Vi behöver en mer nyanserad betygsdebatt

Betygsdebatten i Sverige tycks aldrig kunna lämna ett läge där själva betygen är problemet och där inte mycket kraft ägnas åt hur betygen ska fungera bättre i skolan.

Publicerad Av

Betygsdebatten i Sverige tycks aldrig kunna lämna ett läge där själva betygen är problemet och där inte mycket kraft ägnas åt hur betygen ska fungera bättre i skolan. Det är en mycket förvirrande debatt, eftersom det sällan hörs balanserande röster.

Vissa talar om ett pedagogiskt etablissemang där betygsmotståndet finns inbyggt, andra talar om betygens sållningsmekanism och risk för negativa inverkan på elevernas självbild och därmed på deras förmågor och resultat. Den senare hållningen har haft stor plats i debatten.

Men nu har vi ändå betyg i skolan och både föräldrar och elever vill ha dem kvar. 79 procent av föräldrarna anser att betygen har en klart motiverande effekt när det gäller deras barns prestationer i skolan. (Föräldrars syn på det svenska betygssystemet, 2007)

Varför ägnas då inte mer tid åt att diskutera detta och att försöka få betygen att fungera bättre?

En av dem som flitigt varit ute i debatten är Johan Kant, rektor och tidigare SO-lärare som bland annat skrivit boken ”Yrke: Lärare”länk till annan webbplats. Han kritiserar ett betygsmotstånd som han menar finns i den svenska lärarutbildningen.

I ett blogginlägg länk till annan webbplatssom lades ut nyligen så uppmärksammar Johan Kant att allvarlig kritik riktas mot den rapport som beställdes av regeringen som ett slags kartläggning av betygsläget, både nationellt och internationellt. Det är Vetenskapsrådet som gett ut en delrapport 2015 från Skolforsk-projektet författad av några forskare som visat intresse för betyg i skolan, med titeln: ”Betygens geografi. Forskning om betyg och summativa bedömningar i Sverige och internationellt”länk till annan webbplats.

Den sansade och balanserade betygsexperten Per Måhl har läst rapporten och kritiserar den nu i en grundlig genomgång som skickats till Skolforskningsinstitutet, Skolkommissionen, Skolverket, Skolinspektionen, Utbildningsdepartementet, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Skolledarförbundet.

Det offentliga Skolsverige är således fullt informerade. Frågan är nu om något kommer att hända? Det borde det.

Av Per Måhls granskning framgår att kapitlet om betygen har stora metodologiska brister. Dessa brister sammanfattas sålunda:

  1. “Det framgår inte huruvida de betyg som avses är norm-­ eller kunskapsrelaterade.
  2. Det framgår inte huruvida de betyg som avses är uppgiftsbetyg eller terminsbetyg.
  3. Det framgår inte huruvida de betygssatta uppgifterna är utformade enligt Mätmodell eller  Kunskapsstandardmodell.
  4. Termerna summativ och formativ bedömning används på ett värderande sätt.
  5. De ingående studierna ger inte stöd för slutsatsen att betyg generellt får negativa effekter för yngre och lågpresterande elever.
  6. De ingående studierna ger inte stöd för slutsatsen att effekter av betygssättning varierar med ålder och prestationsnivå.
  7. Rapporten är inte anpassad till tidigare forskning på området.”

Per Måhl påpekar att eftersom slutsatserna har rönt uppmärksamhet i och utanför skolan och riskerar att få konsekvenser är det angeläget att peka ut bristerna.

Det kan man hålla med om.

Johan Kant har länge kritiserat betygsmotståndet inom lärarutbildningen och menar att man för att göra karriär inom den pedagogiska sfären måste vara betygsmotståndare.

”Om du visar dig positiv till betyg stoppas du i din karriär. För att visa att du står för betygsmotstånd och därmed slipper bli utfryst förväntas du göra ett visst antal utspel i debattinlägg, artiklar, uttalanden eller böcker.”

Det är en förskräckande tanke om han har rätt. Tyvärr har det inte framförts något vederhäftigt som motsäger hans hårda kritik.

Johan Kant skriver följande mot slutet av sitt blogginlägg:

”Ska svensk skola någonsin resa sig och bli en verksamhet som vilar på forskning och beprövad erfarenhet behöver verkligen forskningen SKÄRPA sig! Och myndigheter och politiker börja reagera och agera.”

Det borde fler hålla med om. Jag undrar vad Skolverkets sansade och kloka generaldirektör Anna Ekström, säger om denna kritik från Per Måhl, som haft uppdrag som just betygsexpert på Skolverket? Tar hon intryck, och kommer det att leda till någon insats från Skolverkets sida? Eller kommer Utbildningsdepartementet att agera och granska om, och i så fall hur, tendensiös pedagogisk så kallad betygsforskning tillåts fortsätta?

Vi behöver en mer nyanserad debatt om betyg, en debatt som utgår från verkligheten där betyg finns och används och helst ska kunna fungera ännu bättre. Den är en debatt som såväl skolans elever som lärare skulle stärkas av.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla