Vi behöver en mer nyanserad betygsdebatt

Betygsdebatten i Sverige tycks aldrig kunna lämna ett läge där själva betygen är problemet och där inte mycket kraft ägnas åt hur betygen ska fungera bättre i skolan.

Publicerad Av

Betygsdebatten i Sverige tycks aldrig kunna lämna ett läge där själva betygen är problemet och där inte mycket kraft ägnas åt hur betygen ska fungera bättre i skolan. Det är en mycket förvirrande debatt, eftersom det sällan hörs balanserande röster.

Vissa talar om ett pedagogiskt etablissemang där betygsmotståndet finns inbyggt, andra talar om betygens sållningsmekanism  och risk för negativa inverkan på elevernas självbild och därmed på deras förmågor och resultat. Den senare hållningen har haft stor plats i debatten.

Men nu har vi ändå betyg i skolan och båda föräldrar och elever vill ha dem kvar.  79 procent av föräldrarna anser att betygen har en klart motiverande effekt när det gäller deras barns prestationer i skolan. (Föräldrars syn på det svenska betygssystemet, 2007länk till annan webbplats)

Varför ägnas då inte mer tid åt att diskutera detta och att försöka få betygen att fungera bättre?

En av dem som flitigt varit ute i debatten är Johan Kant, rektor och tidigare SO-lärare som bland annat skrivit boken ”Yrke: Lärare”länk till annan webbplats. Han kritiserar ett betygsmotstånd som han menar finns i den svenska lärarutbildningen.

I ett blogginlägg länk till annan webbplatssom lades ut nyligen så uppmärksammar Johan Kant att allvarlig kritik riktas mot den rapport som beställdes av regeringen som en slags kartläggning av betygsläget, både nationellt och internationellt. Det är  Vetenskapsrådet som gett ut en delrapport 2015 från Skolforsk-projektet författad av några forskare som visat intresse för betyg i skolan, med titeln: ”Betygens geografi. Forskning om betyg och summativa bedömningar i Sverige och internationellt”länk till annan webbplats.

Den sansade och balanserade betygsexperten Per Måhl har läst rapporten och kritiserar den nu i en grundlig genomgånglänk till annan webbplats som skickats till Skolforskningsinstitutet, Skolkommissionen, Skolverket, Skolinspektionen, Utbildningsdepartementet, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Skolledarförbundet.

Det offentliga Skolsverige är således fullt informerade. Frågan är nu om något kommer att hända? Det borde det.

Av Per Måhls granskning framgår att kapitlet om betygen har stora metodologiska brister. Dessa brister sammanfattas sålunda:
“1. Det  framgår  inte huruvida  de  betyg  som  avses  är  norm-­ eller  kunskapsrelaterade.
2. Det  framgår  inte huruvida  de  betyg  som  avses  är  uppgiftsbetyg  eller  terminsbetyg.
3. Det  framgår  inte  huruvida  de  betygssatta uppgifterna är utformade enligt Mätmodell  eller  Kunskapsstandardmodell.
4. Termerna summativ och  formativ bedömning  används  på  ett värderande  sätt.
5. De  ingående  studierna  ger  inte  stöd  för  slutsatsen  att  betyg  generellt   får  negativa  effekter  för  yngre  och  lågpresterande  elever.
6. De  ingående  studierna  ger  inte stöd  för  slutsatsen  att  effekter av  betygssättning  varierar  med  ålder  och  prestationsnivå.
7. Rapporten  är  inte  anpassad  till tidigare  forskning på  området.”

Per Måhl påpekar att eftersom slutsatserna har rönt uppmärksamhet i och utanför skolan och riskerar att få konsekvenser är det angeläget att peka ut bristerna.

Det kan man hålla med om.

Johan Kant har länge kritiserat betygsmotståndet inom lärarutbildningen och menar att man för att göra karriär inom den pedagogiska sfären måste vara betygsmotståndare.

”Om du visar dig positiv till betyg stoppas du i din karriär. För att visa att du står för betygsmotstånd och därmed slipper bli utfryst förväntas du göra ett visst antal utspel i debattinlägg, artiklar, uttalanden eller böcker.”

Det är en förskräckande tanke om han har rätt. Tyvärr har det inte framförts något vederhäftigt som motsäger hans hårda kritik.

Johan Kant skriver följande mot slutet av sitt blogginlägg:

”Ska svensk skola någonsin resa sig och bli en verksamhet som vilar på forskning och beprövad erfarenhet behöver verkligen forskningen SKÄRPA sig! Och myndigheter och politiker börja reagera och agera.”

Det borde fler hålla med om. Jag undrar vad Skolverkets sansade och kloka generaldirektör Anna Ekström, säger om denna kritik från Per Måhl, som haft uppdrag som just betygsexpert på Skolverket? Tar hon intryck, och kommer det leda till någon insats från Skolverkets sida? Eller kommer Utbildningsdepartementet agera och granska om, och i så fall hur, tendensiös pedagogisk så kallad betygsforskning tillåts fortsätta?

Vi behöver en mer nyanserad debatt om betyg, en debatt som utgår från verkligheten där betyg finns och används och helst ska kunna fungera ännu bättre. Den är en debatt som såväl skolans elever som lärare skulle stärkas av.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla