Dra i nödbromsen när viktiga principer slängts överbord

Per Kornhall, undervisningsråd vid Skolverket, skriver om dagens olikvärdiga skola och vad vi slängt överbord på vägen fram till i dag. Nämligen just principen om en bra skola för alla.

Publicerad Av

”Förr var principen en enhetsskola där villkoren för alla barn skulle vara lika och alla ha samma chans. Men sedan 1990-talet har skolans likvärdighetsuppdrag blivit alltmer uppluckrat. Skolan blir helt enkelt allt mindre en skola för alla och alltmer en skola för dem som har föräldrar med resurser. Det är nu dags att dra i nödbromsen och utan ideologiska skygglappar fundera över hur vi skapar en skola som är bra för alla barn”, skriver Per Kornhall.

Låt mig få citera några stycken om vad som hände i skolan:

” … från och med 1990-talet, skulle skolan decentraliseras/kommunaliseras. Men det räckte inte. Den skulle också målstyras – bort med tråkiga regler som begränsar friheten! (Skolverket skriver stolt år 2000 att man nu tog bort det sista ämnesinnehållet i vissa kursplaner). Den skulle göras valfri – bort med all byråkrati! Den skulle bli friare, roligare och på samma gång effektivare – in med friskolor och ett generöst system för utdelning av pengar till dessa och fram för marknadskrafterna. Bort med katederundervisning och ett snävt kunskapsfokus. Det är nu viktigare hur man undervisar än vad ungarna lär sig. Bort med katederundervisning och ett snävt kunskapsfokus. Det är nu viktigare hur man undervisar än vad ungarna lär sig.

Ideologin har tagit över och lärare får kritik av Skolverket för att de är för kunskapsorienterade. Kommuner som helt plötsligt blivit huvudmän för skolan ringer till det nybildade Skolverket och undrar hur de ska göra med olika saker men får inga svar. Generaldirektören har nämligen gett order om att man inte får svara på frågor från kommunerna.

Pasi Sahlberg berättar i sin bok ”Finnish lessons” om hur Utbildningsstyrelsen (Finlands motsvarighet till Skolverket) 1990 kommer till Skolverket på besök. Delegationen får höra att nu ska svensk skola bli bäst i världen! Visst, stanna ni kvar i den gamla skolan (kan Pasi tycka sig höra de dryga svenskarna säga) så får ni se hur det går. Vi i Sverige, vi är moderna och på väg mot den nya skolan.

Tjugo år senare sitter vi med facit i hand. Sverige sjunker i de internationella mätningarna. 24 procent av de 15-åriga pojkarna i Sverige hade inte funktionell läsförmåga i senaste PISA-undersökningen. På senaste nationella provet hade 19 procent av eleverna inte godkänt i matematik (jämfört med 9 procent 2003). Det innebär att tiotusentals barn har tillbringat nio år i skolan utan att lära sig räkna eller läsa.”

Och Per Kornhalls avslutning manar till eftertanke, förhoppningsvis också hos våra politiker och beslutsfattare som har ansvaret, men också makten att göra om och göra rätt:

”Det är dags för en nationell samling runt skolan. Det är dags att sluta käbbla och inse att vi har skapat något vi inte har kontroll över. Dags att dra i nödbromsen och utan ideologiska skygglappar av något slag sätta sig ner och fundera över hur vi ska skapa en skola som är bra för alla barn – och det i verkligheten och inte i någon glassig försäljningsbroschyr eller i en skollag som ingen tycks bry sig om.
När en femtedel inte kan räkna eller förstå en dagstidningstext – vad tror ni att vi får för land om tio år, om tjugo, om trettio?”

Per Kornhall tillägger (i pappersutgåvan) att texten för fram hans personliga åsikter, även om alla nog förstår att Skolverket också insett det han skriver. En myndighetstjänsteman får ju inte ta ställning i politiska frågor. Även om alla (från vänster till höger) egentligen inser att han har rätt i det han skriver.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla