Lärarna pressas

Hon skriver om nya rapporter som tyder på att lärarkåren ”visar vissa sjukdomssymtom”.

”Larmen till Arbetsmiljöverket från landets skolor har fördubblats på fem år. Förutom att det klagas på den fysiska miljön, främst dålig ventilation i undermåligt underhålla skolor, så har lärarna överlag fått en orimligt hög arbetsbelastning. Skolorna är ofta felbemannade och lärarna får ägna allt mer tid åt allt annat än undervisning.”

Sjölund påpekar att alltfler lärare arbetar övertid.

”Andelen lärare som kan ha en flexibel arbetstid har halverats på tio år. Det har alltid annars setts som en av de stora fördelarna med läraryrket, att kunna styra sin arbetstid. Men med ökade, ibland orimliga krav på administration får kåren ägna kvällar och helger åt följande: mentorskap, elevdokumentation, institutionsansvar, ämnesansvar, konferenser, föräldrakontakter, skriftliga omdömen”.

Och vidare:

”Förutom att det är en varningsklocka som ringer allt högre om lärarnas hälsa, så går naturligtvis all administration de ska ägna sig åt, ut över undervisningen. Och då drabbar det eleverna. Till föräldrarnas och utbildningsministerns förtret.

Det är väl dags att lärarna själva protesterar. Byråkratin kan ingalunda bli så viktig att krutet inte läggs på lektionerna. Då har skolvärlden blivit alldeles upp och nervänd. Arbetsmiljön är förmodligen om inte viktigare, så lika viktig, som lönen.”

Ja, både arbetstid och lön är liksom i de flesta yrken av avgörande betydelse. Om ingetdera av dem är attraktiva så lär inte dagens ungdom vilja bli morgondagens lärare. Och vad gör vi då när det är tomt vid katedern?

Då har Sverige verkligen problem. Den tidpunkten närmar sig med större hastighet än vi kanske anar.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla