Omsvängning på gång

Tunga borgerliga opinionsbildare manar till självrannsakan i skolpolitiken

Förra veckan kunde vi läsa flera tunga borgerliga opinionsbildare och ledarskribenter som något oväntat lyfte fram att den svenska modellen med vinstdrivande aktiebolagsskolor är problematisk. Det verkar som om Lärarnas Riksförbunds syn att skolan måste få en ny likvärdig finansiering börjar få genomslag.

Publicerad Av

Den 5 februari skrev Håkan Boström i liberala Göteborgs-Posten att ”Borgerligheten bör göra slut med särintressena”länk till annan webbplats. Han skrev bland annat om ”durkdrivna skolkoncerner som delar ut datorer istället för att anställa lärare”.

Och vidare:

”Alla privata aktörer som indirekt betalas via skattsedeln är naturligtvis inte skurkar. Däremot måste man inse att olika verksamheter är strukturellt olika lämpade för marknadsmekanismer. Att bygga en skola är något helt annat än att driva en skola. Avgörande är kundens förmåga att bedöma varan eller ångra sig vid misstag. Det är skillnad på om kunden är en vanlig privatperson är ett proffs – och det är skillnad på tjänster och tjänster. När förmågan att bedöma kvaliteten är dålig så blir ytan viktigare än innehållet.”

Samt:

”Föräldrar till skolelever förväntas se igenom den glättiga reklamen när de ska köpa en tjänst som sträcker sig flera år framåt i tiden. Helst ska de också ha koll på skolans ekonomi, ägare och hyreskontrakt – annars kan det gå som för eleverna på Cybergymnasiet i Göteborg, där verksamheten nyligen lades ned abrupt för att ’hyreskontraktet blev uppsagt’. Det är ett världsunikt system. Okänt i mer borgerliga länder.”

De borgerliga ledarskribenternas ”grand old lady”, Barbro Hedvall, formulerade i oberoende liberala Dagens Nyheter den 6 februari ännu en uppmaning till borgerligheten och hon inledde med:

”Pendeln svänger. Nyss var eget val, marknad och konkurrensutsättning lösningen med stort L.”

I sin text med rubriken ”Vi har gjort upp med S-Sverige, nu återstår att erkänna borgerlighetens misstag”,länk till annan webbplats skrev Hedvall vidare bland annat:

”Om det långa maktinnehavet gynnade socialdemokratin var motsvarande vistelse utanför makten olycklig för oppositionspartierna. De kunde bli kvar vid sina ”dogmer”: till exempel föreställningen att skattesänkningar för de välbeställda gynnar alla eller att offentlig verksamhet bedrivs bäst av privata aktörer.

Och så, plötsligt, fick de möjlighet att förverkliga sina program, klä av staten dess bolag, att släppa skolan fri på en marknad, att öppna sjukvård för konkurrens. Mycket av detta var riktigt tänkt – i programmen, men fick också oväntade följder. Fallande skolresultat, korruptionsaffärer i fjärran land, dyrbara företagsköp, misslyckade fusioner – det var inte så det var tänkt, nej, men ett litet mått av skepsis och en viss insikt om drivkrafterna hos människor och företag hade inte skadat.”

Några dagar senare den 8 februari kunde vi läsa i obundet liberala Expressen att Anna Dahlberg, tidningens politiska redaktör och chef för ledarredaktionen, fortsatte på spåret. Hon har länge varit en av de kritiska borgerliga rösterna till friskolesystemets avigsidor. Nu skrev hon i texten ”Borgerligheten börjar äntligen nyktra till”länk till annan webbplats att:
”Borgerligheten håller på att frigöra sig från den osunda relationen till näringslivets lobbygrupper. Det är bara att applådera utvecklingen.”

Och hon fortsatte:

”En mer rättvisande beskrivning är att vi lever i den stora baksmällans tid. Högern tvingas erkänna att den blinda tron till marknaden som lösningen på alla problem ledde fel. Vänstern måste å sin sida inse att den förblindades av en idealism som har genererat en draksådd av ojämlikhet och segregation.

Missförhållandena har varit uppenbara i många år

Att det nu sker en omprövning av politiken - både till höger och vänster - är därför något djupt hoppfullt. Expressens ledarsida var under många år en ensam röst inom borgerligheten i kritiken av skolmarknaden, assistansbranschen och den naiva synen på välfärden som en marknad vilken som helst.

Trots att avarterna har varit uppenbara under en lång rad år - vanskötta friskolor, utbredd välfärdskriminalitet och fusk inom arbetskraftsinvandringen - tog kritiken aldrig riktigt skruv på högerkanten.

Den intensiva kampanjen från näringslivshåll har lagt en död hand över debatten. Det har pumpats ut debattartiklar och böcker till försvar för vinst i välfärden och öppna gränser. Unga borgerliga talanger har skolats i det rätta tänkandet inom Stureakademin. Lojaliteter har byggts upp via ständiga sidbyten mellan politiken, PR-byråer och lukrativa tjänster.”

Bland dem Dahlberg berömmer finns moderaten Benjamin Dousa. Som ordföranden för Moderata ungdomsförbundet har han varit engagerad i skoldebatten. Dahlberg skriver att:

”Benjamin Dousa rasar förtjänstfullt mot oseriösa friskolor och anklagar länk till annan webbplatsborgerligheten för att sitta i knät på friskoleföretagen”.

Och den 3 februari skrev just Dousa i en debattartikel i DNlänk till annan webbplats att han ville se Skolinspektionen som en kraft som ska kunna uppväga en del av problemen med dagens skolsystem.

” I den nuvarande ordningen kan socioekonomiskt starka och välutbildade föräldrar själva agera skolinspektion åt sina barn och därmed välja bort undervisning med låg kvalitet. Statliga kontroller och offentlig utgallring av oseriösa aktörer handlar således om att denna möjlighet inte bara ska för­behållas dem. Studier visar att 30 till 40 procent av inkomströrligheten kan förklaras av skolgången. Därför måste politiken säkerställa att alla elever lämnar skolan med goda kunskaper. Skolinspektionen kan och ska spela en avgörande roll för att upprätthålla de kontrollmekanismer som säkerställer att oseriösa aktörer hålls borta från skolmarknaden och att alla barn får verktygen att avgöra sin egen framtid.”

Det verkar således som att man äntligen börjar förstå det som Lärarnas Riksförbund konstaterat under lång tid. Förbundet menar att resurserna ska gå till skolans verksamhet och man stöder förslag om ett vinsttak i skolan - men skulle vilja gå längre. Det ska finnas möjlighet att driva skola men incitamentet får aldrig vara att man ska tjäna pengar på det.

För några år sedan undersökte Lärarnas Riksförbund koncernbidrag eller motsvarande i några få av de stora skol- och vårdföretagen, där källan är företagens års­redo­visningar. Undersökningen visar att betydande summor av skattebetalarnas pengar försvinner årligen via vinstutdelning och andra inkomstöverföringar från skolverksamheten till stora riskkapitalbolag.

Flera väljarundersökningar som gjorts inför de senaste valen visar också att bland alla partiers väljare ser man skeptiskt på vinster i skolan och vill ha ett statligt ansvar för skolan.
Det börjar således komma alltfler tecken som ökar trycket på att skolan ska få en ny likvärdig finansiering och styrning.

En mer rättvisande beskrivning är att vi lever i den stora baksmällans tid. Högern tvingas erkänna att den blinda tron till marknaden som lösningen på alla problem ledde fel. Vänstern måste å sin sida inse att den förblindades av en idealism som har genererat en draksådd av ojämlikhet och segregation.

Anna Dahlberg


Zoran Alagic

Senior rådgivare Lärarnas Riksförbund

Mejla