Tre decennier av misslyckanden är nog

Nu måste skolans huvudmannaskap justeras.

Den gångna helgen var det en dyster minnesdag. På söndagen var det exakt trettio år sedan riksdagen beslutade att skolan skulle kommunaliseras.

Publicerad Av

Åsa Fahlén skrev om det i dag i en debattartikel i Expressen, Göran Perssons svek sänkte svenska skolanlänk till annan webbplats. Där skriver hon bland annat:

”År 1989 lyckades dåvarande skolministern Göran Persson driva igenom att skolan blev ett lokalt i stället för ett nationellt ansvar. Det var ett stort svek mot Sveriges lärare och startade en utveckling som inte gynnat svensk skola.
Trots att Lärarnas Riksförbund strejkade i fem långa veckor och trots intensiva protester röstade riksdagen med bara fem rösters marginal den 8 december 1989 för att kommunalisera skolan, det vill säga att föra över hela ansvaret för skolan och lärarna till kommunerna. Det skedde bland annat genom politisk inblandning i – och användning av – en avtalsrörelse där det bland annat gavs löften om bättre löneutveckling för vissa lärargrupper. Lärarkåren splittrades och såren blev djupa.”
/…/
”Jag ser att debatten kring skolans huvudmannaskap förändrats sedan några år tillbaka och allt fler sällar sig nu till kampen för en statlig styrning. För lite drygt tio år sedan tog Lärarnas Riksförbund upp frågan och började åter driva kraven för en nationell kunskapsskola. Det är oerhört glädjande att allt fler står på vår sida i dag.

Nu i samband med 30-årsdagen, hoppas jag att politikerna kan erkänna det stora misstaget. Det blir i så fall en senkommen, om än symbolisk, upprättelse för svensk lärarkår.

Jag hoppas att dagens politiker vågar följa sitt hjärtas mening och inte står fast vid en dogm. Vad Sverige behöver är en stat som tar ett helhetsansvar för skolan.”

Och just på söndagen den 8 december, då beslutet klubbades i riksdagen, skrev Åsa Fahlén tillsammans med kommunombud från hela landet en debattartikel som publicerades på Altinget, Inrätta en statlig skolakutlänk till annan webbplats. I artikeln föreslår de vad som måste göras och det är tre åtgärder som lyfts fram:

Den våg av nedskärningar som nu rullar in över skolan och vuxenutbildningen riskerar att förvärra lärarnas arbetsmiljö och minska attraktiviteten i yrket. Förlorarna är inte bara lärarna, utan framförallt eleverna. För att på både kort och lång sikt hejda dessa nedskärningar på skolan behöver flera åtgärder genast sättas i verket:

Snabba statliga tillskott till skolan
Regeringen måste omedelbart återkomma till riksdagen med en generös tilläggsbudget för 2020. Många kommuner klarar inte ens kraven på medfinansiering av regeringens skolsatsningar.

I stället planeras stora nedskärningar så nu är det bråttom att få kommunerna att överge sina nedskärningsplaner och tillföra rejäla resurser så dråpslaget mot skolan och vuxenutbildningen kan stoppas.

Inrätta en statlig skolakut
Staten behöver garantera resurserna till skolan via inrättandet av en skolakut, där huvudmännen kan ansöka om pengar. I dag finns ett samarbete mellan stat och kommuner om skolförbättringsåtgärder, kallat Samverkan för bästa skola, där kommunerna skriver avtal med staten. Denna avtalsmodell bör kombineras med ökade statliga resurser genom en utökning av statsbidraget för ökad likvärdighet.

Även gymnasieskolan måste ingå i skolakuten enligt samma principer. I och med att huvudmännen sluter avtal med staten har staten möjlighet att rikta resurser till skolan och kontrollera att resurserna hamnar rätt, utan att det sparas in någon annanstans i systemet.

Inför ett sektorsbidrag till skolan
I början av nästa år kommer två statliga utredningar, en om grundskolan och en om gymnasieskolan, leverera slutrapporter med förslag på hur staten ska kunna öka sitt ansvarstagande för skolan.
Det första som behöver göras är att staten tar över finansieringen av dessa skolformer via ett sektorsbidrag, där medlen från bland annat skolakuten ska ingå. Det innebär att en stor börda lyfts bort från den kommunala nivån och läggs på staten, som har bättre förutsättningar att hantera såväl finansiering som resursfördelning till skolorna.
/.../
Den utförslöpa som den svenska skolan sedan trettio år befunnit sig i måste få ett slut. Skolan är Sveriges viktigaste framtidsfråga. Ett sådant ansvar kan inte staten smita från. Det kräver handlingskraft över partigränserna. Visa den handlingskraften och gör det nu.”

Åsa Fahlén talar också i en videoinspelning om kommunaliseringenlänk till annan webbplats om varför man behöver ta ett steg tillbaka för att få ett ökat statligt ansvarstagande för skolan.

Jag hoppas att dagens politiker vågar följa sitt hjärtas mening och inte står fast vid en dogm. Vad Sverige behöver är en stat som tar ett helhetsansvar för skolan.

Åsa Fahlén


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla