Nytt ljud i skällan

Idag debatterades återigen den misslyckade kommunaliseringen av svensk skola. Denna gång var det Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) som bjöd till debatt under rubriken ”Kommunaliseringens effekter på den svenska skolan.”

Publicerad Av

Frågan var hur har kommunaliseringen av det svenska skolväsendet påverkat elevernas studieresultat och likvärdigheten i skolsystemet? Regeringens särskilda utredare Leif Lewin presenterade utredningen, liksom han gjorde i förra veckan.

Skillnaden var att detta nu följdes av ett samtal och en debatt om hans resultat och slutsatser. Medverkande var Bo Jansson, förbundsordförande, Lärarnas Riksförbund, Erik Lakomaa, forskare, Handelshögskolan i Stockholm, Leif Lewin, professor emeritus, Uppsala universitet och regeringens särskilda utredare samt Maria Stockhaus, ordförande i SKL:s utbildningsberedning och skolkommunalråd (M), Sollentuna.

Mötet leddes förtjänstfullt och intelligent av Cecilia Garme, frilansjournalist.

Erik Lakomaa drev en hård och ganska extrem akademisk kritik av utredningen. Han satte sig i positionen att det är vetenskapligt omöjligt att utvärdera just kommunaliseringens effekter. Lakomaa menade att denna reform (kanske till skillnad från alla andra politiska reformer under det gångna seklet?) absolut inte gick att lyfta ut.

Denna kritik bemöttes mycket elegant av Lewin redan innan den framfördes då han påpekade att exempelvis den naturvetenskapliga disciplinen är så mycket enklare än de avancerade samhällsvetenskaperna. Lewin förklarade till åhörarnas förtjusning att:

”Naturvetarna som företräder en enklare vetenskap kan göra experiment.”

Han förklarade vidare att samhällsvetarna får använda sig mer komplexa metoder med bland annat tidsserier, processpårning och jämförelser mellan exempelvis de nordiska olika länder, samt att försöka renodla olika variabler.

Kanske fanns det en kulturskillnad mellan statsvetaren Lewin och nationalekonomen Lakomaa? Nåväl den akademiska debatten får de driva vidare, mitt tips är att Lakomaa knappast går segrande ur den ...

Liksom Lärarnas Riksförbunds Bo Jansson konstaterade så vet nämligen lärarna, som genomlevde den mot deras vilja genomförda kommunaliseringen av skolan, vad den ledde till. De såg skillnaden, de kände hur den nya huvudmannen inte värdesatte lärarna på rätt sätt, utan bara såg dem som en ny löneutgift som man gjorde sitt bästa för att hålla tillbaka.

Något som är väldigt bekymmersamt är att vem som har ansvaret för svensk skola har blivit svårt att tydligt se.

”Konsten att skylla ifrån sig har blivit en välutvecklad konst”, konstaterade Lewin torrt.

Ett starkt argument för ett statligt huvudmannaskap är behovet av tydligt renodlat ansvarsutkrävande och ansvarstagande utan dubbla styren menade Lewin.
Han lyfte också återkommande fram den misstro och brist på tillit som finns mellan huvudman och lärare.

Lärarnas Riksförbunds Bo Jansson förklarade att en statlig skola eller nytt huvudmannaskap inte är ett självändamål. Det är ett medel och inte ett mål i sig.

”Det handlar om samhällets värdering av lärarna. Alla är överens om att lärarlönerna måste upp. Men vem är det som tar ansvar för att det sker? Det är det som är intressant för oss”, underströk han.

Det nya som framstod mycket tydligt under samtalet, som nästan inte kan beskrivas som debatt, var att SKL nu talar i ett helt annat tonläge än tidigare. Den tvärsäkra tonen från debattartiklar och annat tidigare när man velat ifrågasätta Lewins utredning, är nu borta.
Vi hör ett nytt ljud i skällan.

Kanske har SKL:s ledning nu läst hela den slutgiltiga utredningen och förstått vad Lewin egentligen säger? Det är mycket välkommet i så fall.

Det ska bli intressant att följa fortsättningen med den nya samtalstonen om kommunskolan och om ansvaret för skolan som alltså är tydlig efter Leif Lewins utredning. Det är ett samtal som förs på en helt ny nivå. Det är också uppenbart att de som tidigare försvarat kommunskolan, nu har helt andra sätt att uttrycka sig.

SKL:s Maria Stockhaus talade om att det inte är ett självändamål att låta kommunerna ha ansvaret för skolan. Hon tillstod också kommunernas ansvar för att obehöriga har fått arbeta som lärare i skolan.

Och även Lärarförbundet (som dock inte deltog i just detta samtal) kräver nu till skillnad från tidigare, att staten måste ta ett större ansvar för skolan både ekonomiskt och styra skolan mer.

Något har hänt. Vi får se hur lång tid det tar innan också politikerna upptäcker det.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla