Varför kämpar kommunerna emot?

Den frågan kan man verkligen ställa sig efter att ha läst Dagens Samhälles genomgång av läget för kommunskolan. Varför kämpar kommunerna emot?
Tidningen gör en genomgång av kommunaliseringen och kampen om skolan.

Publicerad Av

Det som man bör ha i åtanke är att kommunaliseringen är den reform som möjliggjorde de andra idag ofta kritiserade reformerna; det fria skolvalet och införandet av fristående skolor. Var och en för sig är ingen av dessa säkert vällovliga reformer så farlig. Men lagrade på varandra blir de tillsammans en häxbrygd som ledde till världens mest decentraliserade och okontrollerade skola.

Enligt en forskare som intervjuas i Dagens Samhälle, Elisabet Nihlfors, professor i pedagogik vid Uppsala universitet och expert på styrningen och ledningen av skolan, är ett förstatligande av skolan nu mer eller mindre redan genomfört. Det enda som återstår är ansvaret för fördelningen av resurserna.

"Vi har haft ett kraftfullt återförstatligande. Juridiken är mycket stark och detaljrik i dag. Staten går ända in i klassrummet med statliga styrmedel och talar om hur man ska göra. Budgeten ligger fortfarande kvar på kommunen", säger Nihlfors till tidningen i en intressant fokusartikel.

I den ser man också tydligt genom de grafer som beledsagar texten hur kommunerna nedrustade skolan och hur man inte ens idag har hunnit ikapp och nått tillbaka till den lärartäthet som fanns innan kommunaliseringen. Det tog cirka tio år av nedrustning och tio år av stagnation för att svensk skola skulle falla fritt.

Men då kan man ju fråga sig varför kommunerna kämpar emot så när det talas om att staten ska ta över ansvaret för finansiering och styrning? Vill de inte slippa det betungande ekonomiska ansvaret? Eller är det så som många misstänker, att de resurser som går från stat till kommunerna i klump (och ej öronmärkt) för att bland annat användas för skolan, används till mycket annat? Är det så att skolan helt enkelt är en förnämlig budgetregulator för kommunerna?

Det vore verkligen sorgligt. Ett bättre motiv för att driva skolan vore välkommet.

Vi vet är att den svenska kommunskolan har stora problem. Och därtill har friskolesystemet med vinstuttag och segregering mött ett allt större motstånd i folkopinionen.

Här behöver både kommunskolans och de fristående skolornas företrädare, just träda fram och stå upp för sina verksamheter, samt bekräfta problemen och se till att rätta till dem. Och inte minst vara delaktiga i det förändringsarbete som nu måste vidta på många olika nivåer och platser. Helt enkelt var med i förändringen av det svenska skolsystemet som för varje dag som går ter sig alltmer oundvikligt.

Ska denna förändring bli bra så måste den ske med kommunernas benägna medverkan och även med friskoleföreträdare medverkande. Att sitta kvar i förnekelsen skadar bara nya generationer av ungdomar.

Så som det ser ut i dag kan vi inte fortsätta ha det. Det förstår exempelvis alla som läst i Dagens Nyheter där man i en ledartextlänk till annan webbplats idag uppmärksammar Sveriges Radios pågående serie #kaosklass.länk till annan webbplats Där finns det en nyckelmening:

"På grund av påtryckningar från dåvarande Kommunförbundet har kommunerna sedan 1997 kunnat anställa hur obehöriga lärare som helst. Detta är på väg att förändras men har orsakat stor skada."

Läs den noga och du har svaret på varför kommunskolans försvarare och SKL behöver hjälp och insatser från statens sida. Tyvärr är ju även SKL fast i sitt uppdrag som intresseorganisation för kommunerna. De borde istället var en garant för att kommunerna klarar sitt åtagande för skolan. Det är en sorglig historia.

Sanningen är ju den att kommunskolan har mycket att svara för genom åren. Förutom att kommunerna tyckte det var betungande och onödigt med behöriga utbildade lärare så har de också ett avgörande ansvar för lärarbristen, där allt färre velat bli lärare i de tyngre ämnena och där samtidigt elevernas resultat rasat. Det ansvaret kan man inte smita ifrån. Bättre att möta och bejaka kritiken för att sedan kunna gå vidare i samarbete med staten.

Ett vittnesmål om hur lärarrollen urholkades när skolan kommunaliserades ges i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Detta har bland annat Lärarnas Riksförbund länge påpekat och även varnat för följderna. Och nu när följderna visar sig med bland annat försämrade PISA-resultat så ska inte skuldbollen slängas på lärarna som kollektiv. Ty sällan har en yrkesgrupp misshandlats, förminskats och negligerats så som lärarkåren efter 1991.

Men detta är historia säger den sansade läsaren. Absolut. Men en historia vi lever i sviterna efter. Och även om de som styr SKL och kommunskolan i dag inte är inblande i besluten för drygt tjugo år sedan, och även om dagen rikspolitiker inte var med då det hände, så vore det både klädsamt och klokt att faktiskt be lärarkåren om ursäkt - som exempelvis en av de "medskyldiga" politikerna Bengt Silfverstrand gjorde i Aftonbladetlänk till annan webbplats 2011.

För att därefter säga att: "Nu börjar vi om. Nu ser vi hur vi tillsammans ska kunna bygga ett nytt system med en ny styrning av skolan, som får acceptans i de breda folklagren ..."

Ärligt talat har inte kommunskolans företrädare så många chanser kvar. Så återigen; Varför kämpar kommunerna emot?


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla