Progressivismens sista suck

För drygt trettiotalet år sedan pågick en debatt om den så kallade progressivismenslänk till annan webbplats påverkan på skolan. Detta är en debatt som verkar återuppstå igen.

Publicerad Av

I en attack på progressivismens kritiker på debattsajten Skola och Samhällelänk till annan webbplats går den tidigare ansvarige för lärarutbildningen vid Malmö högskola, Olle Holmberg, ut och skriver om "Hatet mot progressivismenlänk till annan webbplats" Han menar att:

"De återkommande attackerna mot progressivismen och reformpedagogiken är ett annat sätt att driva kritiken mot den s.k. flumskolan vidare. Håller den gamla Kunskapsrörelsen från 70-talet på att återuppstå? Den tanken ligger nära till hands vid läsningen av en ny bok om den utskällda svenska skolan."

Den bok som det hänvisas till är den uppmärksammade "Barnexperimentet", ett av de senaste årens viktigaste debattinlägg om skolan. Som ett svar på denna förvånansvärda attack som görs på kritiken mot progressivismen och där det talas om "hatet" som något verkligt, kan man läsa Anders Björnssons inlägg i FIB Kulturfront från förra veckan. I texten ”En tidig varningssignal” skriver Björnsson:

”Nu – plötsligt – tycks alla vara överens om att degraderingen av den svenska lärarkåren ligger bakom de dåliga resultat som svenska skolelever uppvisar i internationella jämförande kunskapskontroller.

Det är ett sent uppvaknande.

Sveriges lärare har trängts tillbaka ekonomiskt och statusmässigt under en femtioårsperiod. Underligt är blott att den fullständiga urartningen av elevernas prestationer inte har kommit långt tidigare. Lärare är ett segt släkte, med stolta traditioner.”
Han tar upp också Kunskapsrörelsen som hos SOS verkar vara en suspekt samling personer och lyfter fram dem i ljuset. Björnsson skriver:

”De som tog till orda – folkbildare, skolmän, debattörer – blev allmänt avhånade av ett socio-liberalt etablissemang som styrde över de viktigaste pressorganens kultur- och ledarsidor. De utmålades som extremister och bakåtsträvare.
Katedersvärmare.
De var motsatsen: bildningsdemokrater. De visste att förmedlingspedagogik, undervisning, är överlägsen all världens aktivitetspedagogik.
Jag erinrar mig namn som Gunnar Fredriksson, Gunnar Ohrlander, Arne Helldén, Knut Lindelöf, Astrid Norborg – ja, det var många fler.
Tyvärr var de ute i ogjort väder, men deras kloka och förutseende varningar borde ihågkommas med viss ödmjukhet så här långt efteråt.”

Nog är det så alltid. Kanske kunde även Olle Holmberg tänkt på det?


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla