Kommunerna måste ta sitt ansvar för kunskapstappet

För svensk del fortsätter bekymren för resultaten i skolan. Svenska elever har en rätt låg nivå i matematik, därtill har läsförmågan försämrats, samtidigt har fjärdeklassarnas kunskaper i naturvetenskapliga ämnen förbättrats lite under de senaste åren.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner är bekymrad och för fram några krav på åtgärder bland annat i en intervjulänk till annan webbplats i Dagens Nyheter.

Hon menar att bland annat för stora elevgrupper och för få lärarledda timmar per elev är möjliga förklaringar till att de svenska eleverna fortsätter stampa och rentav gå bakåt och presterar sämre i flera skolämnen.

”Kommunerna måste ta i med hårdhandskarna för att eleverna ska få så mycket undervisning som de har rätt till”, säger Metta Fjelkner.

I SVT kommenterar hon att svenska lärare är de som är minst nöjda av alla EU/OECD-länder:

”Det är en larmsignal som ansvariga politiker måste ta på mycket stort allvar. Det handlar om att lärarna ser sig som en strykgrupp i kommunerna.”

I Dagens Nyheter kommenteras resultaten idag på ledarsidan som att de tyvärr var väntade:

"Om det svenska skolsystemet varit ett börsnoterat företag, så hade aktiekursen förblivit i stort sett oförändrad i går.

Skolverkets redovisning av de internationella undersökningarna PIRLS och TIMSS visade att flertalet kurvor över svenska elevers färdigheter i läsning, matematik och naturvetenskap fortsätter att peka nedåt. Men resultaten låg nog i linje med de flestas förväntan."

Och tidningen resonerar kring varningarna om att svenska lärare är missnöjda med sitt yrkesval och arbetsvillkoren:

"I ett pressmeddelande riktade Lärarnas Riksförbund i går uppmärksamheten mot att de svenska lärarna är mer missnöjda med sitt yrkesval än kolleger i andra EU-länder. Frustration kan förebåda avhopp och växande svårigheter att klara nyrekryteringen till yrket. Så nog var uppgiften om ett utbrett missnöje oroande.

Men tittar man på svaren från lärare i andra delar av världen finner man att andelen nöjda lärare är ännu lägre i Japan och Sydkorea, två länder som tillhör de allra främsta i både matematik och naturvetenskap. Så uppenbarligen är det inte så enkelt som att glada lärare ger goda elevresultat."

Och DN avslutar sin ledartext med att ta upp svenska elevernas fortsatt sjunkande resultat i matematik:

"Mer av lärargenomgångar och mer av samtal om matematik där hela klassen deltar kan därför vara en del av svaret på hur svenska elevers kunskaper i matematik ska förbättras. Men ”katederundervisning” räcker inte.

Framför allt borde lärare uppmuntras att gemensamt utvärdera och successivt förbättra sina metoder. Det är den viktigaste lärdomen från Japan och andra östasiatiska länder som nått längre inom matematikundervisningen."

I Svenska Dagbladet väljer ledarsidans chef PJ Anders Linder att (på allvar eller med viss ironi?) vara mer positiv. Han skriver:

"Hallelujah! För första gången på ett decennium har svenska elever noterat en förbättring i en av de internationella kunskapsmätningarna. Det är fjärdeklassarna som gör bättre ifrån sig i naturvetenskap i Timms2011 än vad de gjorde förra gången (2007). Glädjebudet presenterades av Skolverket igår.

Fast jublen icke för tidigt. I övrigt ser det dystrare ut. Fjärdeklassarna har tappat i läsförståelse och åttorna har blivit ännu svagare i matematik. Fyrornas matte liksom åttornas naturvetenskap står och stampar på låg nivå. Sett över tid är Sveriges utveckling en av de svagaste. I den nya mätningen bromsar fallet in – resultatkurvan ser inte längre ut som den för aktiekursen i SAS – men vändningen låter vänta på sig."

Linder avslutar:

"Det är ingen slump att matten blir lidande om attityden till kunskap och arbete är tillbakalutad och eleverna lämnas att söka kunskap på egen hand. Matte kräver förklaringar, koncentration och arbetsro. Det måste eleverna få av lärarna – och lärarna få av politikerna."

Under onsdagen kunde vi så läsa en insiktsfull ledare i Folkbladet. Under rubriken "Vi har den skola vi förtjänar" skriver Widar Andersson att:

”Sverige skulle behöva ett Skolparti som hyllade lärarna och skolan och som gjorde klart för alla föräldrar att deras ansvar för skolresultaten är minst lika stort som lärarnas”.

Vi citerar ett längre stycke i Anderssons ledartext:

”Det riktigt tunga beskedet i den internationella undersökningen är att lärarna i Sverige är mest missnöjda av alla lärare i den industrialiserade världen. Vilket egentligen inte är förvånande. Under det senaste decenniet har läraryrket och skolan svartmålats och kritiserats på ett orimligt sätt. Den nattsvarta bilden av skolan har givetvis satt sig i huvudet på lärarna.

Monica Hansen Orwehag är universitetslektor i pedagogik vid Högskolan Väst i Trollhättan. I går eftermiddag ringde hon in till programmet "Språket" i Sveriges Radios P1. Hansen Orwehag gav intressanta och i mina ögon nödvändiga perspektiv till den upphetsade och nutidsbundna skoldebatten.

Hon fick frågan om studenterna skriver "bättre eller sämre" nu för tiden? Vilket är en svår fråga att besvara enligt Monica Hansen Orwehag.

"På min tid var det 10 procent av en årskull som gick ut gymnasiet. Nu studerar 45 procent av en årskull på universitet och högskolor", sa hon. Hennes poäng var att lärare idag ser hur betydligt fler studenter skriver än vad som var fallet tidigare; då huvuddelen av varje årskull inte studerade vidare. Fler brister blir självklart upptäckta i en mycket stor population elever än i ett begränsat urval av studiemotiverade elever. Bristerna och problemen är dock inte hela berättelsen; långt därifrån.

Monica Hansen Orwehags trovärdiga antagande var att svenska ungdomar generellt sett skriver bättre i dag än tidigare.

Den långa linjen av framsteg för kunskaper och färdigheter bildar en viktig fond för dagens skoldiskussion.

Sannolikt genomgick Sverige under rekordåren 1945-1970 ett kunskapslyft som motsvarar det som numera uppnås i Sydkorea och andra asiatiska länder. Den svenska skolan har efter 1970 rullat på med ständigt större kvantiteter.

Hela grundskolekullar har flyttats upp i gymnasiet. Mer än hälften av kullarna av godkända gymnasieelever har flyttats upp till högskolor och universitet. Någonstans på vägen har utbildningsprojektet mattats av. Det positiva politiska drivet för utbildning är borta.

Lärare och skolor uträttar ofta underverk med enskilda elever. Men ingen skola är en ö."


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla