Skadestånd om elevers utbildning försummats

I dagens Expressen frågar sig ledarskribenten Ann-Charlotte Marteus, i artikeln ”Vad göra, när skolan skapar analfabeter?länk till annan webbplats”, om det är rimligt att man kan få skadestånd om man har mobbats i skolan – men inte om skolan under nio år har missat ens dyslexi?

Publicerad Av

Nej, det är inte rimligt menar skribenten. Dock vill man gärna påminna henne att det gäller att hela tiden peka på vem som är ansvarig och hur organisationen ser ut på den enskilda skolan.

Bakgrunden till artikeln är att en skola på Tjörn fått svidande kritik av Skolinspektionen för att den ignorerat en flickas dyslexi. I nian bad flickan själv om en utredning, och först då fick hon sin dyslexidiagnos och läs- och skrivhjälp av skolan.

Ann-Charlotte Marteus framhåller att fallet inte är unikt. Och hon understryker att: ”det finns en instans som ska vara grindvakt och jämlikare, en instans där expertisen ska finnas: SKOLAN.”

Marteus påminner att det i skollagen står att det är förbjudet att kränka elever och att det kan leda till skadestånd:

”Men man kan inte få skadestånd om det visar sig att skolan i nio år har missat - eller, egentligen, förstås: ignorerat - att en nionde- klassare skriver och läser som ett litet barn. Så är det.”

Hon menar att elever borde få skadestånd om deras utbildning, trots skolplikt, gravt har försummats:

”Det finns flera bra argument mot en sådan reform - bland annat att kommuner skulle kunna ruineras! Å andra sidan kanske just så drastiska åtgärder behövs för att detta misslyckande på allvar ska betraktas som ett misslyckande.”

Kanske är det vad som behövs för att kommunerna och skolhuvudmännen ska se till att alla elever får den hjälp och det stöd de har rätt till för att klara skolgången?

I dag är enda alternativet om kommunen missköter en skola och ger undermålig undervisning att skolan tvångsförvaltas - vilket aldrig provats.

Vi erinrar oss hur det gick när eleverna i nian på Tolvåkerskolan i Kävlingelänk till annan webbplats utanför Lund tvingades byta lärare över 50 gånger på två och ett halvt år. Skolan var i ett kaos och kraven restes på att staten skulle ta över skolan. Men trots mycket allvarlig kritik från Skolinspektionen så hände inget och kommunen fick fortsätta driva skolan - och lova bot och bättring.

Och det trots att inspektionen konstaterade att:

• skolan saknade ordningsregler,
• det skett många byten av rektorer,
• det inte fanns pedagogisk ledning,
• ständiga lärarbyten skett,
• lärare utan relevanta kunskaper tvingats vikariera,
• ingen stödundervisning fanns.

Alltså att eleverna inte fick den undervisning de har rätt till.

Lärarnas Riksförbund driver hårt kravet att alla elever ska ha rätt till en likvärdig skola och rätt att möta välutbildade och behöriga lärare i ämne och skolform. Lärare som också har tillräckligt med tid och resurser att ägna varje enskild elev. Bara så kan skolans resultat varaktigt höjas. Och om elever inte får den undervisning de har rätt till menar  förbundet att tvångsförvaltning kan behövas. Och om så sker ska också skadestånd och rätt undervisning ges.

Det är alltid viktigt att hålla fokus på de ytterst ansvariga för hur resurserna fördelas, och inte peka finger åt de lärare som varje dag trollar med knäna och lyckas ge eleverna en god undervisning trots överbelastning och för dåliga resurser. Skolhuvudmännen, kommunen eller friskolan, måste ta sitt ansvar så att tillräckligt stöd ges.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla