Huvudmannens och skolledningens ansvar att fortbilda lärare

Man kan väl till att börja med konstatera att det inte är särskilt lyckat att kalla fortbildning och stöd av erfarna kollegor som att "särskilda 'superlärare' skulle gå in i problemskolor och styra upp undervisningen". Det kanske inte ger rätt förutsättningar för ett lyckat samarbete?

Man kan också fundera över hur mycket ordet "superlärare" bidrar till att öka avståndet mellan den erfarne lärare som ska leda fortbildningen och de lärare som arbetar på skolan som erbjuds stöd. Borde inte ordet superlärare bytas ut?

I måndagens Dagens Nyheter följs nyheten upp genom en intervju med Metta Fjelkner som företrädare för lärarna i grundskolan och gymnasiet. I artikeln "Facket dömer ut 'superlärarna'länk till annan webbplats" säger hon bland annat:

"Jag förstår mina kollegers reaktion som utsätts för detta. Bara det faktum att det kommer så kallade superlärare i klassrummet sänder signaler till eleverna att det är något fel på deras lärare som inte kan hålla ordning."

Fjelkner menar att det är rektorerna, skolledarna - och ytterst skolhuvudmannen - som har ansvar för att lärare på skolorna skall ges de rätta förutsättningar för att undervisa olika grupper. Om ledarskap saknats i lärarutbildningen, som har varit fallet, så ingår det i huvudmännens ansvar att lärare får fortbildning.

Det handlar om ett ledningsproblem där rektorer måste ta sitt ansvar och stötta lärare som har en svår klass och att de skapar ett sådant klimat att lärare vågar be om hjälp. Men många lärare vänder sig inte till skolledningen av rädsla för att stämplas som dåliga och få sämre påslag i den individuella lönesättningen.

"Varje lärare råkar någon gång ut för svåra klasser av olika skäl. Då måste skolledaren kunna stötta läraren utan att de ska känna sig utpekade", säger hon till DN:s reporter.

Viktigt att slå fast är, enligt Lärarnas Riksförbund, att om lärare skall fortbildas av så kallade superlärare så måste det dels ske på frivillig basis, dels i grupp. Alla behöver fortbildning. Det är inget att skämmas över.

Mottagandet av regeringens initaitiv påverkas givetvis av att man fattat beslut utifrån en realitysåpa. Då kan man räkna med realitysåpans konfliktsökande forsätter.

Bättre vore att börja från grunden och att förstärka resurserna för skolor som har sämre resultat. Fortbildning av alla de slag är mycket viktigt i läraryrket. Och det är tyvärr något som skolans huvudmän inte klarat av. Kritik har förts fram från flera håll om detta - och det är därför som staten går in och tar över även denna uppgift, som alltså är huvudmannens.

Det som är värt att föra fram är dock att det är en mycket liten satsning från statens sida. Och därmed också något som få lärare känner till. Därför blir bilden satt av skriverier om "superlärare". Någon annan beskrivning ges inte. 

Och det behövs mycket mer fokus och uppmärksamhet på det stora problemet att många elever inte når de kunskapsmål de har rätt till.

Johan Kant, flitig bloggare och biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge skriver om detta på sin blogglänk till annan webbplats och tycker att man ska se på dessa superlärare som en satsning på "klassisk auskultation där superläraren ska synliggöra vad den ordinarie läraren gör för fel, problematisera vad denne sett i samtal med läraren och föreslå vad som behöver göras för att förändra och förbättra". 

I en kommentar till Kants blogginlägg från läraren Martin läser vi om hur verkligheten ser ut för landets lärare:

"Självklart kan vi lärare alltid bli bättre men den underliggande problematiken ligger i bristen på ledning från beslutsfattare och skolverket. Jag vet inte hur mycket en superlärare skulle hjälpa mig när det förblir otydligt vad det är jag behöver hjälp med. I min kommun finns det så kallade CÄ-grupper = centrala ämnesgrupper. Dessa grupper består av lärare från kommunens olika skolor och målet är att skapa kommungemensamma ämnesmatriser. Grupperna har hållit på i 4, jag upprepar 4 år!?! Denna höst ska arbetet vara klart. Jag är själv inte med i arbetet men av det jag fått veta och kunna se saknas det fortfarande matriser i flera ämnen. I de ämnen där matriser finns ser dessa diametralt olika ut. Vissa har betygssteg, andra har nivå steg. En del har fyra steg, andra tre. Vissa matriser är extremt små och i andra ämnen är det uppdelat på flera omfattande matriser, en matris för varje färdighet. Det senaste budet är att alla cä-grupper ska föra över läroplanernas bedömningsmatriser rakt av. Efter fyra år konstaterar kommunen således att man använder kursplanerna och att det inte görs några förändringar. När jag frågar personer som är inblandade vem som leder arbetet och ansvarar för det så är det ingen som kan svara.
Vi talar om mängder av kommunens lärare som avsatt otaliga timmar år att diskutera detta. Det är en skandal utan dess like och detta lilla exempel från min lilla kommun tror jag är beskrivande för skolsituationen i Sverige. Ingen vet vad vi gör och vi vet inte vem vi ska fråga."


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla