Lärare måste få mer tid till kärnuppdraget

I sin artikel i Sydsvenskan skriver artikelförfattaren professor Inger Enkvist att skoldebatten bör handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.

Publicerad Av

Enkvist har skrivit en rad böcker om utbildning och skola som är värda att läsa. I artikeln i Sydsvenskan påminner hon bland annat om att:

"Skoldebatten i Sverige förnekade under många år de problem som fanns i skolans värld. När det gick dåligt för svenska elever svarade till exempel Skolverket att svenska elever kunde andra saker än det som mättes i jämförelser."

Minns ni det? Det var alls inte länge sedan.

Vidare skriver Enkvist:

"Läraryrket är inte vad det en gång var. Siffror visar att lärare numera bara tillbringar en tredjedel av sin arbetstid med eleverna. Övrig tid går åt till att skriva rapporter och sitta i sammanträde.

Tiden för att förbereda lektioner har minskat och många rektorer har dragit ner på lärarnas förtroendetid, det vill säga möjligheten att välja när och var lärarna vill utföra sitt förberedelse- och rättningsarbete. Den del av skolbudgeten som går till undervisning har minskat och svenska lärarlöner är låga i europeisk jämförelse."

Enkvist gillar uppenbarligen de skolreformer som nu genomförs - och där ofta Lärarnas Riksförbund varit pådrivande. Enkvist skriver att det kommer att ta ytterligare flera år innan förbättringarna syns, men konstaterar att sättet att tala om utbildning är på väg att ändras i Sverige:

"På Lärarnas Riksförbunds nyligen avslutade kongress i Stockholm sade ett antal viktiga aktörer samma sak: Sverige måste prioritera skickliga lärare för att få upp kunskapsnivån och staten måste återta inflytandet över skolan. Det sade inte bara Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund som är ett av de två stora lärarfackförbunden, utan också utbildningsminister Jan Björklund, elevorganisationen SECO:s ordförande Samir El-Sabini samt Socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven.

Och Enkvist avslutar med uppmaningen att:

"Skoldebatten bör nu handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen."

Hon får både medhåll och mothugg i kommentatorsfältet. Men låt oss citera särskilt ett inlägg från MG. Det är långt men värt att läsa för den som är intresserad av skolans problem:

"Jag räknade vid ett tillfälle förra året, under en femveckorsperiod (januari – februari), antalet olika arbetsuppgifter jag utförde (tiden räckte inte till att registrera hur länge varje uppgift tog). Antalet olika arbetsuppgifter var då 60. När jag i efterhand tittar på de 60 arbetsuppgifter är inte en majoritet av dem kopplade till undervisningen, tvärt om, det är en minoritet.

Sedan förra året har antalet arbetsuppgifter ökat i och med ny skollag, läroplan och kursplaner. Det har inte tilldelats mer tid utan det ska bara genomföras ändå. Det har inte tilldelats fler resurser vilket gör att kritiken är berättigad om att den nya skolreformen är underfinansierad. Resultatet blir en usel arbetsmiljö och utbildning.

Ett av de grundläggande problemen är just att skolan är kommunaliserad. Min käresta som är extremt skicklig controller kunde förklara sammanhanget med ett ord: Interndebitering. Kommunerna är duktiga på att dra resurser från skolan genom olika kreativa lösningar. Dessa lösningar är svåra att granska då de krävs ex högt utbildade ekonomer som kan förstå vad som händer.

I en glesbygdskommun, som ex, tar kommunen ut en hyra som i pris motsvarar vad affärerna i globen köpcenter får betala för sin verksamhet. Datoravtal som är långt över marknadspris till följd av att det är ett kommunalt bolag som interndebiterar verksamheten. Eller, generella sparkrav då kommunen inte klarar av att hantera ekonomin inom andra delar av kommunen. En skola jag arbetade på fick ett år ett sparkrav på sig om två miljoner kr trots att elevunderlaget inte hade minskat, det hade inte tillkommit några investeringsbehov etc i verksamheten. Däremot var det problem med ekonomin i en annan del av kommunen.

Resultatet bli att i slutänden handlar det inte om pedagogik, det handlar inte om utbildning, det handlar endast om, och endast, ekonomi. Det är i det sammanhanget begripligt att efter det att skolan blev kommunaliserad blev rektorernas roll som pedagogiska ledare i princip bortrationaliserad då det övergripande målet är, och förblir, ekonomi.

I det perspektivet är det föga förvånande att förvaltningschefen på ett möte ställer sig upp och säger att vi på skolan måste ”packa” våra klasser så att antalet elever uppgår till någonstans runt 34 – 38 elever. Har man erfarenhet att undervisa vissa klasser där problemen är stora vet man att resultatet av detta kommer att bli sparade pengar, sänkt utbildningsnivå och lärare som inte får möjlighet att göra ett bra arbete.

En annan aspekt av detta är att kommunerna inte har råd att betala den övertid som detta genererar. Det finns, på flera skolor, en tyst överenskommelse om att denna övertid kvittas om det någon gång skulle behövas gå en timme tidigare för ex läkarbesök eller dylikt. Detta innebär att den övertid som sker i skolan inte registreras vilket innebär att det merarbete som de facto sker inte syns. Detta medför två omedelbara konsekvenser.

Den ena är att kostnaden för skolan i vårt land är betydligt högre än vad den egentligen är samt att de som styr skolan men som aldrig är i kontakt med densamma, exempelvis nämndpolitiker, ekonomer med flera, tror sig se ett effektiviseringsutrymme som inte existerar. Resultatet blir att man lägger på skolan ytterligare arbetsuppgifter som det inte finns utrymme för och som förtar det som är skolans mål: Att utbilda elever! Resultatet blir att vi får sämre utbildade elever."


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla