Repliker för och emot statlig skola

Ingress Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Proin et malesuada lacus, at sodales neque. Aenean gravida mi sed hendrerit elementum. Morbi neque nibh, viverra ut tellus non, tincidunt sagittis lectus.

Publicerad Av

”Bergströms tes är att det var den allmänna vänstervåg som svepte över landet efter 1968 som orsakade förlorad auktoritetstro, brist på arbetsro och disciplin samt rop på en betygsfri skola. Tidsandan ledde till bristande respekt för lärarna som snart också kom att drabbas av både landets sämsta löneutveckling och en drastiskt försämrad status.”

Och:

”Det är svårt att inte hålla med. Alla vet att vi inte får rätt studenter att söka sig till lärarutbildningarna. Var och en som satt sin fot på ett svenskt högstadium har märkt oron, stöket och bristen på intresse. Detta tillstånd var säkert en starkt bidragande orsak till att medelklassen valde att rösta med fötterna och sätta sina barn i friskolor när tillfälle gavs.”

Svensson påminner om vad som hände med pedagogiken, såväl i kommunala skolor som i friskolor:

”På lärarhögskolorna, ivrigt påhejade av statliga skolmyndigheter, kom den schweiziske psykologen Jean Piaget i ropet. Eleverna skulle ”forska” och ”söka sin egen kunskap”. Detta uppfattades som det enda sättet att verkligen lära sig något. Andra arbetssätt avfärdades, och ”katederundervisning” blev det allra värsta skällsordet. Nu skulle lärarens roll omvärderas, undervisning ersättas av handledning. Faktakunskaper var dåliga eftersom den snabba utvecklingen gjorde att de ändå snart skulle vara passé. I stället betonades ”livslångt lärande” där man tydligen inte behövde kunna så mycket, viktigare var att veta var någonstans den nya, fräscha informationen stod att finna. Resultatet blev att många i princip inte lärde sig någonting. Inte mycket har sänkt kunskapsnivån i Sverige som detta arbetssätt.”

Och han fortsätter:

”Hans Bergström tycks alltså ha rätt. Problemet är bara det att han väljer att stanna upp halvvägs i sin beskrivning över orsakerna till förfallet. Vad han tycks glömma är de negativa effekter som 90-talets skolreformer haft.

De senaste 15–20 åren har vi fått ett kommunalt huvudmannaskap, en ny, målrelaterad skola, ett nytt betygssystem och en explosionsartad utveckling av den privata skolsektorn, friskolorna. Nya misstag har lagts på gamla och resultatet har blivit katastrofalt.

Europas mest enhetliga skolsystem har nu blivit det som spretar mest. Decentraliseringen gjorde att kommunerna fick en kassako att mjölka genom att ständigt ge lärarna den lägsta löneökningen och lägga höga hyror på skolbyggnaderna, men kunskaper om pedagogik saknade man helt. Samtidigt blev det både enkelt och lönsamt att starta friskolor. På många orter har det blivit så att medvetna, aktiva föräldrar väljer friskolor eller välrenommerade kommunala skolor för att slippa kreti och pleti och det stök man fruktar i den lokala skolan. På så sätt har segregeringen ökat och detta har lett till en ytterligare sänkning av kunskapsnivån i landet.”

Han avslutar:

”Som en i grunden positiv människa tror man ändå att allt det som blivit skevt under de senaste decennierna ska gå att vrida rätt igen. Nuvarande utbildningsminister har gjort en del lovvärt, men det är långt kvar, mycket långt.”

Därfter läser vi SKL:s repliklänk till annan webbplats på Skolverkets förre generaldirektör Per Thullbergs mycket uppmärksammade debattartikellänk till annan webbplats i söndags. Texten är underskriven av SKL:s ordförande Anders Knape (M) och SKL:s ordförande i utbildningsberedning Maria Stockhaus (M) . De menar till att börja med att Thullberg väljer ”kampanja för ett förstatligande av skolan”, vilket snabbt sätter nivån på repliken.

Kraven på ökat statligt ansvarstagande för skolans resurser och resultat kallas vidare för en ”centralistisk reform”. Knape/Stockhaus frågar sig bland annat: ”På vilket sätt blir en lärare en bättre pedagog om staten blir ansvarig för skolan?”

Svaret på den frågan är kanske att läraren blir en bättre lärare (just det) genom att det ges rätt förutsättningar för det. Om en kompetent huvudman ansvarar för att leda arbetet med kunskapsuppdraget och om undervisningen och elevernas rätt till likvärdig kunskap hålls i fokus hela tiden, så kanske det gör skillnad.

Istället för att som SKL konsekvent lägga över ansvaret på den enskilde läraren för strukturella problem och för att skolans huvudmän ofta inte haft kunskapsuppdraget i fokus, utan valt att prioritera omsorgsuppdraget.

Men SKL har dock helt rätt när man skriver att: ”lärarnas skicklighet, ledningens kompetens och hur resurser används utifrån de lokala förutsättningarna är nyckeln till goda resultat.”

Tråkigt bara då att man inte lyckats hitta den nyckeln under 21 långa år….

Istället väljer man att lägga allt mer större del av ansvaret i lärarnas knä. Givetvis har lärare ett mycket stort ansvar, men de kan inte ta över huvudmannens ansvar för att leda arbetet och ge lärarna den rätta förutsättningarna.

Och hade det varit en annan avsändare än just SKL så hade man kanske vågat tro på avslutningen:

”Skolan har brister och alla vi som ansvarar för skolan har fog för självkritik – staten, kommunerna, fristående skolor och de fackliga organisationerna. Efter en period med mycket omfattande förändringar i utbildningssystemet finns nu förutsättningar för en positiv skolutveckling. Låt oss därför – som mycket forskning pekar på – rikta blicken mot själva inlärningsprocessen hos eleverna.”

Problemet är dock att SKL inte kan tvinga en enda kommun att göra som den blir tillsagd eftersom det kommunala självstyret är överordnat. SKL är en klubb som kommunerna inte behöver lyssna på om de inte vill, eller tycker sig ha råd.  Och vi ska inte glömma att en del kommuner heller inte har råd. Ännu ett skäl att kräva en statlig skola.

Om det sedan blir genom en statlig finansiering, statliga detaljregleringar och/eller centraliserad lönebildning – som SKL undrar –  får avgöras under processens gång.

Viktigast nu är att låta ansvaret för skolan ligga hos någon som tar ansvar för skolan, för dess elever och för lärarna på en nationell nivå.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla