Lärares fortbildning huvudmännens tragiska misslyckande

Det förs ett intressant samtal om lärares fortbildning på DN Debatt. Bakgrunden är det tragiska och långvariga misslyckandet för de skolansvariga att se till att lärare får vettig fortbildning. Många instanser har genom åren påpekat huvudmännens oförmåga att ta sitt ansvar.

Den 3 december publiceras ett debattinlägglänk till annan webbplats på DN Debatt där gymnasieläraren Malin Tväråna menar att lärarkåren behöver professionell kompetens och mandat att själva utveckla undervisningen. Skolans huvudmän måste satsa på rätt fortbildning och uppmuntra forskning som en del i läraryrket.

Hon ser med skepsis på det nya Skolforskningsinstitutet som inrättas och för fram flera andra förslag på åtgärder. Bland annat att utveckla samarbeten där forskare och lärare tillsammans deltar i forskningsprojekt och att huvudmän och rektorer ska "avstå från dyra inspirationsföreläsare och paketkurser i allt från bedömning till ledarskap från alla de fortbildningsföretag som erbjuder dem. Sluta också med de vanligt förekommande hemmasnickrade fortbildningsdagar på loven där personalen själva ombeds 'dela goda exempel'."

Dessutom menar Malin Tväråna att det ska krävas av huvudmännen att lärare har avsatt tid i sin tjänst till fortbildning på vetenskaplig grund. "Lärares fortbildningstid äts i dag upp av uttag av inarbetad komptid och av städning, lokalunderhåll och marknadsföring för skolorna. Lärare gör i dag en mängd arbete som skulle kunna göras av annan anställd personal. Att frigöra tid för lärare att undervisa och utveckla undervisning bör vara en prioriterad fråga för såväl staten som uppdragsgivare som för lärarfacken.

Häromdagen gick Skolforskningsinstitutet ut i en repliklänk till annan webbplats där de menar att det nya institutet kommer att fungera just som ett stöd för lärares professionalisering genom att bidra med kvalificerad kunskap från forskningen. Eva Wallberg och Mats Miljand från Skolforskningsinstitutet skriver:

"Med förvåning konstaterar vi att Tväråna beskriver det nyinrättade Skolforsknings­institutet som ett uttryck för bristande tilltro för lärarnas professionalitet. Vi menar, tvärtom, att institutet kommer att kunna fungera som ett stöd för lärares professionalisering genom att bidra med kvalificerad kunskap från forskning med betydelse för lärarnas praktiska verksamhet."

Ännu en lärare ger sin syn på behovet av forskningsbaserad fortbildning. Det är lektorn och språkdidaktikern Birgitta Åkerman som i en repliklänk till annan webbplats berättar att hon i alla sina år som yrkesverksam lärare har upplevt svårigheterna att få till stånd en för lärarprofessionen relevant fortbildning. Istället fick lärare fortbildning i sådant som inte handlade om kärnverksamheten, kunskapsförmedlingen. Hon skriver:

"Jag vill därför hävda att fortbildning och forskning som tar sin utgångspunkt i klassrummet är något synnerligen eftersträvansvärt. Lärarna med sina erfarenheter och iakttagelser av elevers olika inlärningsstilar och olika behov i inlärningssituationen är de som ska föra utvecklingen framåt."

Birgitta Åkerman avslutar sitt inlägg med ett förslag om fri lärarutbildning för de mest lämpade studenterna. "Medveten om detta är det inte lätt att se ljust på framtiden för skolan eftersom lärarutbildningarnas låga antagningskrav gör det svårt att höja den nu mycket låga nivån på utbildningarna. Och politikerna har inga förslag på hur man ska kunna locka de duktigaste studenterna till läraryrket. Efter decenniers nedåtgående trend för yrkets status måste något radikalt göras. Man skulle exempelvis kunna plocka de bästa studenterna och ge dem helt eller delvis gratis utbildning. Detta för att få in kompetens och status i läraryrket."

I ytterligare en repliklänk till annan webbplats från organisations- och ledningsforskaren Mats Alvesson anser denne att lärarforskning knappast är någon lösning. Han menar att om många lärare skulle ägna en del av sin tid åt att amatörforska skulle det vara "ett gigantiskt resursslöseri".

Alvesson anser att flera av Tvärånas förslag är bra, men menar att "idén om att göra lärare (även) till forskare och räkna med att yrket förbättras om en hel del tid och innehåll i lärarutbildning och lärarverksamhet ägnas åt forskningsförberedande undervisning och forskning är inte lyckad".

I en slutrepliklänk till annan webbplats idag förklarar så Malin Tvärå att delta i vetenskapligt underbyggd skolutveckling inte är "amatörforskning". Hon menar att lärares deltagande i utvecklingen av undervisningen ett väl belagt sätt att långsiktigt och hållbart förbättra sin praktik.

Hon skriver bland annat att "framför allt är det ett ökat deltagande av verksamma lärare i såväl analys som produktion av forskning som jag menar behövs för en återprofessionalisering av lärarkåren. Jag hoppas fler samarbeten mellan forskare och lärare utvecklas framöver, liksom en utökad infrastruktur för delande av praktiknära forskningsresultat."

Tväråna avslutar med att fundera om  en del av reaktionerna på hennes inlägg berott på den rubrik DN satte på hennes debattartikel, nämligen "Forska i arbetet bättre än hemsnickrad fortbildning".

"Mitt eget förslag var 'Ha tilltro till lärarna'. Jag står fast vid det."