Till långsamhetens lov

Debatten om kunskap fortsätter, som den alltid har gjort och måste göra.

Publicerad Av

Idag lyssnar vi på litteraturvetaren och författaren Moa Matthis som i Sveriges Radios program OBS i krönikan eller radioessän "Från tänkande till effektivitet - om den byråkratiska skolans undergång"länk till annan webbplats tar upp behovet av tid för tänkande och lärande i skolan. Och även de svårbegripliga betygskriterierna.

"Om det är kunskap skolan ska arbeta med, måste vi föreställa oss den med helt andra tidsperspektiv", skriver hon.

Ett bra och intressant inlägg, men man kan undra varför denna humanist så snabbt går förbi grundläggande kunskap inom exempelvis matematik och naturvetenskap som bara "faktainsamlande"?  Hon gör det enkelt för sig.

Visst är det poetiskt och vackert. Men hur hjälper det Ahmad, pojken hon refererar till och vars fantasi man förstår inte får utrymme i skolan?

Även om Moa Matthis går onödigt snabbt från den allmänna problematik hon tar upp till sina egna personliga erfarenheter så är hennes essä värd att läsa och/eller lyssna till.  Hon beskriver en situation där mätbar effektivitet konkurrerat ut förmågan att tänka i sammanhang. Där information blivit viktigare än kunskap. Låt oss citera en vacker tänkvärd passage:

"Konceptet 'eleven söker kunskap själv på nätet', så omhuldat av privata skolkoncerner, är ett smart sätt att öka vinsten genom att dra in på lärartjänster. Men det man hittar på nätet är inte kunskap utan i bästa fall information. Kunskap är inte en sten man råkar snubbla över när man far runt i cyberrymden. Förföriskt glimmande, men vid närmare granskning avslöjat som kattguld. Kunskap är vår förmåga att skapa och urskilja sammanhang och förbindelser; den omfattar alla sinnen och vårt namn på den varp som håller samman kunskapsväven är fantasi.

Det är dock bra om fantasin ändå kan påverka den sinnliga konkreta verkligheten som vi och våra kroppar tillbringar våra liv i.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla