Med byxorna nere – en epilog

I lördags kunde vi på Svenska Dagbladets Brännpunkt läsa en text som troligen kommer bli en klassiker i genren bortförklaringar och ”skylla ifrån sig-strategi”.

Publicerad Av

Det var SKL:s Per-Arne Andersson som i förväg misstänkliggjorde kvalitén i en utredning han då faktiskt inte sett slutresultatet av.
Vi har tidigare uppmärksammat artikeln ”Kommande skolutredning har stora brister”länk till annan webbplatsoch alla som kunnat följa diskussionen efter att utredningen presenterats kan se att så gott som ingen kritiserar Lewins arbete och slutsatser. Däremot har de som vill försvara den gamla kommunskolan talat om ”den hårt kritiserade utredningen”länk till annan webbplats, fastän den enda kritiken kom från SKL.

Att det var kritik i egen sak som fördes fram av Andersson lyftes också upp i texten där han själv skrev:

Jag är medveten om att min kritik mot utredningen kan komma att viftas bort med att jag talar i egen sak, som chef på en intresseorganisation som företräder kommuner.”

Just det.
Den som nu vill läsa ”den hårt kritiserade utredningen” av Leif Lewin kan göra det härlänk till annan webbplats.

I bland annat Dagens Nyheter gick sedan chefen för ledarredaktionen Johannes Åman igenom frågan metodiskt och nyanserat, ”Staten svek skolan”länk till annan webbplats. Även där är Lewins utredning en utgångspunkt för ett nytt samtal på en ny kunskapsnivå. Åman skriver:

”Så redan innan Lewin lagt fram sin utredning hade den angripits offentligt. Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och landsting, ifrågasatte att hela skolans utveckling skulle kunna förklaras av denna enda reform (SvD 8/2). Självklart kan den inte det. Men något sådant påstår heller inte Lewin. Tvärtom visar han i utredningen som presenterades i går hur flera olika beslut och händelser kom att samverka.”

I Svenska Dagbladet skrev Maria Ludvigsson,”Från lärare till kunskapslots”länk till annan webbplats:
Någon quick fix finns inte och slutsatsen bör inte bli att ett återförstatligande är en allomfattande lösning. Dessvärre är det nog en längre väg som väntar för att nå en bra skola, än enstaka lönepåslag, lärarlegitimationer eller ens en ny huvudman. Men påminnelsen om lärarens obestridligt centrala betydelse för en bra skola är mycket värdefull.”

Ja, genom kommunaliseringen möjliggjordes en rad andra förändringar som skadade skolan. Staten svek skolan och lämnade lärare och elever vind för våg. Den statliga myndigheten Skolverket lekte coach och vägrade att gå in och konkret stödja kommunerna.

Dårskapen fick styra skolan med ett verk som inte ville styra, och där rentav en generaldirektör senare kom att kräva att man ska göra rent med allt som tänkts från Platon och framåt, för att kunna rensa bordet och börja om i skolan! Att skolan kunde styras av en så verklighetsfrämmande ledning har alltför lätt glömts bort.
Det är det priset vi betalar nu. Nu står SKL och alla ansvariga med byxorna nere. Båda de politiska blockens största partier borde be om ursäkt. Det vore klädsamt. Men det kommer förmodligen inte ske.

Istället talar Ibrahim Baylan om beställningsverk och avfärdar kritiken mot kommunaliseringen av skolan. Faktum är att han häpnadsväckande nog vägrar delta i debatter där Lewin är med, vilket framfördes tydligt i TV4 Nyhetsmorgon i tisdags.
Och även Fredrik Reinfeldt sätter ner klackarna. Här ska inget justeras när det gäller styrningen av skolan. Så står de där som tjuriga oxar. Men tänk er att både Moderaternas och Socialdemokraternas företrädare skulle delta i en debatt där de medger att de hade fel. Att deras partier har det tyngsta politiska delansvaret till skolans fall i kunskapsmätningarna. Det skulle ge dem betydligt större trovärdighet än i dag när de smiter undan och vägrar rätta till grundproblemet.
Och under tiden pågår debatten. Som den gjort i snart 25 år. För när ogenomtänkta reformer genomförs så kan man vara säker att verkligheten fortsätter sparka. Länge. Och till slut kommer det att ske förändringar. Men till ett högt pris. Så varför inte lyssna nu och sätta igång en process mot ett nytt justerat huvudmannaskap för skolan?

Vi kan hoppas att insikten snart sjunker in i politikernas sinnen, efter Lewins utredning blir det mycket svårt, ja omöjligt att komma undan med det som de hittills lyckats med. Skolan behöver nämligen långsiktiga lösningar och ansvarstagande från alla parter. Det är Sverige värt. Det är vi och våra barn värda. Och politikerna borde inse att de kommer få betala priset en dag. Och att det inte kommer dröja alltför länge.

I morse kunde vi så läsa en ny ledartext av Johannes Åman i Dagens Nyheter som tar ännu ett steg i insiktstrappan. Där lyfter DN fram att politikerna faktiskt måste ta fram nya pengar till skolan. I "Alliansen, visa oss pengarna"länk till annan webbplats läser vi bland annat:

"En politisk samstämmighet om att nyckeln till en vändning ligger hos lärarna har under senare år vuxit fram. Det är i klassrummet det avgörs om ett land tillhör medelmåttorna eller världens effektivaste skolsystem. Välutbildade, empatiska, motiverande lärare med höga ambitioner för alla sina elever är själva grunden.

Det finns inget rakt samband mellan lärarlöner och elevresultat. Men en kår vars lönenivå och allmänna arbetsvillkor försämrats under flera decennier drabbas ofrånkomligen av rekryteringsproblem och sjunkande status.

Att bryta en sådan negativ spiral är inte billigt. Eftersom regeringspartierna, liksom Socialdemokraterna, gör analysen att läraryrket måste göras mer attraktivt kräver trovärdigheten att de också visar oss pengarna. Mer resurser är inte tillräckligt för att eleverna ska nå bättre resultat. Men i just det läge som svensk skola i dag befinner sig är ett nytillskott av pengar nödvändigt."

Det är alltså dags att dra upp byxorna, kavla upp ärmarna - och ta fram pengarna för att bygga svensk skola stark. Och samtidigt påbörja utredningen av en ny styrning och finansiering av skolan, en framtidssäker modell som klarar uppdraget.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla