finns skäl till försiktig optimism."

Låt oss hoppas på det.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla