Mobiler i skolan borde vara en ickefråga

Mobiler i skolan tycks vara en fråga som aldrig lämnar skoldebatten.

Mobiler i skolan tycks vara en fråga som aldrig lämnar skoldebatten. Men i takt med att mobilen blir allt viktigare i våra liv; unga som gamla återkommer frågan nu. Men nu har den gått från att mer ha varit en disciplinfråga till att lärarna verkligen oroar sig för hur elevernas resultat påverkas av mobiler och annat som distraherar och påverkar studieron.

Detta samtidigt som många lärare också vittnar om hur användbara de smarta mobilerna och nya kommunikationsapparaterna, ja miniadatorerna, kan vara.  Rätt använda kan de lyfta undervisningen. Men det kanske sker alltför sällan?

Lärare har i alla fall problem med elevernas beroende av mobiler, som inte tycks var lika lätt att plocka av eleverna när dessa blir större.

Den senaste mediala uppmärksamheten  började med att högstadieläraren Björn Eriksson skrev en debattartikel i Aftonbladet, ”Jag är chanslös mot giftet i klassrummet”:länk till annan webbplats

”Jag upplever en desperation inom mig som snart får mig att ge upp den profession jag älskar så. Denna desperation är sprungen ur en flathet och brist på auktoritet som fått klassrum runt om i Sverige att byta ägare.”

Han menade att det mobiltelefonerna är ett långt mycket större problem för ordningen i skolan än exempelvis klasstorleken.

”Sedan mobiltelefonen blev en rättighet att bära på sig och fritt använda började skolresultaten långsamt sjunka till den nivå där vi befinner oss i dag. Med blicken vänd neråt och inåt hörs eller syns inte undervisningen. Vi lärare blir bara ett distraktionsmoment för elever som inte riktigt vill eller orkar.
Och tro mig. De är många.”

Därefter gjorde gymnasieläraren Mattias Axelsson ett inlägg i en debattartikel i Expressen med ”Jag fick säga till 22 gånger – på en lektion”länk till annan webbplats.

Redan efter den första artikeln var Upsala Nya Tidnings ledarsida ute och kommenterade frågan och krävde att man måste ”Agera mot mobilerna”länk till annan webbplats. Man menade att det är bråttom med att få fram lagar och riktlinjer för mobilhanteringen i skolan.

”Rutinerna för att frivilligt lämna ifrån sig telefonerna fungerar hyfsat. Det finns återkommande exempel på skolor som tillämpar detta. Men riktlinjer och lagstiftning behövs också, för att stärka de skolledningar som av olika anledningar inte kommit till skott. Detta kan inte begravas i nya utredningar. Elever och lärare måste få lugn och ro i undervisningen och det måste ske snarast.”

Idag skriver så Expressens skarpa ledarskribent Ann-Charlotte Marteus att ”Det är obegripligt att eleverna får behålla mobilerna”länk till annan webbplats. Marteus beskriver turerna från ansvariga vad gäller studieron i klassrummet och frågan mobiltelefonerna. Hon riktar sig till förre utbildningsministern Jan Björklund.

”You had one job, Jan! - åtminstone enligt dig själv. Du skulle införa ordning och reda i svensk skola. Mobilförbud hade du tjatat om sedan sekelskiftet.

2010 kom alliansens nya skollag. Nu fick lärare rätt att beslagta mobiler som störde undervisningen. Det löste inte problemet.

Marteus avslutar med att konstatera att mobilstök är mycket mer än en symbolfråga.

”Elever presterar mätbart bättre i mobilfria klassrum, enligt en studie från London School of Economics. I synnerhet förbättras resultaten för de mest svagpresterande.
Mindre stök ökar alltså jämlikheten. Att tillåta stök är att svika de svagaste. Gör man det bryter man mot ett av skolans centrala uppdrag, att utjämna livschanser. Det finns helt enkelt ingen ursäkt för att låta stöket fortsätta. ”

Vi kan väl i alla fall konstatera att det krävs handling från politikerna. Lärarnas larm måste man lyssna på.


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla