Universitetslärare vädjar om hjälp: “Våra studenter kan inte svenska”

Nio lärare vid Uppsala universitet och även Linköpings universitet väjdar idag i en debattartikellänk till annan webbplats i Upsala Nya Tidning till landets beslutsfattare att ge svenskundervisningen mer resurser. De ser nämligen att deras studenter helt enkelt inte längre kan svenska...

Publicerad Av

Detta är en djupt omskakande text som borde göra de beslutsfattare som man vänder sig till mycker bekymrade - men också leda till snabb handling på många olika plan.

De nio lärarna, där det finns lektorer, doktorander, forskare och även en professor, skriver:

"Under en följd av år har vi som undervisar vid universitetet noterat sjunkande förkunskaper hos studenterna som kommer till oss från gymnasiet.

Våra iakttagelser stämmer tyvärr väl överens med PISA 2009 och andra mätningar av svenska elevers studieresultat. Svenska elevers läsförståelse har försämrats under 2000-talet. Rapporten Effekterna av en dåligt organiserad skola från Lärarnas riksförbund (2012/04) visar, att trots att lärare på grund- och gymnasienivå får allt fler arbetsuppgifter har lärarens tid för varje enskild elev minskat.

Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Det är vår uppgift att lära ut historia, och vi kan anpassa vår undervisning efter studenternas kunskapsnivå.

Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

I några fall är dyslexi en bidragande orsak, men det är inte det som är grundproblemet. Problemet beror heller inte på att något fler studenter än tidigare har ett annat modersmål än svenska.

Tvärtom märker en hel del av våra studenter med invandrarbakgrund ut sig genom att ha ett bättre grepp om svensk grammatik än studenter med svenskklingande efternamn."

I artikeln ger man exempel på en rad språkproblem som yttrar sig i undervisningssammanhang. Samtidigt understryker man att det inte är något fel på studenternas begåvning.

"Problemet är att studenterna uppenbarligen inte alls fått tillräcklig träning i läsning och skrivning."

Artikelförfattarna avslutar med att slå fast att dagens skolungdomar måste få ett fungerande språk:

Vi som undervisar på universitetsnivå har inga möjligheter att täcka upp för de brister som uppstått redan i grund- och gymnasieskolan. Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger."

Visst kan en del av problemen bero på att det idag är fler än tidigare som studerar på universitet och högskola och de har inte det kulturella bagaget med studievana och grundkunskaper med sig.

Ambitionsnivån har också höjts kraftigt i skolan där alla ska nå godkänt och klara målen. I alla fall på papperet. Men frågan är hur det ser ut i verkligheten?

Frågan är också om kartan ska fotrsätta gälla eller om man ska se sig omkring och agera utifrån verkligheten. Ska skolan styras av de som har kunskapen eller av de som önskar de har den?


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla